Kvalitetslördag med Tigris

Idag blev det äntligen lite svalare och vi kunde ägna vårt lilla krypin i växthuset lite tid. Idag har jag mest läst och spånat på en gammal barnvävstol som jag ska göra om till en lite mindre sortens bordsvävstol. 

Eftersom jag inte vill vara med om vad jag var med om förut i veckan har jag alltid något att dricka med mig när jag sitter här, annars kanske det blir värmeslag och det vill jag ärligt talat inte ha. Ej heller yrsel, illamående och annat sat.

När min syster var ungefär 6-7 år fick hon en liten vävstol av pappa i present. Jag fick troligen en vävram som jag inte vet var den tog vägen, jag trodde inte den här heller var kvar, men den var det och nu ska den renoveras upp, innan KATTEN kan anv... Innan jag kan använda den till mitt lilla pyssel. Vad det blir tänker jag visa senare. 

Och jag vet att jag läser nästan straffbart långsamt, men eftersom jag inte kan åka och lämna igen den ännu får det väl vara så då. "Österhus brinner" är nummer två i Frösötriologin och jag gillar den verkligen. Aksel Lindström har ett säreget sätt att skriva på. I Svenskan ska jag skriva en styrd argumenterande text, men om vad vet jag inte riktigt, kanske om varför Frösötriologin känns mer korrekt än den amerikanska serien Vikings? Jag vet ärligt talat inte, och det stör mig. Inte kan jag hitta lärarna innan semestern är slut heller. Alltid någon sak som gnager i min bak liksom.  Idag läggs fokus på svenskan och boken i alla fall. Måste få något ur händerna.

Växthusplugg i den nästan omänskliga värmen

Det är säkert 50 grader varmt i solen och över 30 i skuggan, nästan för varmt för att vara människa! Sitter just nu i växthuset med fläkten igång efter att ha vattnat och gjort det mysigt. Kan ju inte bada än, annars hade det nog varit tal om att hoppa i älven minst en gång idag också. Bilden kommer från Ön, vårt eget lilla sommarparadis, som vi säkert åker till i sommar, även om det inte blir än på ett par dagar. I alla fall inte utan att ha något rejält kallt att dricka med sig.

Just nu sitter jag och mysar inne i soffan, efter en hel eftermiddag/kväll i det nyligen färdigställda växthuset. En sak jag inte tänkte på när jag gick dit var dock att det blir förbannat varmt därinne när det är över 30 grader i skuggan ute, så man får verkligen passa sig så att man inte får värmeslag. nu är ju klockan 23:30 och jag tycker att det är för varmt att sitta i bara trosorna i soffan med fläkten som drar in den svala kvällsluften alltså. Det är märkligt hur solen kan lura folk också. När jag låg där i växthuset och halvsov vaknade jag till av att jag kände någon sorts konstig känsla i bröstet, förmodligen var jag på väg att få värmeslag där. En får verkligen vara försiktig i den här värmeböljan!

Nu har jag suttit i fläkten jättelänge och katten ligger på golvet och sover. Jag är ganska nöjd med den här dagen.

Och Trondheim då? Ja, i år lär det inte bli, men jag funderar ärligt talat på att något år åka dit fler än en gång, bara för att jag haft den idén sedan jag var liten av någon sjuk anledning. Först får Corona bryta nacken av sig, vilket inte verkar bli på tapeten förrän till nyår så julklappshandeln får ske på internet i år, det tror jag att jag står ut med så länge jag får till någon sorts inkomst. I morgon ska jag städa, sen måste jag nog sitta inne lite och plugga, om inte annat för att undvika värmeslag. Vi ses 2021, Trondheim och för Östersunds del tror jag att vi åker dit redan nästa helg, bara för att komma iväg någon annanstans än till den lokala mataffären! Tills Corona nu bryter nacken av sig får jag längta till Norge lite till och drömma om höga berg, fina fjordar och vara glad att vi slipper ha en massa förbannat folk överallt. 

I morgon blir det i alla fall Svenska 3 för hela slanten!

Halvinvalid i sommarvärmen

Sanslöst varmt igen, funderar på att vattna gräsmattorna i kväll, det börjar torka ihop... Är det så torrt hemma hos oss vill jag egentligen inte tänka på hur det är ute i skogarna i bergen omkring oss. Det lär väl bli da capo på sommaren 2018 fast med COVID19 som ett sorts extra avdrag där. Det är lika bra att göra det bästa av situationen och tänka att man i alla fall inte är ensam om att vara inrutad i år. Men allt tar slut, så också pandemier, men för att det ska ta slut någon gång måste vi alla inse att vi inte kan leva som om det vore vilken sommar som helst. Själv har jag valt att inte åka kollektivt alls i år, det är väl det minsta jag kan bidra med.

Idag är jag dessutom invalid också. Eller halvt invalid, värmen har hjälpt mig på det viset att jag slipper ha värmefilt och het soppa för att slippa ha så ont att jag knappt kan gå över köksgolvet. Jag har ju ont nu, men inte i närheten av hur ont jag får på vintern.

Det jag pratar om är mensen, jag är nämligen en av många tjejer som blir sängliggande under de två första dagarna, mest för att blödningarna är kraftiga, men också för att jag får fruktansvärt ont både i magen och ryggen. Jag förstår att jag inte har det värst, men värmen gör det faktiskt mindre outhärdigt då den håller mig varm så att jag åtminstone slipper ha kramp. Det är en bra grej.

I övrigt är det väl viktigt att hålla sig kall och dricka mycket nu när det är  30+ i skuggan och uppskattningsvis 50+ i solen. Så jag fyller på måttkannan och dricker glas på glas med kall saft. Det är vad vi kan göra nu förutom att ha fläkten igång och se till att katten inte får värmeslag. Nu ska jag lägga mig och lyssna på Tegnells Sommar i P1.

Växthuset tar form, årets simborgarmärke är taget och hur fan klarar vi värmen!?

Otroligt vad det är varmt på dagarna nu! Idag har det stått stilla på minst 35 i skuggan och vi pratar om östra Jämtland här. Det brukar vara svalt här i Juni men det är det inte den här veckan. Jag och min syster fick ta två rejäla simturer i indalsälvens fjällflodsblandade vatten gör att få kroppstemperaturen att komma ner till sina normala 37 igen. och I och med det tog jag så mitt eer... vad är det, fjärde? Simborgarmärke! Jaa, damen kan simma! Nu ska vi bara ha lite fler märken att skryta med. Baddarn kanske? 😏 Nej, men något annat kanske! 

Föräldrarna, som är lite för gamla för sånt, fick ta en iskall dusch var i stället, det reducerade säkert kroppstempen också det. 

Och så håller vi på och snickrar ihop ett golv till växthuset. Halva golvet är nu inne och det verkar inte bättre än att det blir riktigt kalasbra, men värmen gör att vi måste in ibland och sätta oss i fläkten med något kallt att dricka för att inte få värmeslag!

Och studierna? Ja, nu har jag precis satt igång Svenska 3, men jag är osäker på om lärarna kan hjälpa mig nu när det är semestertider. Annars löser jag det på annat vis, något ska man väl fördriva tiden med när man ändå mest bara går hemma och vickar på stjärten menar jag. 

Men nu får allt snart vända. CSN får ta och bevilja mig ersättning till att börja med, sedan får den här pandemin ta och bryta nacken av sig så att vi kan leva som folk igen. Jag vet, vi behöver alla lugna ner oss och kanske var COVID19 precis vad vi behövde även om Jimmie Åkesson inte kan skylla det på varesig sossarna eller invandringen. Det är helt enkelt så att vi får så lov att anpassa oss, att stanna upp och ta tillvara på det vi har framför oss i stället för att sträcka oss längre än vi kan. Det kommer en tid då vi kan åka ut och resa, kramas, hosta slem på varandra, men inte nu.
Men likt förbannat finns det puckon som inte fattar något. Eller är det helt enkelt så att man inte VILL förstå, att man förstör för andra om man bryter restriktionerna, att folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell inte gör såhär för att jävlas, utan snarare tvärt om för att hjälpa.

