En helg med fågelfoton och matematikutmaningar

Den här helgen har jag passat på att öva mig lite på att ta snygga bilder och jag tror att den på de flygande talgoxarna är min absoluta favorit! För att vara tagen med mobilkamera tycker jag att den blev över förväntan. Den lilla blåmesen med huvudet lite kokett på sned blev också riktit bra om än jag velat ha den skarpare.

På tal om att kokettera är det väl inte bara fåglarna som är bra på sådant. Husets katt Tigris kan hon med:

Vädret var så fint nu på lördagen att jag följde med henne ut i solen. Hon klättrade då upp på traktordäcket och kikade över axeln på mig på ett sätt som jag tyckte gjorde henne så söt. Lite kokett pose med rumpan i vädret och allt! På den andra bilden lyckades jag fånga hennes tunga när hon slickade sig om munnen också. - Två väldigt bra bilder blev det på henne också.

Lite pärlemormoln fick vi också den här helgen, vackert skimrande i olika nyanser av rosa och lila med bergen under sig som på en tavla av Bob Ross. Ibland när man bor mitt i det glömmer man ju bort just att man ju bor i ett landskap som faktiskt ser ut som en tavla av honom nästan hela tiden och vissa dagar blir man lite extra påmind om det.

Och så har jag ju lagat lite mat i helgen också:

När man har ost, tortillabröd och lite rester kvar sedan fredagens rallarfärs kan man alltid göra quesadillas. Här är min variant där jag bara stekte på några tortillas och la ost mellan dem, till det finsk länkkorv och stekt kinakål. Kinakålen ville jag bara se om den smakade bra som stekt fast jag vet inte om jag tyckte det, resten av familjen gillade det i alla fall.

Och så matematik så klart! Matematik är ett sånt ämne som man måste lära sig på exakt rätt sätt för att inte helt tappa gnistan. Jag har som ni vet återfått intresset för ämnet och strax efter jul var det något som hände då jag fick för mig att plocka fram den gamla mattebibeln "en gyllene bok om Matematik" för att hitta inspiration till min 365-dagarsutmaning. 

Diverse formelsamlingar och lite verktyg för att leka med vinklar blev det den här veckan. Nedan visas en bild på ett verktyg man inte tror kan användas när man arbetar med vinklar och rotationer, men det kan det:

Här har jag alltså använt mig av ett gammalt fickur som legat i ett skåp länge. Det är inget riktigt fickur utan en billig kopia som stannat. När man arbetar med vinklar kan man alltså använda klockan på följande vis:

En cirkel har vinkeln 360 grader runt om och detta kallar jag i mina anteckningar för "klockan 12" av den enkla anledningen att klockan nollställs klockan 12 eller klockan 00. När visaren vridits 30 grader från sitt ursprungsläge är klockan 1 och när den räta vinkeln, alltså 90 grader nåtts är den 3. vid 180 grader  är klockan 6. Och 180 är ju halva summan av 360, alltså ett halvt varv. Det här kan jag sitta och leka med hur länge som helst och tycka att det är jättekul så länge jag får ägna mig åt tankeverksamhet utan en massa störningar. 

På sidan innan utreds en annan rolig grej, nämligen det här med exponenter och potenser. De där blå fläckarna föreställer amöbor, men det är ett annat problem som jag kommer att ta upp nästa gång Lefty får för sig att bli vild. I morgon funderar jag på att ta en tripp till min lilla stad och titta lite, det blir kul. Sköt om er nu så får vi se vad det blir nästa gång vi ses!

 

Att försöka parera bort en halvdålig dag.

(Inlägget började skrivas 24-01-23, men blev klart 24-01-24, det täcker därför båda dagarna).

Igår (tisdag) blev det städdag, mest för att allt annat bestämt sig för att kärva, som det gör vissa dagar. Positivt var i alla fall att jag fick tag i SYO:n och flytta om lite i kurserna, eftersom vi inte fått kontakt under större delen av januari. Eftersom jag fått flytta allt till februari och därmed fått lite extra lov (yay!) blev jag lite orolig för CSN. Som tur var hade de inte fått in någon underskrift och var därför tvungna att avvisa min ansökan. Det här låter hemskt, men det innebär väl bara att jag får söka om bidraget, vilket jag hade tänkt göra ändå, så allt är egentligen i sin ordning. -Nu slipper jag säga åt dem att ta bort Januari från skolveckorna.

