söndag 20 september 2026

Helgen och delar av förra veckan i ett nötskal!




De senaste dagarna har det varit ont om tid för bloggen, men på virkfronten har det hänt desto mer!

Förra lördagen blev Märtakudde nummer fem av sex färdig, vilket känns riktigt roligt. Det enda som inte blev helt som tänkt var att kudden blev lite väl skev. 😅

Garnbrist gjorde också att det fick lov att bli lite improvisation här:

I originaldesignen, alltså den första kudden som Märta själv gjorde, är det alltid den tredje färgen nerifrån som används till både baksidan och spetsen.

Den här gången följde baksidan färgordningen och blev turkos, men eftersom garnet tog slut fick spetsen i stället bli rosa. Det blev en liten avvikelse från originalet, men egentligen finns det ingen större anledning att vara missnöjd med resultatet. Kudden trivs ju bra med sina kompisar menar jag! 🩷



Förutom att det nu bara fattas en enda Märtakudde för att göra den biten av inredningen i växthuset komplett, har tre nya lyktor fått flytta in ovanför dörren. Lite mer färg är ju knappast fel! 🌈

Det har inte blivit särskilt många växthusdagar i år. Sjukdom, dåligt väder och till och med en getingsanering har satt käppar i hjulen, men några mysiga stunder har det ändå blivit. Hösten har dessutom börjat riktigt behagligt, så kanske väntar det lite brittsommarhäng i växthuset innan säsongen är över? Det kan man ju hoppas! 🍂

Under tiden har garnförrådet fyllts på för den sjätte och sista Märtakudden. Tanken var från början att hålla sig till olika gröna nyanser, men den blå färgen var alldeles för lockande för att lämnas utanför – så den fick helt enkelt vara med. 💙💚

Den här kudden får samma gröna baksida som cirkuskudden. Det blir också ytterligare en av de Märtakuddar som inte har någon vit kantlinje.


Den här kudden fick, som ni ser, en gul kantlinje. Tanken var att den skulle få en lite mer höstig känsla på det sättet, och det känns som att det blev precis den lilla detalj som behövdes. 💛🍂

Och skulle Märtakudde nummer sex mot förmodan inte hinna bli klar innan växthussäsongen är över, så får det helt enkelt bli det till nästa sommar. Kompletteringen är snart klar – det är ett som är säkert!

Bland engelsktalande handarbetare, framför allt sådana som arbetar med garn, finns uttrycket ”frog or finish”. Det handlar ungefär om att plocka fram sina UFO – unfinished objects, alltså påbörjade men ofärdiga projekt – och bestämma sig för vilka som ska göras färdiga och vilka som ska repas upp.

Ett sådant beslut har faktiskt redan tagits här: en påbörjad sjal fick gå sitt öde till mötes och repas upp. Men garnet gick inte till spillo – planen är att förvandla det till en annan sjal i stället. 🧶



-Mest för att C2c kändes lättare att komma ihåg än det andra mönstret som jag ju sla

Och fredagen bjöd på en tripp till min lilla stad för att göra lite ärenden, fredagshandla och se om stan var kvar efter sommaren -Den var kvar!

Medan vi satt och väntade på farsan som uträttade några bankärenden hann vi studera grannbilens imponerande samling Wunderbaums. Jag tror att den som drog till sig mest uppmärksamhet var den som faktiskt var tänkt att göra just det – den med fjärtarna. 😄

Sedan blev det fredagshandling på Stora Coop. Charkvarorna glömdes förstås inte, det är ju närmast obligatoriskt! Där hittades också en proteinpudding med smak av Centerchoklad, vilket lät tillräckligt intressant för att testas.

Efter att ha vant sig av vid socker blir det ganska tydligt hur oerhört sött sådant här smakar. Liknade den Center? Ja, ungefär. Men Centerchoklad ska nog helst vara hård, känns det som. Puddingen åts upp, men det blir nog inget återköp. 😅

Innan avfärden blev det också en liten inventering av garnkorgen – mest för att kunna fylla på med ännu mer garn. Just nu finns det anledning att samla på sig lite, eftersom ett mormorsruteprojekt är på gång.

