Fy flate för en stressig vecka. Först tror jag att min nyhetsrapportering passerat deadline med kraftig råge och stampar gaspedalen genom golvet för att upptäcka att jag själv låg före hela tiden, då jag fortfarande trodde jag studerade på 100%. Jag älskar att skita ner mig såhär, fantastiskt roligt.
Sedan kom sommargästerna. Ja, det är roligt när de kommer men ibland blir det lite mycket ståhej bara. Den här veckan hade jag dem och arbetet att stå i så att jag låg hela dagen med migrän idag tror jag inte bara jag själv förstod. Jag måste verkligen lära mig varva ner och jobba mer effektivt, helst innan jag har ihjäl mig eller något annat kreativt.
Förutom nyhetsrapporteringen och sommargäster har jag fortfarande Kung Lear att tampas med. Jag har kommit en bra bit på vägen med det hela, men det är alltid så i slutet av ett uppdrag, att man tycker att det går "som en lus på en tjärsticka", alltså förbannat långsamt. Desto långsammare går det när man valt ett drama man egentligen inte är jätteförtjust i och sedan då ska argumentera för det. Det är så att man tror att det inte går, men egentligen är det som min faster brukar säga "Det som går det går, och det som inte går, det går det också!" Jag antar att det är så man får tänka mellan varven och visst fan rullar det på framåt, men jag skulle önska att jag kunde vakna en dag och tänka att "nu är jag i alla fall inte sen med inlämningen!" Jaijaija... Man kan ju försöka hoppas i alla fall. I morgon sätter jag in sista stöten på presentationen, sedan ska jag göra ett bra tal. Därefter bör allt vara färdigt i alla fall.
Idag skulle allt detta ha varit klart om jag inte hade varit totalt slagen till marken av den värsta migränattacken jag haft sedan jag fick migrän första gången. Skiten höll i sig i två dagar och förmodligen trodde min omgivning att jag hatade dem även om det bara var mitt eget huvud jag hatade. Nu ska jag släcka här och gå och lägga mig säger katten, då är det bäst man lyder innan man får höra att man är otrevlig mot henne. I morgon kör vi över kung Lear! God natt!
Välkomna! Det är jag som är Wobleschka, eller bofinken som övervintrade. I den här bloggen finns allt, om än mest små ord om hur jag bär mig åt för att tackla mina inre demoner. Man kan kalla det konsten att återta greppet om verkligheten och att inte älta sitt förflutna. Så välkomna till mig -Wobleschka, Bofinken som överlevde den stränga vintern. -Din trivselfaktor mitt i kaoset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En ganska lugn vecka ändå!
Veckans början har spenderats med att inventera matematikuppgifter för att sedan kötta på som en idiot under både måndag och tisdag för att ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar