Påtning och filande på essän

Den här veckan har jag nästan låtit bli knyppeldynorna, eller det är väl inte heller sant, jag har renoverat upp en och knypplat ett bokmärke till, det ska jag säga:

Den där exempelvis. Nu vet jag var jag är i svenskan igen!

I övrigt har jag idag och igår prövat att påta igen och den här gången blev det snoddar man ska kunna ha som skosnören, men jag vet inte om det går med vanligt garn, då ska det vara något mer robust tror jag.

Fem stycken snoddar blev det, troligen bokmärken eller armband eller något, jag vet inte, det var bara roligt att göra dem.

Idag ska jag göra klart det sista av essän som jag tänkt lämna in åt veckan. Jag känner att det går bra nu och när jag sitter och skriver på den blir jag mer och mer varse det jag sagt hela tiden. Jag har inga större inlärningssvårigheter och det faktum att man 2003 placerade mig i gymnasiesärskola var inget annat än lättja från folk som inte tagit mig seriöst.
Jag är nu snart klar med min grundläggande behörighet vilket indikerar att jag gått ett riktigt gymnasium. När jag är klar har jag bestämt mig för att ordna en studentfest med riktig mössa och allt. Det kommer att bli fantastiskt att äntligen få komma ut ur det här som plågat mig i så många år.

I 4 år var jag låst då man inte kan "hoppa av" en särskola. Nåja, jag har alltid skitit i folk som säger "du kan inte göra det här!" Så länge det inte är något som står i lagen att det är förbjudet eller något som är livshotande på så sätt. Att hoppa av gymnasiesärskolan är ingalunda förbjudet och verkligen inte livshotande, tvärt om, om du har rätt kontakter kan det bli bra och jag har faktiskt haft tur! Direkt jag hoppade av skiten började jag plugga på riktigt om än med gy-särs "lärare" ständigt ringandes hem till mig för att skälla, hota med arbetslöshet eller på annat sätt försöka sabotera för mig. Jag sket i dem och fortsatte plugga och idag är det bara två, eller egentligen bara en kurs och någon futtig uppgift klar, sedan står det klart att jag faktiskt är flickan som överlevde. Det ska bli skönt! 

Slutligen går det väl ann att säga att alla de där "lärarna" som jobbade på särskolan och sa "Lilla gumman, du kommer aldrig klara av att studera eller jobba som normalt folk" hade fel. Lika fel som de som trodde att jag var dum i huvudet för att jag behövde extra hjälp i grundskolan, lika fel som alla som någonsin tagit sig rätten att i förhand döma någon annan. Döm aldrig någon i förhand, en dag kanske den personen kommer tillbaka som din chef!