Ibland funderar jag på hur Tegnell orkar med alla puckon, om han svär mycket när han är hemma hos sin familj, eller om han bara slår av teven och suckar, typ som jag gör. Det kan man ju aldrig veta, men Sommar i P1 kommer han till och det ska jag lyssna på!  I övrigt tänker jag ha en jävligt bra sommar med mina böcker, utan Stockholmare, hemma vid älven i värmeböljan. 

Nu återstår att få bort de allra sista ärren.

Igår blev det äntligen en liten studentfest med mys i trädgården med grannen, inget märkvärdigt, men för mig var det faktiskt det. Nästa lördag åker vi och tar lite mysiga bilder som jag kanske förärar er om ni har lite tur, man vet aldrig. 

Men en sak vet jag säkert. Nu kan både jag och min syster kalla oss behöriga. Nåjo, hon har lite högre behörighet då hon faktiskt är filkand i risk och krishantering. Jag kommer till filkand jag med, jag vet att jag är duktig och att allt elaka tungor sagt just varit vad elaka tungor sagt. Jag kanske ska vara glad över att jag inte alltid lyssnar på vad folk säger, i alla fall inte om det de säger är kvalificerat skitprat.  Nästa lördag drar vi till Frösön och fotograferar lite, det tycker jag att vi kan unna oss nu när det inte blir någon resa till Trondheim i år. Jävla Corona, men Frösön är faktiskt långt ifrån fel för min del. 

Var blir nästa anhalt? Ja, Svenska 3 ska jag ju ha, sedan ska jag småplugga resten av hösten tills COVIDcirkusen är över, sedan ska jag hoppa på en yrkesutbildning. Men just i detta nu ska jag damma av den här boken och "handbok i svenska språket" och så kör vi vidare därifrån! 

Och så ska jag läsa klart Frösötrilogin va, jag är nu på "österhus brinner" och där verkar jag ha kört fast i och med intensivpluggandet av Svenska 2. Det är kanske sånt som händer när man får en massa annat att läsa som man inte tänkt på när man började läsa den bok man börjat med. För min del var det 3 stycken och det var Frankenstein, Dracula och Fröken Julie. Sistnämnda tycker jag fortfarande är ganska intetsägande, eller kanske mer "Jaha, sånt Strindberg skriver typ jämt, det slutar alltid med att tjejen är losern!" Men ja, han var ju en svuren kvinnohatare, varför man nu ska hata någon bara för att den råkar vara född på ett visst vis. Jag förstår inte Strindberg, så är det väl bara, det finns andra  författare jag hellre läser. 

Nu säger man att det där är vanligt bland kvinnor att man inte riktigt gillar Strindberg, men vad fan, finns säkert andra stormästare -Selma Lagerlöf eller varför inte Aksel Lindström då? Nånting blir det väl kan jag tro... Nu ska jag kolla in uppgifterna för tisdagen, sedan hoppar jag nog i bingen medan det fortfarande är svalt nog. 

En ny början

Jag tror att jag haft samma e-postadress sedan 2003 eller något, det är många år i alla fall och nu har jag bestämt mig för att byta ut fanskapet. Jag förstod inte internet på den här tiden och hade därför "girlgirl" i min e-postadress och tydligen associeras detta med pornografi. Och den adressen har jag haft i 17 år! Mest för att jag varit för lat för att säga till alla mina kontakter att jag bytt men nu så, nu har jag en ny E-post som jag kommer att använda hän-å. Känns som att det är värt det.

Vidare vet jag nu vad jag vill ha för yrkesutbildning men jag måste vara lite smart här, man kan ju inte bara hoppa på en utbildning utan att veta om man har rätt till studiebidrag, sant? Så jag kommer söka CSN direkt jag är klar med Svenska 3. Det blir Kebab! Det tror i alla fall jag. Och om ni inte fattar -Det blir bra! 