Förhoppningsvis får jag pappren från CSN innan veckan är slut så att jag kan skriva under dem och skicka iväg så snabbt som möjligt. Det här blev eftersom jag inte har något mobilt bank-ID. Jag skaffade ett, men sedan blev det något krångel med koden så jag måste göra om hela grejen så fort jag har möjlighet. -Därför får jag alltså skicka in det här manuellt tills jag grejat det här.

Och i morgon är det torsdag och då ska vi väl dels plocka undan lite saker som ligger fel, dels tänkte jag göra glass igen, eventuellt också baka en sats drömmar eller två till eftermiddagsfikat. 
Men bara för att man har lite mer lov än väntat betyder det inte att jag inte har något att göra, absolut inte. I nyår tänkte jag mig att göra en daglig matteutmaning vilket har gått sådär, jag håller inte så hårt på det så länge något händer åtminstone en gång i veckan. Utmaningarna behandlar alla mattenivåer och fungerar lite som med nivåer på ett dataspel. Enkel, medium och svår, beroende på hur mycket personal som håller till på hjärnkontoret för dagen. 

Och kvällens testund bjöd på ett rooiboste med apelsinsmak. Ett gott och väldigt rött te som passar bra till det mesta om man frågar mig och min storasyster och det är klart att man frågar oss! 

Systern dricker fortfarande sitt te med mjölk och jag tyckte faktiskt att färgen på teet blev så fin att jag ville ha med en bild på det i inlägget. Det och den lilla nökungen hon stickade i veckan som var. Efter att ha läst böckerna om Barnhans och hans vänner har en förkärlek just för den lilla nöken vuxit fram. Jag tänker sticka en vuxen nök.

Men det är kanske svårt för en som inte läst de här böckerna att veta vad en nök är. Jag ska förklara här:

Här har vi i alla fall Barnhans och hans leksaker åkandes på en flotte längs Emån. Den lilla fågeln som påminner mycket om en juvenil fiskmås, är Nöken. Enligt boken är han en liten stickad nök med för korta vingar för att kunna flyga (garnet tog slut när vingarna skulle stickas) och fötter av flanell. Nöken som systern stickade är helt gul, så jag kallar den för en liten nökunge.

Jag funderar på att sy alla karaktärer i passande tyg, det svåraste kommer nog att bli gummiapan Mack, men jag tror att jag kanske kan lösa det. Jag minns att jag gjorde en "kork" när jag var barn, men den kom bort. Det var en champagnekork jag ritat ett litet illvilligt ansikte på eftersom Korken ju var liten och smått illvillig. Jag hade också en stenkula som jag målat på med nagellack eller läppstift, men den blev så ful att jag förmodligen slängde den senare.

Jag har faktiskt några positiva minnen från grundskolan och dem tänker jag inte begrava under en massa dåliga saker som mobbning och annat trams. Några minnen är:

Att sitta på bibblan och läsa böcker. Barbro Lindgren var bland de första böcker jag lärde mig läsa riktigt och VLMF-böckerna har satt sig extra hårt på minnet.

Att sitta nånstans var som helst och muppla med den här: 

Den här historien har jag nog dragit mer än en gång, men när jag gick i Åk 6 hittade jag en sånhär i ett förråd och frågade min fröken om hon hade några batterier jag kunde få sätta i den (den versionen gick på batterier). Det hade hon och jag kunde sitta och leka med den hur mycket jag ville, jag fick den av henne eftersom de ändå skulle slänga den tillsammans med en massa annat skrot som inte längre användes.

Jag minns inte om den här gick sönder eller kom bort på annat vis, den finns i alla fall inte kvar i min ägo längre. Jag råkade i alla fall nämna det här för en lärare jag hade i gymnasiet senare. "Den var ganska ful minns jag!" Sa jag och fortsatte plugga matte. Efter ett tag gick läraren därifrån och kom tillbaka med en lite modernare variant av den. "Det var en sånhär va? -Slit på den du!" Sa han och gav mig den, den har jag fortfarande kvar. Den är lite som en fidget spinner, man har något att pilla på! Sedan är den ju lite rolig eftersom den är så ful också.

Förutom VLMF och Little professor minns jag andra mattespel vi höll på med, bland annat ett väldigt gammalt DOS-spel som hette något i stil med SPAB, där man skulle öva på olika räknesätt. När man klarat en uppgift kom en glad smiley och en glad melodi, när man misslyckats kom en sur smiley och en sur melodi. Ganska simpelt egentligen, men det var stimulerande.

Och så målade vi mandalas! Det har jag inte slutat med än, då jag inte tror att det finns mycket som är så roligt som det när man är uttråkad och vill försvinna från verkligheten en stund. Det är absolut inget fel med det, ibland kan det faktiskt vara riktigt sunt!

Sedan minns jag ju alla utflykter vi gjorde, bland annat åkte vi och badade ett par gånger för att ha lite roligare under gymnastiklektionerna som annars mest bestod i promenader för min del, gärna med min väninna som jag tyckte väldigt bra om och fortfarande har lite sporadisk kontakt med. 

Jag tänker att det kanske är bättre att minnas saker som varit roliga och bra, än att lägga allt elände på minnet. Alla råkar väl ut för olika grader av trakasserier under livets gång och många får säkert, liksom jag, livslånga men av det. Jag tänker inte låta mina trauman bestämma över mig längre, jag vet att jag förtjänar bättre än så, jag vet faktiskt att alla förtjänar bättre än att gå igenom sådana saker. Sköt om er och kom ihåg att det bara finns en person som kan bestämma över ditt då, ditt nu och din framtid. Den som tror att den kan bestämma över en annan individ är inte mer än enfaldig.

 

Sju års fundra -Nu står det klart för mig!

 

Bilden ovan visar en algoritm, ett ganska simpelt inlärningsmönster som alla känner till. Allt består av sådana kedjor, algoritmer, programmeringsmönster.

2015 satt jag med ett par skolkamrater i TV-rummet på Röstahammar, Birka Folkhögskola. Vi diskuterade hjärnan. En av kamraterna, som också jobbade mycket med programmering, sa där och då att likheten mellan hjärnan och en dator är att hjärnan, precis som datorn går att programmera.

Sedan dess har jag funderat på huruvida det stämmer eller inte och alltid tänkt att det är klart att det är så det är. Allt handlar om algoritmer -alltså inlärningsmönster och så klart studieteknik. 
Som med det mesta som handlar om hjärnan handlar det om ifall du är mottaglig för informationen som kommer emot dig eller inte. Är du intresserad, kapabel att förstå och så vidare. Allt det där kan bara du avgöra.

Svaret på om hjärnan är programmerbar eller inte är alltså "ja", eftersom hjärnan kan lära sig saker kan den programmeras, eftersom inlärning inte bara handlar om att komma ihåg saker utan också att skapa algoritmer, alltså mönster av olika slag. Man kan säga att lärare, föräldrar, miljö och umgänge är vad som "programmerar" hjärnan.

Birka var bra för mig, även om jag under tiden jag gick där inte alltid mådde så bra. Dels hade jag stora problem med en envis depression som inte blev bättre av att jag på den tiden hade försäkringskassans stora ok på axlarna och därför inte hade så stor studiero. Både jag och skolan kände oss ytterst frustrerade och hjälplösa. Få saker gick att göra, men en sak vet jag att man lyckades med och det var att programmera om min hjärna en aning.

Under hela grundskolan hade lärare förklarat för mig att jag led av dyskalkyli och därför aldrig skulle förstå eller tycka om matematik. Det spelade egentligen ingen roll hur många gånger jag i olika tonfall sa till dem att jag förstod bara jag fick koncentrera mig, då repeterade man bara samma ramsa igen: "Med din dyskalkyli blir det omöjligt att lära dig det här, det måste du förstå!" 
Det här trodde jag länge på, under hela gymnasiet gick jag och trodde att jag inte skulle ta mig igenom Matte 1 (eller Matte A) eftersom jag inte hade något sinne för aritmetik eller koder. Jag visste någonstans att det var fel, men den vetenskapen var begravd under lager av tjat om att lärare och andra "överheter" inte kan ha fel.

Åter till det där med omprogrammering av hjärnan då. Jag berättade nämligen för min lärare att jag misstänkte att jag hade dyskalkyli, alla hade ju sagt det, så läraren sa att han ville se hur jag skrev när jag gjorde mina matematiska anteckningar, ja, sådana man gör på "kladdpappren" när man räknar. En bunt siffror och figurer omkringslängda lite här och där och det där ville han se. Efter att ha sett mig sitta där och kleta i några minuter säger han med ett litet skratt: "Nämen Bofinken! Du har absolut inte dyskalkyli, du räknar för snabbt för det. Du är bara felprogrammerad!" Den meningen har ekat i mitt huvud som en motvikt till dem som sagt "du kommer aldrig klara det här med dina svårigheter!" 

Joseph Goebbels, Nazitysklands propagandaminister visste också om det där med att man kan programmera om folk, han var dessutom ganska duktig på det. Alla trodde på honom och han sa till och med rakt ut att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir den en sanning. 

Det de gjorde med mig var att hela tiden påminna mig om att jag inte var som andra, att jag aldrig skulle klara av att fungera som andra. Till slut blev deras lögner min sanning och jag trodde att jag hade begränsats

Men lögner och bedrägeri kommer fram och tack vare den här meningen från läraren jag hade på Birka fick jag ett frö sått i min hjärna. Om det inte var som de trodde med aritmetiken, vad är det som säger att det andra stämmer? Kanske är det också inprogrammerat? 

Jag har i alla fall förstått att matematik har en sak gemensamt med ryska. -Andra påstår att det är svårt men egentligen handlar det om att lösa koder och lära sig språkets grammatik. I matematiken heter det inte grammatik, men det fungerar likartat och heter aritmetik. Det är grundläggande mönster för att förstå helheten... Eller är det kanske så att vi är tillbaka vid algoritmerna, eller åtminstone vad algoritmerna grundar sig på.  Bilden i fråga visar ett kapitel om kvadrat och kubik. Något jag fick höra var väldigt svårt när jag gick i skolan. Dock tycker jag inte att det är det, inte så länge man får analysera det i lugn och ro.

Idag har jag i alla fall ägnat hela dagen åt att analysera, tänka och fundera och resultatet har faktiskt blivit att jag fått saker gjorda, att jag börjat förstå! Nu ska jag inte sticka under stol med att boken "en gyllene bok om matematik" från 1962 varit till stor hjälp. Det står mycket intressant i den. Språket kan verka en aning föråldrat och ibland kanske folk som tänker politiskt rynkar pannan åt meningen "alla negrer är svarta" som finns i ett exempel på sidan 13. Det här är saker man får se förbi när man läser gamla böcker eller tittar på gamla filmer. Man får tänka att det är tur att utvecklingen går framåt i stället. -För oavsett vad man ibland tror gör den det och det kan ingen tyrann i världen ändra på.

Men jag har faktiskt inte bara hållit på med matematik och funderat över huruvida man kan programmera om sin hjärna eller inte. Nejdå, jag har faktiskt läst lite också! Vi fick ju en väldigt stor hög med böcker av grannen i somras och då hittade jag bland annat originalversionen av djungelboken som jag inte gett mig på att börja läsa ordentligt förrän nu. Det är lite samma sak som med Barbro Lindgrens böcker om Barnhans land eller för den delen A.A Milnes böcker om djuren i sjumilaskogen. Vid första anblick ser man att man skriver om djur men när man kommer in på djupet förstår man att det handlar om olika sorters människor. Den som inte läst originalversionen av djungelboken rekommenderas verkligen göra det.

Det om det. Och i morgon tänkte jag försöka få lite ordning på huset vi bor i, det börjar bli stökigt igen och jag vill inte att Aurikatariina ska få skäl till att komma hit och grovstäda. Så stökigt lär det aldrig bli här, så jag får väl bjuda hem henne på en fika i stället, kvinnan verkar jättetrevlig! 

Nu kan det verka som att jag ser ner på folk som har hem som ser ut som dem Auri besöker, men det skulle jag aldrig göra eftersom det väldigt ofta beror på psykisk eller fysisk ohälsa att man låter det gå så långt och den som mår så dåligt behöver all hjälp den kan få för att komma på fötter igen, därför är jag glad att det finns människor som är villiga att hjälpa dem och dessutom helt gratis! -Jag mår bra och behöver ingen sådan hjälp. Städar gör jag med glädje själv och i morgon ska det bli åka av. Sköt om er nu så ses vi en annan gång, kanske Lefty fått något annat att analysera då, eller så har jag lyckats ta någon fräsig bild, man vet aldrig med mig! Men tills dess får ni ha det så gott och inte glömma bort att ta hand om er själva och varandra! Och så klart -Lyssna inte på skitsnack, det är bara till för att distrahera dig! 💖

Ett par dagar till med råkyla...

Idag har det varit kallt. När jag tittade på termometern klockan 22:11 uppmätte den -29 och det ska visst ha varit ännu kallare under dagen. Inte mycket att göra åt det mer än att försöka hålla värme och humör uppe! Jag måste säga att jag ändå är tacksam över att inte bo i ett "nödhus" som består av fyra väggar och en säng. Vi bor på 7x9 meter och har det rätt bra. Man kanske kan säga att man vet bättre än att klaga!

Idag kunde vi inte åka någonstans eftersom det var så kallt ute. Visst finns motorvärmare, men det känns ändå dumt att chansa. 

-Så idag lagade jag till en köttgryta på sjömansbiff med lite ihopslängda kryddor i. Till detta blev det "rotsaksskräp" vilket egentligen bara är lite potatis och morötter som skurits tunt och slängts in i ugnen tills de blivit lite knapriga. Kokt potatis till den som ville ha det, lite grönkålssallad och Cuba Cola som dryck.

Som snacks hade vi lite chips, Baconsnacks och fransk nougat som vi åt samtidigt som vi såg på en liten film. Lite senare blev det te och pepparkaksskärvor som blev när vi slog sönder pepparkakshuset. Som vanligt är det viktigt att vara försiktig när man biter i dem så att inga tänder går sönder. Mina kristyrlager brukar vara centimetertjocka och stenhårda.

Kylan skulle hålla i sig över helgen enligt YR, så jag antar att det blir att försöka hålla sig inomhus, elda och hålla igång hjärnan lite så att man inte somnar alltför länge... Mitt vintertrötta jag vill väl konvertera till björn såhär års, men mitt normala jag, som inte är vintertrött säger att jag trivs bra som människa. -Faktiskt riktigt bra nu för tiden och det är jag jätteglad över. Nu tänkte jag sätta mig någonstans med en god bok och sedan avsluta kvällen med lite anime. Sköt om er nu och var glad över det ni har!

Jullovets sista vecka

Den här veckan har det inte blivit så mycket tid över till att skriva då det mesta av tiden gått åt till förberedelser inför höstterminen. Förhoppningsvis är allt klart för start nu och jag kan ta det lugnt och göra som jag vill den här helgen.
Samma sak som tidigare tänker jag dock göra gällande. En skoldag är en vardag mellan 08:30-16:00 exklusive lördagar. Förra året var jag inte så noga med det, vilket gjorde att min lediga tid och den tid som skulle ha tillbringats på annat sätt blev lidande. Så får det inte bli i år, så jag måste få till ett hållbart schema. Jag tror att jag har fått till något nu, men lite putsning kanske aldrig är fel, så att man får någon sorts struktur.

Putsning ja. Jag hittade ju en gammal ring som min farmor som dog 2003 alltid bar. En silverring med en sten av rosenkvarts som jag alltid tyckt varit väldigt fin.

Tyvärr var den av silver och silver har ju en förmåga att svartna med tiden, så jag funderade ett bra tag på att putsa upp den på något sätt. Det är sällan jag behöver putsa silver så jag hade svårt att hitta något bra putsmedel. Det är då det är bra att kunna sina husmorsknep! Tandkräm och vatten fungerar, så länge tandkrämen innehåller slipmedel då. -Nu glänser i alla fall farmors ring igen. 

I morgon är det i alla fall fredag och då tänkte jag styra ihop en köttgryta och städa bort det sista av julen. Sedan får jag väl plocka fram romantikern i mig och duka lite fint som sig bör. Det blir då det, ta hand om er nu!

Gårdagen i min lilla stad!

Igår kom så filten hem igen efter ett gäng veckor på kemtvätt. Eftersom det här är husets största filt, tillika en av de snyggaste filtarna, tänkte vi nu att den får vara på övervåningen så att risken för att den råkar ut för fler missöden blir lite mindre. 

