I övrigt känns det som att jag har något småglatt och bubbligt inom mig, lite som när man är kär, men jag kan inte komma på att jag är särskilt kär, så jag drar slutsatsen att jag bara är hög på livet just nu. Det enda som egentligen fattas mig för tillfället är en lite bättre kondition men i den miljö jag bor i tror jag att det snart lär vara fixat, jag behöver knappast något gym i alla fall, särskilt inte under vårhalvåret när det är som mest att göra här på gården. Snart är det dessutom odlingssäsong igen! Hurra!
Och i morgon blir det en sväng till min lilla stad igen. Dels har jag ett möte på skolan som jag inte vill missa, sedan finns det säkert lite tid över för att rå om stadskärnan lite också. Det blir en bra dag. Sedan vet jag att folk tänker att jag säkert har hjärtat i Trondheim när det kommer till städer och visst, till viss del får jag väl säga att den trönderska storstaden är en stad hjärtat slår lite extra hårt för, men när jag säger "min lilla stad" brukar jag mena Östersund.
I veckan som var träffade jag en gammal lärare, ett eko från en svunnen tid skulle man kunna säga, men hon var en av tre som jag faktiskt kan säga att hon gjorde något för mig på det förbannade stället. Jag berättade därför för henne att jag faktiskt bara haft siktet framåt efter avhoppet och att jag nu tagit mig så långt därifrån som jag bara kunnat. Hon såg glad ut och det unnar jag henne, ett leende till min samling!
Har du en dröm ser du till att uppfylla den. Det kan vara motigt i början, men har du en attityd som en idrottsstjärna, fast i alla lägen, då når du hur långt som helst, det är värt att komma ihåg att det faktiskt är värt att kämpa för det som är värt något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar