Ett rödgrått illvarsel som håller oss kvar där vi är, men skam den som gnäller!

Denna dagen ett liv. I alla fall om jag frågar mina älskade djur om saken. Tigris har lyckligt sprungit ute som inne och njutit av våren medan mina skator ätit, älskat och dansat med varandra när de inte gått runt och beundrat den ständigt växande barmarken. Det bär mot ljusare tider, det märker man om inte på något annat på djuren. Så lycklig som ett djur blir på våren kan aldrig du bortskämda ständigt mätta och varma människa bli!

Igår läste jag ut "den leende guden" och har idag suttit som fastväxt vid "Österhus brinner" som är dess uppföljare. Corona har ju gjort att jag inte kan åka till Östersund och lämna tillbaka böcker om jag så hade miljoner på fickan. Jag vill inte riskera att ta hem smitta till mina föräldrar som har nog med skit som de har. Ont överallt och fulhosta, dessutom har min far redan haft både Victoria och Asiaten så Corona vore det väl mer än onödigt om han finge.

Klockan är 17:30 och det är fortfarande ljust som på förmiddagen. Det finns hopp om en bättre morgondag med eller utan virus i luften. Samtidigt tycker jag synd om mina älskade sociala fjärilar i städerna som ibland tycks klättra på väggarna av stress. Det är då jag själv också känner mig välsignad med att bo som jag gör med indalsälven intill ena knuten, skogen intill den andra och hela härligheten inramad av olika berg. Jag behöver inte känna mig instängd när jag bor i ett vykort liksom, men den som bor i Stockholm eller någon annan storstad, New York kanske, tycker jag ärligt talat nästan mest synd om. Ensamheten är störst när du känner av den. Men isolering på landsbygden innebär sällan ensamhet, inte den kvävande ensamhet som du känner i en storstad i alla fall. Jag lider inte alls, däremot känner jag medlidande och sympati för mina systrar och bröder som inte grejar det här lika bra som jag gör. 

Och eftersom smittan fortsätter spridas in på Jämtland blir nog inte heller historieboken tillbakalämnad ännu varför jag bett om en smärre förlängning för att jag ska kunna få till vissa saker som jag vill ha dem. Det innebär att jag måste gå ner i procent och därmed inte kan räkna med CSN-poäng för det, men jag har fler kurser att hoppas på! Engelska är ett av mina trumfkort, men jag skulle behöva den där boken Solid Gold som jag inte haft råd att köpa. Det ska inte behöva snubbla på något så urbota löjligt som en bok! Då blir jag nästan lite sur på mig själv!

Något som inte heller kommer lämnas tillbaka ännu är mina två skönlitterära böcker som jag inte hann lämna igen förrän smittan drog över landet som ett rödgrått illvarsel. Nej, jag får helt enkelt läsa dem och se vad det blir med det. Sedan får jag också se om det blir någon resa till Norge i år, jag har förhoppningar, men om det inte går på grund av farsoten, då får vi hitta på något annat. Ön kanske vore något, kanske ska göra Jämtland och Härjedalen? Jag har ju trots allt sagt att jag ska besöka Kusbölehelvetet, så varför inte ta chansen och göra det nu då? Hur resemålen ser ut i sommar låter jag framtiden avgöra, men jag tänker inte låta den här sommaren förstöras av ett rödgrått illvarsel, det är ett som är säkert.