Grillfredag nere vid älven. Bättre kan man knappast ha det

Idag tänkte vi göra om det vi gjorde i onsdags, fast på ett ännu mysigare ställe och utan turister. Vi har med andra ord möblerat om lite och grillat nere vid älven. Vi blev mätta, glada och lugna, en viss ynnest man får lov att omfamna medan den finns. 

Vi tog och fyllde skåpet i stugan med mat och styrde upp fredagsmiddagen här. Det bästa med det här stället tror jag är att man slipper känna av all stress från TV, sociala medier och allt vad det nu är. Det är som en skön tillflyktsort nu när valet närmar sig och skvallret och valhetsen ökar mer och mer. 

En vän till mig sa en gång att politik, sex och religion är något man egentligen inte ska diskutera öppet då det är känsliga ämnen som lätt rör upp konflikter. Jag undviker gärna sådant om jag kan och så länge det är sommar kvar kan man ju faktiskt sitta här nere och känna att man finns till.

Jag stannade kvar i ett par minuter till för att ta in nuet en stund medan jag gungade lite i hammocken och tittade på molnens flykt över bergen. Den här vännen jag har är en klok människa som nästan kan upplevas lite som en tankeläsare vid vissa tillfällen. En gång sa den här vännen något jag kom att tänka på nu. Att man ibland måste ta tag i sitt förflutna och räta ut alla frågetecken för att det inte ska bli något som stör nuet och framtiden. Visst är det så, och visst vet jag att de som känner mig mest, de älskar mig som jag är, villkorslöst, oavsett om jag skulle få en stroke och vakna utan hjärnan i behåll. Det är vetskapen om att jag har dem som gör att jag faktiskt kämpar för att bli en bättre människa på alla vis, varje dag. Eller i alla fall för att kunna vara den bästa versionen av mig själv, så att jag orkar visa kärlek för de människor jag faktiskt värdesätter här i livet.

På väg ner till älven såg jag de här konstiga små svamparna som växte i en hög med flis som vi plockade hem från skogen förra hösten. Jag är osäker på art, så jag loggade dem, de växer överallt.
Det är en annan sak jag upptäckt när jag börjat ta in nuet och leva lite mer än jag gjort.

Jag har många gånger funderat på vad man ska göra åt allt hat, all osanning, all ondska. Vad är mitt vapen egentligen? Mitt vapen är naturens och livets oerhörda kraft och beskydd. Naturen skänker dig lugn och harmoni och det behöver du för att kunna tänka klart, men hjälper det mot osanning, hat, ondska? Eftersom en lugn och harmonisk människa blir mer kärleksfull, analyserande och... Ja, god faktiskt, så tror jag det. Tänk dig livets, naturens och kärlekens kraft som en stor ståtlig kronhjort som med ett avgrundsvrål rusar mot ondskan och stångar iväg den från dig, sedan tar du ett djupt och lugnt andetag, för handflatorna mot varandra och buga djupt för din inre styrka. Väck kronhjorten! 

Namaste🌸

Ta väl hand om dig, vackra du.💖