Vad det ska bli av alla dessa mormorsrutor får ni veta längre fram! 🧶✨


I själva korgen fins allt möjligt, men några små nystan mer restgarner lyckades jag i alla fall sortera bort och göra en grytlapp av. man kan aldrig få för många grytlappar och de tar ju bara någon timma att virka om man kör snabbt. De fyra nya där köpte vi på stora Coop och de hamnar i mormorsruteprojektet!

Väl inne på stora coop noterades att deras kött/chark/kyldisk egentligen är en KOTT/chark och kyldisk... Fast där fanns ju inga kottar! -Det får vi hjälpa dem med någon gång va?

En sväng till Jula hanns också med. En ny laddare till telefonen stod på inköpslistan, men det blev lite mer än så: ett par nya brallor och en betydligt snyggare höstjacka fick följa med hem. Den rosa jackan som hängt med tidigare har alltså fått konkurrens. Och ja – kärleken till morgonstjärnor verkar vara fullständigt obotlig! ⭐

Det blev även ett par nya tofflor. De gamla hade gjort sitt och var minst sagt ordentligt utslitna (sulornas memory foam hade slitits BORT!), så där var det verkligen dags för en uppgradering.

Dagen avslutades med MAX-middag. När maten väl hamnade på bordet upptäcktes att menyn inte riktigt stämde med det som beställts. Samtidigt var det en fredagkväll och det gick inte att låta bli att tänka på hur stressigt det förmodligen var för personalen. Därför fick det helt enkelt vara – middagen var trots allt där och det gick ingen större nöd på någon. Syrran tyckte däremot att det hade varit bättre att säga till, och kanske hade hon en poäng i det. 😅

Väl hemma väntade nästa projekt: att krypa tillbaka under sängen och fortsätta med koderna. Programmet blev klart någon minut efter deadline, men klart blev det – och det finns all anledning att vara riktigt nöjd med den insatsen! 💻🎉

                                                    

Lite mindre nöjd blev känslan när det visade sig att det där med pseudokod och flödesscheman egentligen skulle komma först längre fram i kursen. Nu är uppgiften i alla fall korrekt gjord och inlämnad, så den saken behöver inte längre ligga och vänta i bakhuvudet.

Uppgiften som lämnades in handlade framför allt om main()** och while-loopar**. För den som inte har läst programmering låter det kanske som rena grekiskan, men det handlar bland annat om sådant som kan användas för att bygga menyer och olika val i program. Lite samma princip som när man ska registrera ett konto eller göra olika val i en app – fast förstås på en mycket enklare nivå här. -Mitt mål kommer fortsatt att vara att skapa en egen communitysajt i framtiden! 

Tanken kan till exempel vara att användaren möts av en meny där det går att registrera uppgifter som namn, födelsedatum, kön och liknande. Och det går att göra betydligt mer med samma principer. Programmet skulle exempelvis kunna få frågan: ”Mitt namn är XXX, jag är 30 år – när blir jag 100?” och sedan räkna ut att svaret är 2096.

När uppgiften väl var klar väntade en helt ledig helg – och den kunde knappast ha fått en bättre blandning av innehåll. Det blev en liten roadtrip för att testa den nya ljusrampen, lite fika och förstås fortsatt arbete med virkprojektet. 🚗☕🧶

Pocky har dessutom hittat till byn! Det betyder att det numera inte behövs någon längre utflykt för att få tag på en kartong, vilket ju är praktiskt när suget efter lite japanskt godis dyker upp. 😄

Till det blev det chai-te,lite chips och Coca-Cola. Kanske inte den mest näringsrika kombinationen, men ibland får även ambitionsnivån vara lite lägre. En lat dag kan faktiskt vara precis vad som behövs – och ibland är det helt enkelt välförtjänt. ☕🥤🍫
Personligen har ju jag vant mig av vid friterat nu när vi har en airfryer hemma och det är då man märker hur oerhört flottigt allt som är friterat är. Chips är inget undantag, det är verkligen som farsan, eller farmor en gång sa där på 90-talet. -Flottkokt potatis. Min airfryer är fortsatt min bästa skräpmatskompis.


Nu så! Förhoppningsvis ska det inte dröja riktigt lika länge till nästa inlägg. Det har blivit lite glest mellan uppdateringarna ett tag, men det får väl ändå ursäktas med att livet faktiskt pågår även mellan blogginläggen. Och det är ett liv som börjat uppskattas på ett helt annat sätt.