Idag ska jag och far smälla in två dörrar i växthuset och fixa lite till i värmen, det blir också kebab, men jag oroar mig över att jag inte orkar så mycket i år trots att jag tränat. Kan det vara mina fördjävliga sömnvanor? Det kan det! Jag måste vända på dygnet, det är också viktigt för att få till en bra ny början på livet. Nu ska jag ut och tända grillen och ni ska ha en fin midsommar!

Ja, jag ska binda en krans också om jag hittar några fina blommor! 

Animerecension och en hel del sovande

Idag tog jag för det första en rejäl sovmorgon innan jag, torsdag som det var, tog och städade ur huset samtidigt som syrran plockade in ett gäng syrener för doftens del. Eftersom jag fortfarande är mör efter ett halvårs slit med Svenskan har jag gått på halvspeed hela dagen, men till slut blev allt rent i alla fall.

Nu på kvällskvisten hann jag också med att recensera lite anime, den här gången blev det Totoro, för att se den recensionen rekommenderar jag varmt att du tittar in hos Bofinken. Det är min recensionsblogg där jag inte bara recenserar anime utan också annat från japan. Spel, Draman, Super Sentai/ Kamenrider  och deras amerikanska motpart Power rangers/masked rider. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag faktiskt inte kollat på Kamenrider eller Masked Rider än men jag kommer att ge det en chans i framtiden. 

 där jag inte bara recenserar anime, utan också spel och olika draman, Super Sentai och Power Rangers förekommer också och i framtiden kanske jag också kollar in Kamen Rider för att säga att jag gjort det, efter 9 års idogt tjatande från mina otakukontakter. Jag har även fått en hel arsenal med annan anime jag borde se, via en animesajt jag var med i i vintras men övergav på grund av att jag tröttnade på den helt enkelt. Kanske är enfrågessajter inget för mig, vad vet jag? Eller så var det att det var en sajt som tagit bort avregistreringsfunktionen för att hålla forumet intakt, vilket jag förstår, även om det är förbannat lätt att misstänka andra anledningar till att låsa fast folk vid en viss sajt. Jag är lite trött på ställen som menar att man inte kan bara dra, because:

Det påminner väl för mycket om avskrapet får jag väl säga, och vid det här laget känner ni till vad jag tycker om den typen av mentalitet. Så jag kan inte avregistrera mig, men jag kan ta bort i stort sett allt jag någonsin gjort på sajten och det gjorde jag. Så lite är väl segern min igen. 

En annan seger över avskrapet är väl att jag snart kan söka yrkesförberedande utbildning vilket känns fantastiskt. Daglig verksamhet känner jag mig ärligt talat för kompetent för så jag ska göra mitt yttersta för att slippa hamna i det träsket, mitt verkliga yttersta. 

Ja, och sedan ska jag kånka på mindre grejer överallt, det har faktiskt faster Eivor rätt i.

För övrigt vet ni ju vad jag alltid sagt. Det är inte andra som bestämmer hur din framtid ska se ut, det gör du själv, men det kräver att du är tillräckligt mentalt stark för att dra ur sladden till alla mentala dammsugare och slå ihjäl lite mygg. En del parasiter låtsas vara vän med dig tills de ätit upp dig, låt dig inte luras av sådant, dra bara ur sladden innan det är för sent. 

Way to go, Svenska 2!

Jag har slitit som ett djur med det här och mycket av det var i onödan tackvare en del rot som uppstod förra sommaren. I år fick jag i alla fall saken ur händerna, efter nära på ett års slit!

Och varför tog det så lång tid med Svenskakursen? För att en massa annat skräp kom före, en mattekurs som jag inte borde läst är väl huvudanledningen, men nu är jag godkänd och kan köra vidare!

Inget kommer av sig själv.

Men som jag alltid säger -Inget blir gjort av att du intalar dig att du inte kan heller, om du gör det vinner parasiterna och det vill du inte! Nu går jag vidare mot Svenska 3, kanske med CSN också, vad vet man?

Nu till helgen ska jag i alla fall fixa en liten studentfika (Corona-anpassat, oroa er inte) och om ett par veckor åker vi och tar lite kort. Man måste få känna sig som en vinnare ibland också. 

kurvan svänger åt rätt håll -det går bra nu!

Idag har jag och mitt mindset en bra dag! Vi kommer överens om att muntan i morgon kommer att gå utmärkt bara jag får till litteraturhistorian som den ska vara. Som jag ser det just nu är det inte så stora problem med det. Jag kan ju sitta under pilträdet i trädgården och ta igen det jag saknar i kursen -vilket inte är så mycket eftersom jag har kvar anteckningarna från förra gången. Sedan hoppas jag att det här inte händer igen, det har varit ett stort stressmoment som jag egentligen inte orkat med alla gånger och kanske är det därför nattångesten plågat mig, vad vet jag, jag är ju bara en såndär som inte lägger märke till sådant, ganska jobbigt när man tänker på det.

Idag blir det litteraturhistoria och det känns skönt att solen inte ligger på lika envist som den gjorde för ett par dagar sedan. Värmen har sökt mig, den har faktiskt sökt oss alla, till och med pappa som annars tål sånt bra. Jag själv är vanligen typen som kan somna i en bastu, men den här veckan har jag faktiskt också kroknat en aning. 

Men studierna får inte krokna! Inte nu när jag nästan är i mål, det går bara inte för sig. 

Sedan hobbyläser ju jag mycket saker och idag är jag inne på det här igen:

Det finns nämligen två sätt att tänka, ett är ett sätt som inte för dig framåt, som gör dig bitter, besviken på dig själv och hämmar din vilja att prova på något nytt. Ett låst mindset alltså. Sedan har vi det mer positiva sättet att tänka, det som för dig framåt och får dig att tänka positivt.

Det finns folk som vill att du ska tänka "Jag kan inte, jag är inte bra på, jag är rädd att jag misslyckas med detta, det kommer gå åt helvete så varför försöka?" Och dem ska man aldrig låta få den moroten, eller jovisst ska de få den moroten -I ändan! 
Det är därför du ska tänka "Jag kan, jag är bra på det här och jag tror att jag kommer lyckas, gör jag inte det första gången lyckas jag säkert nästa gång!" 

Avskrapet jag nämnde tidigare hade som mantra att om man försökte något skulle man misslyckas så länge det inte handlade om något som gynnade avskrapet. Jag är evigt tacksam att jag föddes skeptisk till överheter som ska bestämma hur jag ska fungera.

Hur mycket folk än önskar att du ska misslyckas ska du veta en sak -ge inte upp, you got this! För du är grym och oavsett var du börjar är framtiden alltid ett vitt ark! Med det kan jag bara säga att "Anna" som vi kan kalla henne, hade fel när hon sa "Det där klarar du inte av!" Till mig, men jag skulle vilja bolla tillbaka det, för du, Anna klarar inte av att låsa min skalle i ett negativt tankemönster. Dina ord och domedagspredikningar är värdelösa för mig, lika värdelösa som alla andra negativa uttalanden jag fått genom åren. Så Anna, lilla gumman, kryp gärna tillbaka till vad det nu var för hål du kravlade dig ut ur, för du kan inte stoppa mig från att nå dit jag vill nå, inte ens om du står och skriker tills huvudet exploderar. I morgon grejar jag Svenska 2 och du kan inte sitta på min axel och påstå att jag aldrig kommer greja det. 

Ett par moment kvar!

Idag gör jag ett ordentligt ryck, jag vet ju vad jag siktar på!

Snart är Svenska 2 klart och jag är jättenervös inför tentan, det beror säkert på att jag fick ett oförtjänt F förra gången och inte vill gå igenom samma pers igen alltså. Okej att det varit lärorikt att ta om kursen igen, men jag börjar faktiskt att tröttna på alla gamla arbeten som bara ligger och skvalpar och inte blir av. 

Idag ska jag i alla fall försöka göra en hyfsat bra filmanalys om bara otrevlighetskommitén kan sluta att bråka inne i skallen min hela tiden.

En jobbig natt med plågoandar.

I natt plågades jag av mardrömmar igen. Jag satt i en bil tillsammans med en gammal klasskamrat från tiden som inte får nämnas och hon gjorde det hon gör bäst -berättade för mig hur oduglig jag var, hur ful jag var och så vidare. Egentligen all lies, men upprepar man en lögn tillräckligt ofta tror lyssnaren till slut att det är sant. Jag trodde väl aldrig på den här bruden, men hon är en del av mitt stora problem ärligt talat. Mest för att hon var lite som en personifiering av skolan som inte får nämnas. 

Nu ska rätt vara rätt, jag älskade verkligen Palmcrantzskolan, den hade den där "PC-andan" som man egentligen bara kunde hitta där. Man var trevlig mot varandra, hjälpte varandra och så hade de de där "må bra-dagarna" som jag tycker att alla borde ha, inte bara Palmcrantzskolan. 

Det jag däremot hatade med stället var den där avdelningen där avskrapet fanns, avskrapet som undervisade stackare som behövde hjälp alltså. PC-andan fanns inte alls där, det var snarare CP-andan, att alla var lika störda oavsett diagnos och att alla skulle behandlas lika (illa).
Att jag med mina 113 IQ skrevs in på denna förbannade plats, och sedan inte tilläts avregistrera mig eftersom det var fel, är inget annat än en skandal. Det som gör ondast att veta är att jag inte var ensam, att fler skrivs in i det här utan att någonsin få upprättelse för det, knappt ens en ursäkt... I ett land som Sverige under 2000-talet. Betänk det!
Jag vet att många håller med mig, att säkert vissa politiker i Stockholm också håller med mig, men det är inte kun och enbart medhåll jag vill ha, jag vill ha action också, håll inte bara med, gör något åt problemet i stället, de förstör människor här och ni vet det säkert. 
Själv hoppas jag att mina studier inte påverkas av dessa men, det har hänt förr att jag fastnat på grund av att jag tvivlat på min egen förmåga, men jag ska se till att dessa plågor inte får mer bränsle än de fått. 

Upprättelse hjälper säkert inte.
Det är klart, många av oss skulle säkert bli glada över ett rejält skadestånd, över ett riktigt riksdagsbeslut som säger att de här stackarna ska ha det lika bra som oss andra stackare... Japp, jag sa OSS andra stackare eftersom jag faktiskt lyckats byta sida nu även om jag slitit röven av mig för att komma dit. Även om CP-andan förmodligen gett mig PTSD, som säkert är anledningen till att jag idag undviker allt som har med det där stället att göra. Jag umgås inte med samma människor som då, mycket för att många av dem hade kontakt med "avskrapet" på ett eller annat vis. Det avskrap jag aldrig mer vill kännas vid. Det här kan vara varför jag tror att upprättelse ensamt inte hjälper, vi måste få till ett ordentligt riksdagsbeslut som säger att 1. Lär du ut till barn och ungdomar med särskilda behov ska du inte bara ha lärarutbildning för grundskolan, som avskrapet hade. Och så 2. Lär du ut till barn med särskilda behov är det minsta man kan begära att du ska förstå varje individ och inte döma efter saker du hört om varje individs "diagnos" intesant? Jag yrkar alltså på att man ska gå en speciell utbildning som innebär att du måste genomgå en del tester för att sedan kunna få ett lämplighetsintyg som bevisar att du kan lära ut till elever med särskilda behov utan att diskriminera eller förlöjliga eleverna. Du ska inte behöva dra dig för att gå till skolan ens om du har grava mentala problem, skolan ska lyfta upp, inte trycka ner.  Det är allt!

Stävja ilskan med lite Hitler!

And now for something completely different!

Idag ska jag äntligen ta tag i filmanalysen av mina två krigsfilmer. Båda två riktigt härliga filmer som jag verkligen rekommenderar er att se!

