Den här veckan har jag lärt mig förstå mig själv lite mer!

 

Denna vecka testade jag att låna syrrans kånken för att se om jag vill ha en egen i framtiden. Mycket är det här av ren nyfikenhet eftersom det är så många som säger att den är så bra. Det jag kommit fram till är att den duger till mindre laster och åtaganden, till desto större tror jag att jag tar en större och mer ergonomisk ryggsäck.
En annan sak jag gjort under veckan är att kontakta skolan och fråga när vi börjar igen och det verkar faktiskt vara rätt lugnt fram till September den här gången. Jag får använda det som är kvar av Augusti till förberedelser helt enkelt.

Med anledning av detta har jag faktiskt börjat packa ryggsäcken och gått ner till älven när jag behövt vara ifred med mina tankar, min läsning eller mina små skrivningar. Lite städande i skafferihörnan och småpyntande blev det faktiskt också. För som Tjorven säger: ”Får jag inte ha snyggt omkring mig är jag inte med!” Det blev även en liten söndagspromenad ut i skogen för att märka ut en husgrund åt en kompis till pappa som vill bygga upp ladan som stod där igen. Fyra käppar och fyra pers med koll på var man sätter fötterna fick det bli. Hemma igen komponerade vi ihop lite glasstrutar av min kardemummaglass och lite vaniljglass med krossad choklad. Lite rinnigt men helt okej kvällsfika!

Sedan började veckan! Lite studier nere vid älven och städande av växthuset fick bli en bra början här. Vid middagstiden tog jag och pappa en sväng ner och handlade lite mat också. Jag har även börjat komma någon vart på mitt virkprojekt ”getingboet” och snart kanske jag kan visa er hur det blir! Virkdelen är nog klar när som helst, men innertyg och en bra design på axelrem har jag inte kommit på ännu. Nu har jag mer tid till sånt när morgonrutinerna börjar ta sig igen! Tid till att se skräddarna föröka sig i viken och göra annat än bara sova... Jag är en morgonmänniska, det är bara det att jag hade glömt det.

Under fredagen ordnade vi med lite lammstek som fick sköta sig själv medan vi åkte och handlade på byn. När vi väl var där såg vi charkbilen så vi köpte en del charkuterier att äta till lunch. Lite senare kom även glassbilen och den här gången köpte vi rejält med glass och fyllde frysen. Hela veckan har det blivit en del VR och nu i helgen en hel del snask eftersom snask och VR hjälper när mensen är i faggorna.

Hela veckan har präglats av besök av olika slag och det roligaste måste ha varit när grannarna dök upp och diskuterade lite allt möjligt, ja och så när morbrorn och hans fru kom under lördagen med en film med bland annat mamma som liten på. En hel del var också från Frösön och självklart vaknade mitt intresse för Jämtlands och Storsjöbygdens historia igen. Att Frösön har en del mörk historia är väl inget någon hymlat med, men jag är skapligt vetgirig så finns det mer historia om Jämtland är jag väldigt intresserad av att veta!

Speciellt det dolda ingen pratar om.

Idag tänkte jag i alla fall börja med samhällskunskapen lite så jag satt mig och tittade lite i en samhällsbok jag en gång fått av en av de där trevliga grannarna vi har! En film i bakgrunden samtidigt fick det bli också. Magen har bråkat med mig så jag har faktiskt mest befunnit mig i vardagsrumssoffan och tittat i samhällsboken och strökollat på TV. Nu sa jag MEST inte BARA, för jag har faktiskt varit ute och lekt lite också! Gick ut på bryggan och blåste såpbubblor för att se om det kunde bli några bra foton där. Slutsatsen blev att någon annan måste blåsa eller fota, annars hinner bubblorna spricka eller flyga bort. Sedan gick jag upp och tittade på lite gamla filmklipp från när jag och syrran var små och kom faktiskt att tänka på något jag inte tänkt på tidigare. Jag var nog en helt normal unge, däremot var det en del folk som inte förstod vad jag menade när jag förklarade vad jag ville. En sak är jag tacksam över och det är att jag vet att jag var normal då och att jag är lika normal ni. Jag vet alltså vem jag är nu för tiden och det är jag så tacksam över!

Och så ska ni vara välkomna till ett avsnitt av "Vem bor här?" Också! Framför vårt växthus har det nämligen dykt upp en hel del små sandhögar med hål i och i hålen bor det någon sorts stekel som kommer fram ibland och gräver ännu mer. En geting har då och då nosat runt i hålen, kanske är den intresserad av att käka upp de här små stekelliknande djuren? Det får den inte, för jag tycker faktiskt att de är ganska söta! 

Summa summarum kan jag i alla fall säga att jag hunnit en bit på vägen i att förstå mina trauman. Att förstå att det egentligen aldrig var mitt fel även om en del onda människor försökte vinkla det till att det var det. Att de som verkligen är mina vänner älskar mig precis som jag är och litar på mig oavsett vad som händer. Jag har kallat folk som inte förstått mig för dumma i alla tider, kanske är det inte så enkelt som att de är dumma eller bara inte vill fatta. Kanske är det bara så att de inte är mina vänner och aldrig lär bli det heller. Sköt om er vänner, jag värdesätter er som verkligen vet hur man hanterar andra människor, ni som inte lever i en falsk verklighet utan faktiskt vet vad det där med att leva här och nu är. Ni är guld värda och jag älskar er, allihopa!

-Nästan lika mycket som de där små guldkanterna i livet. Typ glass, Trondheim och Östersund. Sköt om er nu!