Det finns fortfarande mycket kvar att lära, både om livet och om sig själv. Kanske finns det något för dig att lära också? ❤️



Det spelar trots allt ganska liten roll hur mycket mindfulness och annat man övar på om man samtidigt fortsätter med gamla vanor som inte gör någon gott. Där har jag själv fortfarande en del att jobba på – ibland är jag rent ut sagt urusel på det.

Men även mindre bra erfarenheter kan lämna efter sig något värdefullt. Dåliga människor ger lärdomar för livet, bra människor ger minnen för livet. Kanske ligger det något i det.

Så kanske finns det faktiskt anledning att tacka dem som någon gång betett sig som svin. Inte för vad de gjorde, förstås, utan för att de visade vilka sorters människor det kan vara klokt att hålla sig borta från framöver. Och framför allt för att de också visade vilken sorts människa man själv inte vill bli.

Det är väl ändå något att ta med sig, eller hur? ❤️


Där går du, jag hatar dig inte, jag tolererar dig, men jag lovar mig själv att aldrig någonsin ta efter dina dåliga vanor, med det lämnar jag dig och dina lika därhän!
-Sköt om dig, eldsjäl! Låt inte din eld släckas bara för att du vandrar i en tunnel av is.







 

onsdag 9 september 2026

Har blivit med ÅSKFLASKA - Och så städar vi vidare!



De här konstiga makapärerna har synts på loppisar och second hand-marknader lite här och där, utan att det varit helt självklart vad de egentligen är eller vad de gör. Men idag fick en följa med hem.

Så vad är det då? Jo, det är en så kallad åskflaska, en gammal typ av vattenbarometer. Just den här är från Skruf. Den fungerar genom att lufttrycket får vattennivån i den smala pipen, eller ”snabeln”, att stiga och sjunka.

För att använda den fyller man flaskan med vatten tills nivån i glaset är ungefär i höjd med nivån i snabeln. Ett tips var att färga vattnet, så det fick det bli. Det är egentligen inte nödvändigt för själva funktionen, men gör det betydligt lättare att se vattennivån och upptäcka även små förändringar mot det klara glaset.

Och här kommer det roliga! När åskflaskan är korrekt fylld ska vattennivåerna i glaset och snabeln vara ungefär lika. Men det är de ju inte på bilden, va?

Nej – men det VAR de.

Det beror på lufttrycket. När lufttrycket sjunker, alltså när det blir lågtryck, stiger vattennivån i snabeln. Vid högtryck sjunker den istället. Vattennivån blir alltså ett litet synligt kvitto på hur lufttrycket förändras.

Och eftersom vattennivån i vår åskflaska fortsätter att stiga verkar lågtrycket hålla i sig ett tag till.

En ganska enkel, men väldigt charmig liten manick. Sådana här har synts till några gånger genom åren, men det är först nu som en åskflaska fått flytta in på gården!

Städningen fortsätter

Arbetet med rummet fortsätter också, och det finns fortfarande en del kvar innan det lilla myshörnet är helt färdigt:

  • Ledningen mellan TV:n och datorn ska sättas upp lite snyggare.

  • Saker ska flyttas om – det som ska ut ska ut och det som ska vara kvar ska stanna.

  • Fönstren ska fixas, både putsning och persienner.

  • Nya gardiner, sängkläder och filtar ska på plats.

  • Dammsugning och dammtorkning ska förstås också hinnas med.

När allt det är gjort borde det lilla myshörnet vara redo att mysas i igen. Och med en åskflaska på plats nere i köket finns det åtminstone något nytt att hålla ett öga på medan det lilla evighetsprojektet blir färdigt. 😄



 

Sedan kom ett tillskott till fullmåneritualerna hem till oss också. En liten månlykta, troligen till för eterisk olja, men man kan säkert ha ljus i båda kopparna om man vill det. Den här får bo i lag med alla andra häxgrejer och skapa trivsel. 

Sedan går det lite förkylningar i familjen men det hindrar inte mig från att programmera vidare! Det här kan vara bland det roligaste jag tagit mig för med och bäst av allt, det kan leda till ett jobb sen!
I morgon fortsätter städandet och inredningen också! Förkyld må väl hända, men livet känns ändå rätt bra just nu!

Sköt om er tills nästa gång vi ses och kom ihåg att folk bara tar din energi för att de kan det. Om du inte låter dem dränera dig, faller deras vapen maktlöst ner. Frid och livslust! 






tisdag 8 september 2026

Projektseptember fortsätter

                                 

September har varit här i en vecka nu, och kanske är det dags att erkänna – även för en hösthatare – att hösten faktiskt är här. Det är med andra ord dags att börja fundera på att flytta in igen efter att nästan ha bott utomhus hela sommaren.

Det här har behövt göras länge, men vi har inte riktigt kommit på hur vi skulle gå tillväga. Därför blev det först nu det faktiskt blev gjort. Under våren inventerades ungefär 25 års hamstrande av papper, böcker, mappar och diverse småskräp. Det mesta hamnade i ett arkiv, men tre Konsumkassar fulla med skräp blev det visst också.

Böckerna som fortfarande används fick flytta in i hyllan, medan de som var för stora fick stå bredvid. På andra sidan hamnade dokumentsamlarna. Farmors gamla kristallampa fick också en plats där. Hon råkade slå sönder kupan, så numera har den en liten hatt till skärm i stället. Säg vad ni vill, men jag älskar det.

Ungefär lika mycket som jag älskar pennvässaren som ser ut som en helikopter. Det är nog husets bästa pennvässare!

Eftersom det numera finns två olika Jinshi i min samling PVC-figurer fick den sittande varianten flytta in under sängen. Det finns planer på att även skaffa Maomao, men än så länge är det just bara en plan – det finns andra planer också.

Nu när allt börjar komma på plats syns dessutom sådant som tidigare gått lite under radarn, vilket ju är bra, men varför placerade jag draken Hillgoth sådär dumt, nu syns han ju knappt! -Hillgoth är, för den ovetande, en drake jag köpte i Trondheim för en del år sedan. Syns knappt bredvid muggen så får väl flytta på odjuret.




Sedan har det, som sagt, blivit en del projekt den här månaden. Bland annat hittade jag en hårsnodd med en pompom gjord av små plaststenar, som jag alltid tyckt om. Med åren hade snodden dock tänjts ut och behövde bytas ut.

Lösningen blev tills vidare ett vanligt resårband. Nu sitter den som den ska igen, både runt armen och i håret! Stenarna behöver däremot fästas lite bättre så att de inte börjar lossna igen, det har hänt att de gjort det sedan snodden köptes.





Och på Märta-fronten har baksidan börjat tas in. Ja, jag vet att det är en viss färgskillnad här. Det var inget jag tänkte på förrän senare, och då hade jag inte riktigt ork att bry mig om det.

Som sagt är de här kuddarna plättlätta att virka om man bara kan sin corner to corner. En kompis som också virkar berättade en gång att hon aldrig hade testat tekniken, men att hon kunde ana ungefär vad det handlade om. Till en sådan person kan man förklara det så här: det är samma typ av kluster som i mormorsrutor, fast i stället för att arbeta runt sätter man dem helt enkelt hörn mot hörn.

Jag är glad att virkning och stickning inte ger värre biverkningar än ett allvarligt garnberoende. Personligen är jag långt ifrån värst. Jag vet garnvänner som har hela väggar fulla med garn – och vet ni vad? Det är helt okej. Det visar ju bara att man brinner för något!




Inte bara virkningen tar sig – Signe fortsätter också att växa, och boucléinslaget börjar nu synas ordentligt.

Bouclé är dock ett sådant där garn som knappast kan kallas nybörjarvänligt. Jag har stickat sedan 2006 och virkat sedan 2002, och även jag kan tycka att det är förbannat ibland, särskilt när lockarna bildar falska maskor som följer med upp på stickan. Men trots det är det både roligt och meditativt.

Och faktiskt, trots att jag har stickat i snart 20 år, är det här mitt första riktigt seriösa projekt på rundsticka!

VA? Har jag aldrig hållit på med rundstickor!?

Jo, men jag har aldrig gjort något särskilt seriöst med dem tidigare. Tanken var att det skulle bli resårstickning, men eftersom maskantalet blev fel blev resultatet i stället en hybrid av resår- och mosstickning. Jag har döpt det till kaosstickning, eftersom det ser lite kaotiskt ut.




Och YAY! Nu börjar vi programmera igen!

Jorå, det blir ormbrottning i höst, och eftersom jag kan Python lite bättre nu efter att ha läst Programmering 1 känns det som att det kommer att gå lättare den här gången.

Den här uppgiften handlar om flödesscheman och pseudokod. I korta drag är det ett sätt att planera hur ett program ska fungera innan man börjar skriva själva koden – till exempel hur ett inloggningsfält ska fungera.

I morgon ska i alla fall en sak göras. -Huset ska storstädas, mycket för att den här bofinken vill inreda lite! Blir ett kul projekt det också! -Tills vidare, ta väl hand om er så ses vi!
























torsdag 3 september 2026

Projektseptember och TV i sovrummet!


När man har lite för många projekt på gång samtidigt! 😅 Den här projektlådan skaffades i somras och är redan överfull – mest av nästa Märta-kudde, så klart. Den här gången blir kantränderna i vitt teddygarn, vilket ger kudden ett lite småpälsigt och mysigt utseende!


Fast organiseringen har ju redan ballat ur lite – lådan går inte alltid att stänga helt när alla projekt ska få plats. Därför får bara de pågående projekten husera i den rosa lådan tills vidare. Det här är bara en fundering, men kanske blir det en till om vi kommer iväg till Jula eller liknande.

Märta #5 är i alla fall snart färdig! Bara ett klustervarv till, sedan är det dags för intagning och montering. Därefter är det bara spetsen kvar – sen är den färdig! 🧶

Men det är faktiskt inte bara virkning som är i görningen just nu! Rubriken hintade ju om Projektseptember, och nog finns det en del på gång. Exempelvis halsduken som nämnts tidigare – Signehalsduken!



På bara en vecka har Signe-projektet vuxit och fått ett nytt inslag i form av grått bouclégarn. Det rosa är ett angoragarn som jag vill minnas hette Melody. Båda garnerna fyndades för en billig peng på en loppis under en roadtrip i augusti – sådana fynd är ju svåra att motstå!


 

Ja, när man har för få maskor på kabeln när man rundstickar är det tydligen inte helt lätt att få till "en avig, en rät" på ett snyggt sätt. Eller ja – jag lyckades i alla fall inte. 😅 Så det fick bli ett eget mönster som numera går under namnet kaosmönstret. En blandning av någon sorts resår och moss-stickning.

Jag är ju betydligt mer van vid virkning, så det här får helt enkelt vara en del av charmen. Ingen ursäkt behövs – kaosmönstret får stanna, för jag gillar faktiskt hur det blev!



Och under september fick den lilla bokhyllan sig en uppfräschning, samtidigt som en TV som blivit över fick flytta upp på toppen. Den blev över efter att det under sommaren införskaffats en ny smart-TV, och den här får istället agera datorskärm. Så småningom kommer en sladd att dras för att det ska bli enklare att köra datorn direkt från skrivbordet.

I samma veva fick PVC-gänget flytta in i tomrummet bredvid TV:n. Blir det fler PVC-gubbar framöver? Det spörjs! 👀



I veckan som var fick några nya kristaller flytta in. Kristaller har alltid fascinerat mig, och någonstans finns det en liten del som faktiskt tror på att de kan ha olika egenskaper – hur tokigt det än må låta.

Men döm mig inte! Folk tror ju på så mycket annat: jultomten, politiker och diverse gudar. Själv tror jag på energier, och det får väl vara min grej helt enkelt. ✨



Det som göms i snö kommer också fram! När det städades dök tre av mina gamla "åldermän" upp: ett tigeröga, en blå agat och en liten rosenkvarts. Ingen aning om var de ursprungligen kommer ifrån, men en stark misstanke riktas mot väninnan Søren.