Och det är de här två filmerna jag valt och temat är Norge under andra världskriget, ett ämne jag aldrig kommer att tröttna på då det finns så mycket att analysera i det. I kongens valg, eller Kongens nei som den också heter, följer vi kung Håkons flykt från tyskarna under kriget, inkluderande det historiska momentet där tyskarnas fartyg Blücher sänktes i Oslofjorden och Hitler blev skogstokig och ställde diverse ultimatum på den norske kungen. "Antingen gör du som jag säger, eller så blir det KRIIIG!" Sa Hitlern. "Näe, jag skiter i bägge!" Sa kungen och sen börjar eländet. Kungen slutar dock inte att slåss för sitt land, på sitt eget vis. 

Sedan har jag så klart valt Max Manus. För er som inte vet vem han var: Max Manus var alltså motståndsman under kriget och under ockupationen blev han också krigshjälte tackvare att han varit en av de ledande krafterna bakom den sabotageverksamhet som bedrevs framgångsrikt under många år. Ganska badass med andra ord. En annan serie jag ska se på det här temat, även om det inte ingår i filmanalysen blir ju "kampen om tungvattnet" som också den handlade om sabotörer som med hjälp av det räddade Norge och kanske många andra, undan Hitlers klor. 
Men Max Manus var i alla gall en av de ledande krafterna bakom den norska sabotageverksamheten och Hitlers män ville mer än en gång ha tag på karln, men han kom ideligen undan. Lite som Kung Håkon då, även om det är osäkert om kungen var sabotör i den meningen, men han tyckte ju knappast om Hitler, det kan man ju lugnt säga. 

Så det här ska jag alltså göra en filmanalys om, helst ska det väl låta som de där nissarna på kulturnyheterna som jag egentligen tycker är ganska töntiga, men jag får vara lite töntig med Niklas nu till veckan och så får ni i uppgift att hålla tummarna! Ha det.

Att slåss mot sin inre Sephiroth

Det var länge sedan, Cloud...

15 Juni 2020 

Jag oroar mig visserligen en del för COVID19 och funderar väldigt ofta på var och när det ska sluta. Nu verkar det ha fått ny fart i kina och jag tror inte speciellt hårt på att folk lärt sig stanna hemma, varför skulle man lyssna på experterna när Jimmie Åkesson finns som självutnämnd expert. Den mannen är fantastisk på att göra folk förbannade, nästan lika bra som Uffe Kristersson och han är ändå en överdängare på att göra åtminstone mig förbannad.

Idag har jag dock annat att bry mig om. När jag spelade Final Fantasy som mest definierade jag mig alltid som väldigt lik antingen Sephiroth (innan han blev tokig) eller Zack, men idag inser jag mer och mer att jag tänkt totalt fel...

Det var när jag såg den här scenen jag förstod det, jag har en egen Sephiroth som hela tiden viskar i mitt öra "Jag är ditt allt!" Vissa dagar kan jag bara snäsa av honom och säga "nej, du är min gårdag, mitt förflutna och ett glömt minne!" Men andra dagar är det som om  han stod där framför mig och gjorde mitt liv till ett enda ångestfyllt trauma!

Idag var en sådan dag. Jag satt och försökte repetera lite inför examinationen som är den här veckan när han kom fram och sa "Hejdu, minns du mig?" och jag sa "Med vånda, vad vill du, berätta att det fortfarande råder en del ångest inom mig för vad som hänt mig förr i tiden?" Det var som vanligt det han ville. 

Nu tycker jag att Sephiroth på ett vis är något fränare än det som skapat mina jobbiga flashbacks, men det är väl som Sephiroth sa i slutet av Final Fantasy 7 Remake ändå. -Än är du inte fri mig!
Och då har jag min vita mössa, mina betyg och kanske en möjlighet att ta mig ur allt. Bara jag kunde befrias från det jävla traumat... Jag önskar att jag kunde bli fri från helvetesminnena, helst igår, men än är jag väl inte fri dig, Sephiroth...

