Ett av ogräsen ryckta ur rabbatten!

Äntligen återkom gnistan och arbetsglädjen som jag tappade någonstans på vägen. Halleluja!

Som jag kanske nämnt tidigare har jag känt mig låg och nedtryckt i skorna i många år och naturligtvis försökt luska ut vad roten till eländet är. Idag förstod jag vad det här berodde på. Det berodde på att jag under 8 års tid umgåtts med en ”giftig personlighet!” -En energitjuv kan man kalla det. Om ni nu inte vet vad jag menar – Här är en fin länk ni kan kolla in vid behov

 https://utforskasinnet.se/7-karaktarsdrag-hos-giftiga-personer/

När jag var i 20årsåldern rollspelade jag mycket och sökte mig självklart till andra rollspelare eftersom man inte kan rollspela ensam. En mening jag minns att en person sa till mig var ”Passa dig för vampyrer, de suger blod.” En mening jag inte riktigt tänkt på undermeningen i förrän nu. Vampyrer suger blod och energitjuvar suger energi. Den här historien handlar om när jag råkade ut för en darwinfink men inte anade det förrän det var för sent.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vampyrdarwinfink

År 2009-10, någonstans hängde jag mycket på rollspelsforum och pratade med en hel del konstigt folk. Många av dem var jättetrevliga, andra var jobbiga, lite som på alla andra ställen. Men så fanns det en klick människor som bara utstrålade negativ energi och en av dem råkade hamna i min bekantskapskrets. Det spelade ingen roll vad som hände så slutade det ändå med att personen i fråga hamnade i uppmärksamhetens centrum och pratade om alla sina problem. När någon försökte berätta om framsteg de gjort berättade hen om hur dålig hen var eller hur ont hen hade eller varför inte om hur dåliga levnadsförhållanden hen hade.
Det här pågick under många år, tills hen gick över gränsen rejält och därmed blev utesluten ur vår bekantskapskrets.

Och varför i hela friden umgås man i nästan 10 år med en sådan person? Jo, för att personen i fråga inte alltid var negativ och otrevlig, då hade inte planen fungerat! Ibland var hen ganska rolig att vara med också och det var det folk tyckte om. Alltså är det inte så enkelt som att bara klippa banden, man måste först känna igen fågelarten. Är det en darwinfink, då är det inte värt att ha den kvar.

I förra helgen lät jag min darwinfink fara och flyga och vad har det haft för effekt på mig? Jo, jag mår bättre och min kreativitet har återvänt. 

Bara att sätta igång med det som är relevant alltså – way to go, svenska 2!