Under tonåren brukade vi nämligen byta kristaller och oljor med varandra lite då och då, så det är inte alls omöjligt att någon av dessa tre har hängt med ända sedan dess. Lite roligt ändå att de dyker upp igen efter alla dessa år! ✨ -För det är väl runt 20 år sedan jag lyckades slarva bort dem ändå! 😣🙈🙏




Utöver att jag hittade igen hängena fick några andra stenar följa med hem från internet: en kunzit, den lavendelfärgade, en labradorit som på bilden ser grå ut men får ett vackert gyllene skimmer i rätt ljus, en svart jade, en mörkgrön jade som troligen innehåller en aning nefrit, en beryll och en zoisit med rubinränder. Tyvärr syns rubinränderna inte särskilt bra på bilden.

På den andra bilden syns nästan hela stensamlingen – alla utom hängena och jaspisägget. Mjölkkvartsen som hittades i älven för massor av år sedan får också ursäktas, eftersom den inte heller hamnade på bild. -Ni kan få se den vid ett senare tillfälle! ✨




Farsan fyllde år den 1 september och utöver tårta och en fin middag på den lokala restaurangen blev det en liten bukett ögontröst och ett äpple från gården. Äpplet fick vi dela på eftersom det bara blev ett i år. Men jag klagar inte – man får vara glad för det som faktiskt växer, särskilt när förra året inte gav någon skörd alls.

Äppelodlingen ska däremot få sig en liten revolution framöver. Marken här är ganska mager, så lite mer gödning borde kunna göra susen. Kanske tar sig äpplena bättre då också. Men det får bli ett senare projekt.

Hösten står för dörren, och vad jag tycker om den känner jag inte behöver upprepas. 😅 Fast en vän sa något viktigt idag: "Tänk såhär: En fin höst kan också vara bra!"

Absolut. Även om jag gärna beskriver hösten som "dödens årstid" kanske det faktiskt finns fina sidor att upptäcka också. Naturen blir vacker i sin egen lilla död – eller kanske snarare i sin törnrosa-slummer. Det känns i varje fall betydligt trevligare att kalla det slummer än död.

September ser dessutom lovande ut. Om en vecka börjar programmeringen igen, eftersom jag har sökt Programmering 2. Instruktionerna sa att jag skulle fortsätta med det programmeringsspråk jag arbetat med tidigare, så det får bli Python igen! Fast känner jag mig själv rätt lär jag inte kunna låta bli att kika lite på C# eller C++ också. Den nyfikna kattpersonen i mig säger helt enkelt att jag inte kan hålla mig i pälsen! 🐈‍⬛


Tills vi hörs igen – sköt om er och de era. Och även om livet ibland känns väldigt kaotiskt kan det vara värt att komma ihåg att saker förändras och att stormar faktiskt drar förbi. Just nu är vi inne i en period av mycket kaos, men kanske är det just då man får hålla i sig lite extra och ta en sak i taget.

Tänk på det, och rid försiktigt! 🐎





































 





























onsdag 26 augusti 2026

Social Media Detox, kristallsamlande och så ett intressant gatunamn!

 

Nu har sociala medier fått ta lite väl stor plats i mitt liv igen. Och resultatet blir väl lätt detsamma som för gemene man: ett konstant inflöde av andras åsikter, konflikter, nyheter och jämförelser som långsamt fyller huvudet med negativ energi. Sinnet blir lättare bittert, rastlöst, egotrippat och tävlingsinriktat – egenskaper som de flesta av oss knappast behöver mer av.

Tänk efter en stund. Är det här verkligen värt det?

  • Andras uppdateringar – påfallande ofta sedda genom ett rosatonat eller gråtonat filter.

  • Andras åsikter – om allt från politik till hur andra människor borde leva sina liv.

  • Andras förväntningar – på sig själva, på dig och på omgivningen i stort.

Var är egentligen du i allt det här?

Det är åtminstone värt en fundering.

Därför känns en paus från sociala medier, en så kallad Social Media Detox, som ett ganska rimligt val – i alla fall för mig. Det handlar inte om att kasta bort internet och flytta ut under en sten. Snarare handlar det om att stänga av autopiloten och börja styra planet själv.

Kanske behöver man helt enkelt fundera lite över vad en dygnet-runt-exponering för andras liv, åsikter och jämförelser faktiskt gör med den egna uppmärksamheten, det egna humöret och förmågan att tänka själv.

Somliga försvarar sitt scrollande med att säga att de bara använder sociala medier en viss tid på dygnet. Visst, à la bonne heure. Men vad gör du under den tiden?