Utöver att hämta filten åkte vi till Coop som sig bör, dels var jag hungrig, dels behövde vi köpa mat. Det var först tänkt att jag skulle bjuda på mat på restaurangen, men när vi kom fram kände vi mer för att köpa smörgåsmat och lite frallor, så det fick bli det.

Dock kan jag redan nu tala om att jag känner mig själv rätt väl och jag hittade faktiskt en liten inredningsdetalj inne på Coop när jag köpte mat, så den fick följa med hem. En svart jordglob har fördelen att den är en snygg inredningsdetalj, nackdelen att den är svårare att läsa på än en blå. 

-Och almanackan jag tänkte köpa mig hade syrran redan köpt åt mig för att vara säker på att jag skulle få en innan de tog slut. Jag valde en bild på Trondheimsfjorden en augustiförmiddag med ebb. Baksidan blev Nidälven den här gången, jag hade ärligt talat väldigt dålig fantasi här. Insidan behöver fortfarande en ansiktslyftning men det ser jag som ett projekt jag kan ta senare. Efter att ha köpt mat och sånt åkte vi hem.

Vi stannade dock till i Stugun för att köpa lite bilfika i form av godis och lite drickbart. Den här läsken liknade Vira Blåtira men smakade mer hallon eller smultron än den gör.

 Egentligen köpte jag den mest för namnets del. Enligt internet ska Blådåren smaka blåbär, men jag vet inte om jag tyckte att den gjorde det. Det ska tydligen finnas fler läsksorter från samma märke med lika fula namn... Nästan då, den här hade det fulaste snasknamnet sedan den här gamla godingen:

Triumfglass hade när jag var i tonåren lanserat en glassvariant av godisblandningen med samma namn, på svenska hette den "sopor" och lanserades tillsammans med "måsskit" och "jungfrubröst"... Glassen hittade jag och min väninna när vi var i Sollefteå på en skolresa någonstans i högstadiet. Och det har sedan dess varit anledningen till varför jag skrattar åt det norska ordet "søppel" eller søppeldynga för den delen. 

Sedan fick vi tag på läskessensen med cyanidblå färg och ett namn som låter som om ett troll fått barn med en smurf också:

-Hälsa fint på Smulle! Ett namn som också låter som ordet "smullit" gör där jag bor. Smaken skulle vara smultron, men jag tycker att den mest smakar vanilj förstås... Fast egentligen tycker jag inte att det är speciellt mycket läsk och godis som smakar som det står att det ska smaka, det mesta smakar socker och E-ämnen... Dock måste jag erkänna att vissa av de där kemiska smakerna är en sorts last jag har, eller mera ett sorts "guilty pleasure" kanske man kan säga. 

En relativt okej stadsresa blev det i alla fall, trots att allt inte gick helt som smort gick det i alla fall nästan som smort och det får man kanske vara glad för! På vägen hem såg vi en buss som stannat till på en hållplats och viftade med varningslampor och när vi kom lite närmare såg vi varför, den hade råkat köra på en stackars älg som låg bakom bussen och såg allmänt yr ut. Nasse i mig tänkte direkt "hoppas allt gick bra ändå!" För både bussresenärerna och den stackars kraken till älg förstås... 

Det är väl det här man får tänka på när man bor i skogen eller egentligen i naturen över huvud taget. Även om man ibland tror att man är ensam ute i naturen är man det inte, det är trots allt fler än man tror som bor i skogen och ibland korsar en och annan av dem en väg vid fel tillfälle. 

Byn där jag bor är som bekant mer än ofta full av rådjur och annat småvilt, ibland kan någon liten älg eller ren dyka upp. Nu på senare år har vi även hört kronhjortar bröla från skogen och ibland hoppas jag på att få se en på behörigt avstånd. År 2013 såg vi faktiskt en ståtlig hjort hoppa in i skogen på väg till Bräcke, men det är också den enda gången jag sett dem, annars har det mest varit rådjur och älg i hjortväg vi fått nöjet att dela vår plats på jorden med. Älgar är ju stora djur som jag haft respekt för sedan barnsben då jag blev uppmanad att inte gå ut om det fanns älgar i närheten. Detta eftersom ett djur som kan väga mellan 2-700 kilo inte är helt ofarligt, speciellt inte när de är brunstiga eller har barn. Kan nog tänka mig att samma sak gäller kronhjortar, en stor hjort kan ju väga i alla fall 230 kg i bara muskler. Slutsatsen blir att jag inte vill möta någon av dem i brunst eller med kalvar. 

I morgon är det i alla fall torsdag och då har jag planerat in att storstäda. Julgranen och det får vara kvar ett par dagar till, mycket för att hämma det förhatliga vintermörkret en liten stund till. -Lite också för att det inte är Knut förrän på lördag så klart. Hur som helst tänkte vi att vi skulle klä soffan och dammsuga lite i morgon, så att det åtminstone ser lite mindre ut som att det bor luffare här.

Och så ska jag så klart jobba vidare med mitt getingbo för att kunna gå vidare till nästa projekt. Ta hand om er nu.

Mattemåndag med salmiak och ramune

Idag har jag återigen tittat i min bok om matematik och jag tycker bara mer och mer om den. För den som inte är bekant med de gyllene böckerna från 50-60talet  kan jag säga att boken heter "en gyllene bok om matematik" och var en del i att på ett hyfsat pedagogiskt och enkelt sätt förklara matematik. Om du är en bokmal med förkärlek för språk är det en bra bok att börja med, men också om du bara är intresserad av matematik, den lär dig rätt mycket intressanta saker.

Sedan hade vi lite ramune kvar i kylskåpet också, så det drack vi till kvällsmaten. 

Ramune med smak av druva blev det och jag noterade först nu att de ritat små ansikten på druvorna! Den här julen bestämde jag mig för att vi skulle köpa en ramunesort som vi visste vad den smakade, förra året köpte vi en såndär mysteryflavor-variant varav en smakade tiramisu och en smakade gräddkola. Ramune är lite som Bertie Bott:s bönor i alla smaker vilket jag inte riktigt tänkt på där.

Den här smaken visste vi skulle smaka bra, så vi valde helt enkelt den i stället för att gissa oss fram. I morgon blir det i alla fall en sväng till min lilla stad igen och göra några ärenden. Ringa och meddela skolan att jag bytt e-post ska jag också göra, men just nu ska jag nog bara sova. Sköt om er!!

 

En nörds anteckningar och så lite annat

 

Idag har varit en ganska lugn söndag med lite småpluggande och fika som sig bör. För den som undrar är det mest matematik jag lekt med, så här kommer lite anteckningar och bilder från det:

Vi har alltså nött lite primtal, rektangeltal och så har jag hittat Eratosthenes såll, som är bra att ha när man letar efter primtal. Eratosthenes såll är inte så lätt att bara förklara i text, så jag tänker att vi slänger in en gif som visar hur det där funkar:

De svarta siffrorna som kommer upp här är de primtal som "sållats" fram kan man säga. En rätt rolig grej att hålla på med när man inte har bättre för sig. 

Men igår hade jag lite annat att göra, bland annat lite körkortsanteckningar. Lika nördiga krusiduller där: 

 

Det mesta kan ju i alla fall jag tyda och det är väl det som är grejen. En liten sladdbana har jag gjort där i mitten också. Helt sant! 

Men eftersom vi ville ha något att dricka i helgen passade jag på att göra ett gäng kolsyrade drycker och så pressade vi lite blodapelsiner som vi blandade ut med granatäppeljuice och vatten. Riktigt bra grejer! 

Vackra solskivor blev det när man öppnade dem också! 

Kort och gott en bra helg. Ett nytt avsnitt av King Ohger blev det också och jag måste väl säga att det finns en del intressant i den serien även om jag som sett ett par sentais förstår hur saker kommer att bli nästan direkt. I morgon tänkte jag i alla fall slå en signal till SYO:n för att dels meddela E-postbyte, dels meddela att det är nya kurser på gång. Det här kommer att gå jättebra, allt pekar på att den här våren kommer att bli väldigt bra faktiskt! På tisdag tänkte jag hoppas på fint väder så att vi kan ta en sväng till min lilla stad för att köpa en ny almanacka och lite annat. Håller tummarna för att allt funkar som det ska till den dagen. Nu tänkte jag i alla fall varva ner med lite VR för att sedan krypa ner i bingen. Ta hand om er! Jag tänker i alla fall ta hand om mig själv.