En underbar kväll på Sann!

Idag har det varit mer än stekhett och nu på kvällskvisten börjar också myggen söka mig, men det är underbart att kunna sitta 22:18 på kvällen och det är såhär skönt nu. Kanske 18 grader varmt, utgångsdörren är öppen och jag och Tigris lever la dolche vita här ute under vårt lilla pilträd. 

Myggen börjar dock övermanna oss och jag funderar på att lyfta med mig henne in och natta henne. Grejen är den att hon blir sjukt rastlös när hon inte får gå ut på kvällen. 

Och ni ser ju själva hur skönt det är att sova på en mjuk filt en varm sommarkväll!

Sedan hade vi lite besök ad en liten sådan också. Jag kan inte tycka att småkryp är äckliga. Möjligtvis tycker jag att getingar och andra steklar är lite jobbiga, men det är också det enda. 

Eftersom Coronapandemin inte visar några som helst tecken på att vilja bryta nacken av sig den här sommaren får jag finna mig i att inte åka till Trondheim den här sommaren. Lite tråkigt eftersom jag börjat göra det till en årlig tradition, men jag måste faktiskt tänka på andra också, man kan inte åka till en av Norges största städer när det går en pandemi som gör att man drar sig för att gå ut i trapphuset på dagarna, det är bara dumt. Dessutom är gränsen mot Norge stängd, vilket kanske inte varit så jobbigt om Jämtland fortfarande varit Norskt men sånt är livet och jag vet att vi lär åka till Trondheim igen och igen och igen när det här är över. Det är trots allt en av få storstäder jag stormtrivs i. En annan är så klart Uppsala. I år blir den största stad jag besöker troligen mitt älskade Östersund, och det för att ta studentfoton. För just det, i sommar avslutar jag 13 års studier för att komma ur det där jävla helvetet som jag mer eller mindre oombedd blivit placerad i. Sedan kan jag ge det där helvetet mitt längsta finger om jag vill. Eller så bara berätta för de som försökt intala mig annat att de hade totalt fel. 

Den här studentmössan har jag i vart fall förtjänat och det med stor jävla stolthet. Till midsommar blir det en liten fest med mina närmsta. Det blir vackert. Nu ska jag stänga datorn, säga god natt till mina små skator och gå in innan myggen käkar upp mig och min jävla katt. 

Nu är det bara ogjort!

Den uråldriga frågan kommer idag att få ett svar! 17/6 tentar vi av Svenska 2 och innan dess ska vi repetera allt som kursen så att jag inte kuggar och måste gå igenom den här kursen en tredje gång (vad jag hatar med Hermods, lärarna är sällan fysiskt närvarande och kan återkoppla). 

Just nu pratade vi om att jag behöver bli lite bättre på att resonera, på att mer utförligt och nyanserat berätta, resonera och utreda saker, just här då angående de nordiska språken. Piece of cake egentligen, jag är ganska intresserad av språk, det har varit benhårt med svenskan och än är jag väl inte klar heller, jag har ju fortfarande Svenska 3, men att veta att det enda lärarna klagar på i min essä är mina stavfel känns ändå väldigt bra, korrekturläsa kan jag, men jag gjorde inte det just då, då det var väldigt sent på natten eller kanske tidigt på morgonen. Jag satt uppe till 05:30 och hade faktiskt till det hyfsat. 

Nu är det snart dags att tenta av det och den uråldriga frågan är väl "Will it tenta?" Det är väl det vi ska snacka om! 

Jag ska nu läsa på mer om litterär analys, skriva ut alla mina uppdrag och kolla igenom dem, så att jag inte missat något, sedan kan jag tenta allt inom ett par veckor. Riktigt glädjande och jag hoppas att det kommer att gå vägen nu! Eller hoppas, jag vet att det kommer gå vägen, förhoppningsvis slipper vi sommargästerna i år så plugga hinner jag! 😀

Sedan kan jag äntligen ta tag i Svenska 3!!