Den här veckan har det inte hänt jättemycket

 

Den här veckan började vi med att ta hand om äpplena vi fick av grannen förra lördagen. Det blev en hel del saker av dem! Torkade äppelringar som ska ner i en papperspåse så fort de är klara, klyftor att göra paj av eller bara steka och så massor av tärningar som man kan göra lite allt möjligt av. Mos och saft är alltid på agendan så det har det blivit i alla fall. Det finns väl någon sorts ljuspunkter med hösten även om jag tyvärr tillhör sorten som med alla medel i världen försöker undvika höstdepression när den står för dörren. För en sådan är det svårt att förgylla hösten, lite som att sminka en gris faktiskt. Man får le lite för stunden men det ger inte något vidare resultat i längden. Och så har det regnat och vi har varit förkylda i två veckors tid så det har känts extra trist på sistone. Lite önskar jag mig en minisemester för att komma bort från allt elände, i alla fall för stunden.

Men lite kan man väl ändå förgylla hösten hemma i Gevåg också? Jodå, det går väl det med även om jag anser att det är roligare att lägga i båtar och brygga än att plocka upp dem. Det är också roligare att sommarbona uterummen än att vinterbona dem. Vi har alltså tömt båtarna på vatten och börjat vinterbona stugan nere vid älven. Det enda som nu ska göras åt stugan är att den ska dammsugas, sedan kan vi slå av strömmen och dra upp såväl båtar som brygga. Det känns väldigt tråkigt att jag bara tog mig ut med Terhi en gång i sommar på grund av att vädret varit så tråkigt.

Sedan har Covid satt stopp för studierna så klart. Många sjukskrivningar har lett till att det inte blivit någon vidare träff i Bispgården nu heller. Kanske var det bara tur eftersom vi inte var friska från flunsan hemma hos oss. Egentligen tycker jag inte om att behöva åka enda dit en gång i veckan och gå till en studiemiljö som påminner om grundskolans stojande och brölande, men en gång i veckan bör jag kanske stå ut med det, även om det faktiskt väcker en massa negativa minnen. Jag har egentligen helst möten via Zoom eller Skype nu för tiden.

Eftersom det inte blivit något på så många gånger nu har jag suttit själv med matteboken och försökt lista ut vad jag behöver lära mig för att inte kugga. Det har faktiskt varit roligt att sitta och bara fundera för sig själv lite och varva med att leka med min gamla leksak ”Little Professor” som jag hittar ibland när jag inventerar lådor och vrår där jag hamstrat saker genom åren. Egentligen är det en pedagogisk leksak för mellanstadiebarn, men jag leker med den ibland för nostalgin. Jag saknar min gamla med röda lysande siffror, men den lekte vi sönder när vi var små så jag får väl leka med den här när jag får feeling för det.

Och återigen förvånas jag när jag öppnar matteboken över hur enkelt allt känns. Det är lite som om något lossnat och kanske är det så. Jag kanske är skyldig Jenny en hel värld för att hon hjälpte mig vrida loss lite fastrostade skruvar och sätta tillbaka dem på ett mer bekvämt och rostfritt sätt! Det behövdes, verkligen!

Fredagen ägnades åt att storstäda och plocka bär i den mån jag orkade då jag var halvinvalid månaden till ära. Detta till trots orkade jag faktiskt ta fram dammsugaren och bråka med den, så länge jag tog det lugnt och inte tog ut mig. Lite matlagning och annat halvromantiskt fick det också bli. Ja och så åkte vi och handlade och tänk att även i hembyn finns de där förargliga spökena från det förflutna. De som fortfarande tror att jag är kvar i samma potthål som någon eller några en gång valt att trycka ner mig i. Jag har tagit mig ur det, men jag vet att det finns folk som förmodligen aldrig kommer att ta sig ur det där för att de blivit för hårt nedtryckta. Det tycker jag är så sorgligt och samtidigt känner jag mig bortskämd med att vara stöttad både hemifrån och från andra håll. Inte alla är förunnade sådant har jag fått lära mig.

Lördagen bestod i plockmat och lite virkning. Glasstårtan vi köpte förra fredagen tog vi och åt upp till kvällen medan det blev lite allmänt plock till lunch. Lite varmkorv och olika sorters nuggets för att vi var lata. Sedan har jag bestämt mig för att lära mig mikrovirkning ordentligt så jag har inventerat knyppeldynan där jag visste att jag hade en påse med garn jag kan använda till detta. Lite ved och tvätt blev det också, plus lite svärande över hösten och allvarliga funderingar på om jag kanske skulle ta mig en lång resa bara för att slippa tänka på dödens årstid. Än så länge har jag bara funderat på om jag skulle ta en sväng någonstans på torsdag och se om jag blir gladare av det, eller om jag bara skulle ta och göra något annat. Funderingarna fortsätter i alla fall därvidlag. I morgon är det i alla fall måndag och jag får lov att be skolan om betygskopior som CSN ville ha. Det är säkert bara någon kontrollgrej eftersom förra studieperioden blev så konstig, men ändå, jag hoppas att allt löser sig, både med det här och med resandet, jag känner att det börjar bli dags för en positiv förändring nu.

Oavsett vilket tänker jag försöka göra situationen så bra som möjligt så att höstdepressionen kan hålla sig på sin kant om den inte kan hålla sig helt borta. Matten kan ju varvas med virkning och andra roliga saker för att åtminstone tända en liten låga. Även små lågor kan ju värma. Hoppas kommande vecka blir lite gladare. Sköt om er nu! Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att kurera min lilla svacka.