Nu har jag snart gått en termin på Birka och haft privlegiet att studera på denna vackra plats. Det har blivit dags att summera lite!
Govänner! Nu börjar min första termin på Birka Folkhögskola gå mot sitt slut. Kusligt, jag tycker det var igår jag kramade om min bästa kompis av glädje för att jag kommit in och fått privlegiet att plugga på ett så vackert och mysigt ställe som det här. Nu är jag äntligen där, efter 11 års väntan på rätt studieform, efter år av sökande har jag äntligen kommit hem!
Jag läser halvtid på Birka Folkhögskola och självfallet har jag väl haft mina ups and downs här som på alla andra ställen. Terminen började med separationsångest som de verkligen tog tag i på en gång de såg att jag mådde dåligt. Älska hur de tar tag i saker här, det liknar ingenting annat jag sett.
Någon månad in i höstterminen blev jag riktigt less på min första mentor, han gav mig verkligen ingenting, vilket jag sa rakt ut och fick byta grupp nästan på en gång vilket gjorde mig glad.
Jag har fått en hel massa vänner som jag älskar och känner att jag utvecklas med, vilket känns bra också det. En sak känns dock lite tråkig, jag tror inte att jag kommer att gå här mer än ett eller et och ett halvt år, vilket känns vemodigt då den här skolan nästan känns lite som ett andra hem.
¨
Mjaha!
Och i december var det möte med försäkringskassan och en av lärarna på skolan. De ville göra en uppföljning och kolla upp vad som ska hända med mig nu när jag blir 30 till hösten. Jag själv vet inte jag, jag tycker bara att det här är bedrövligt, att man är så jävla gammal vet du. Jaja, får jag bara plugga upp min japanska så är jag nöjd, och om jag kommer in på Miun är jag ännu gladare så sett ur den aspekten vill jag nog bli klar med mina studier på Birka så fort som det bara går, även om jag stormtrivs här i bondbyn, vid storsjöns kant, med fjällen som utsikt och vänner som är som klippor i stormen. Klart det blåser bra här borta, men det finns som tur är gott om klippor. Nu ska jag sova bort fredagmorgonen, eller så göra något vettigt av den. Hejsan hoppsan lillebruur.
Och i december var det möte med försäkringskassan och en av lärarna på skolan. De ville göra en uppföljning och kolla upp vad som ska hända med mig nu när jag blir 30 till hösten. Jag själv vet inte jag, jag tycker bara att det här är bedrövligt, att man är så jävla gammal vet du. Jaja, får jag bara plugga upp min japanska så är jag nöjd, och om jag kommer in på Miun är jag ännu gladare så sett ur den aspekten vill jag nog bli klar med mina studier på Birka så fort som det bara går, även om jag stormtrivs här i bondbyn, vid storsjöns kant, med fjällen som utsikt och vänner som är som klippor i stormen. Klart det blåser bra här borta, men det finns som tur är gott om klippor. Nu ska jag sova bort fredagmorgonen, eller så göra något vettigt av den. Hejsan hoppsan lillebruur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar