Och renoveringen av rummet fortsätter

När vädret är så pass ruggigt som det bara kan bli i slutet av Oktober, då fixar man till på rummet i stället. Vägguret har kommit upp nu efter ett gäng år liggandes i en av mina gömmor, lampan har fått en skärm i form av en hatt! Det går att göra så när det är LED, jag skulle inte rekommendera det till glödlampor. 

Det är långt ifrån färdigt, men regnbågshörnan känns snart klar, liksom anime/nördhörnan där också mina studentgåvor finns på en hylla ovanför mina gamla leksaker. 

Än är det inte helt klart, det är lite för ostrukturerat för att kallas det. 

Dock inget som inte kan ordnas till med tiden och uppföljning kommer väl på det projektet. Vad har jag gjort annars idag?

Eftersom syrran är i Åre på någon konferens eller vad det var, valde vi som blev kvar här hemma att ta en liten road trip efter att ha köpt mat. Först tog vi en liten sväng runt Kullsta, som är mycket vackrare sommartid än det är vintertid.

Någonstans i närheten av den här lägdan bodde min mormor och morfar. Morbrorn bodde i huset mitt emot tillsammans med sina barn. Idag bor morbrorn kvar, men mormor och morfar är borta sedan länge. 

Vi lämnade ett snöigt kullsta och åkte ut på en mycket dyster riksväg. Nu skulle vi åka hem, men inte förrän vi tagit en liten runda runt vår egen lilla by.

Vintern hade även nått upp till Båthusdalen i Gevåg. Som tur är gör sig ladorna ganska bra mot den grå bakgrunden om än sommaren slår det här gråvädret alla gånger.

Längsmed byvägarna var det snötäckt och en del av bilspåren tydde på att någon missbedömt underlaget och kört lite för fort. I alla fall såg det ut som så om man ska döma av det korta avståndet bilspåren hade från diket.

Väl hemma var det dags för middag framför TV:n och jag fick ta en liten animetimme igen, det är skönt att ha något att fly verkligheten med ibland också, jag brukar se på ungdomsanime när det behövs. Det ger den kick jag behöver. 

Och i morgon ska jag ta tag i ett ganska stort psykologiprojekt igen. Om än Neuro-Act och KBT varit till stor hjälp när det gäller att få mig att må många gånger bättre än jag gjort tidigare, behöver jag bearbeta mitt förflutna en aning. Hjärnan fungerar ju så att minns trauman lättare än just de där solskensstunderna som man kanske behöver minnas bättre. Så i morgon ska jag leta reda på en bok och sätta mig och skriva ner de solskensstunder jag haft under åren 2000-2007 som varit mina jobbigaste år. Jag kanske till och med ska skriva ner mina solskensstunder från tidigare år, bara för att ha mer att kontra mina inre demoner med. Att låta sig knäckas av trauman är som att låta översittarna vinna. Jag följer mitt hjärta och det är därför jag inte kommer att låta mina trauman vinna över mig nu heller. Nu har jag tagit tillbaka kontrollen över mitt liv och jag tänker inte låta några översittare komma och försöka ta den från mig igen, aldrig någonsin! De får ta tag i sina egna liv i stället. 

Och du som känner att livet inte går att förändra till det bättre -TÄNK STÖRRE! Livet går alltid att förändra, frågan är bara vilken skylt man väljer att följa. Om du möter hinder på vägen, eliminera dem och fortsätt, ta det från en som vet precis vad hon snackar om! Så länge du lever kan du fortfarande bli lycklig, om du är villig att göra uppoffringar för att bli det alltså! Ge aldrig upp, låt aldrig djävulen vinna över dig, besegra honom, varje runda -Namaste 🙏 Var ditt livs underdog, om det är vad som krävs 💖💪