Vad händer egentligen under de där minuterna?

Om man är som de allra flesta handlar det sällan om ett målmedvetet sökande efter något särskilt värdefullt. Man öppnar appen, tittar lite, scrollar vidare, läser en kommentar, blir förbannad på någon man aldrig träffat, scrollar vidare och upptäcker plötsligt att tjugo minuter har gått.

En vän till familjen, som gick bort för ett par år sedan, brukade säga att internet fungerar ungefär som en kloak.

Det låter kanske hårt. Men tänker man ett steg längre finns det faktiskt en poäng i liknelsen.

🚰 Kloaken: Den är fantastisk på att transportera och samla enorma mängder material. Men allt som spolas ner är inte trevligt, nyttigt eller ens särskilt friskt.

🌐 Internet: Det kan transportera enorma mängder information, idéer och kommunikation. Men det finns ingen garanti för att det som kommer fram är sant, klokt, relevant eller välmenande.

Och tar vi ytterligare ett steg och plockar in sociala medier i bilden blir liknelsen ännu mer träffande:

🌐 Internet = hela infrastrukturen.
Webbplatser, servrar, databaser, mejl, forskning, nyheter, Wikipedia, pornografi, myndigheter – alltihop.

📱 Sociala medier = flödet där människor själva häller ner saker.
Tankar, bilder, nyheter, lögner, skämt, reklam, personliga erfarenheter och rena missförstånd.

🤖 Algoritmerna = pumparna.
De avgör vad som ska cirkulera snabbast och vad som ska hamna framför dina ögon. Och de är inte nödvändigtvis intresserade av vad som är sant, klokt eller nyttigt. De är framför allt intresserade av vad som får dig att stanna kvar.

💩 Engagemang = gödseln.
Ilska, rädsla, konflikter och sensationer kan vara utmärkt bränsle för att få människor att reagera. Lägg bara ut en AI-genererad grej någonstans och se själv!

🧪 Källkritik = reningsverket.
Någon måste faktiskt avgöra vad som går att konsumera och vad som bör lämnas där det hör hemma.

Och vi vet ju hur slarviga människor kan vara med vad de spolar ner. Reningsverk får hantera allt från tops och barnblöjor till peruker och, ja, till och med mobiltelefoner.

Föreställ dig nu att ditt huvud är reningsverket och att internet är den där gigantiska kloaken.

Varje dag kliver du ner i den och börjar leta efter guld.

Problemet är bara att du samtidigt får avloppsvatten upp till knäna.

Det betyder inte att internet är dåligt. Tvärtom. Internet är ett av de mest fantastiska verktyg mänskligheten har skapat. Det går att använda för att lära sig nästan vad som helst, hålla kontakt med människor, hitta information, skapa saker och upptäcka idéer man aldrig hade mött annars.

Men precis som med alla andra verktyg spelar det en viss roll hur man använder det.

Det behöver egentligen inte vara särskilt komplicerat. Börja med tre enkla frågor:

  • När använder jag internet?

  • Hur använder jag internet?

  • Varför använder jag internet?

Den sista frågan är kanske den viktigaste.

Om du inte hittar ett vettigt svar på varför du sitter där, är det kanske värt att fråga sig om det verkligen är rätt tillfälle att vara där.

För vad gör du egentligen vid datorn eller med telefonen om du inte vet varför du tog fram den från början?

Kanske gör du bara det som autopiloten har programmerats till.

Och det är precis det som är poängen. Vi kastar bort alldeles för mycket av vår vakna tid med digitalt toalettdykande! 

-Även jag har väl dykt en del i toaletten ska jag tillägga och jag försöker inte driva någon påverkanskampanj här, det här är mest tankar, funderingar och psykologiskt brainstormande.


Nu till något helt annat!




I takt med att sociala medier fått ta mindre plats har det blivit mer tid över till annat. Bland annat har kristallsamlingen fått fortsätta växa.

Egentligen skulle det ha kommit hem ytterligare två kristaller vid det här laget, men de ligger fortfarande någonstans mellan beställning och avsändning. Under tiden har jag hunnit fastna för tre andra som jag känt mig särskilt dragen till på sistone.

Det är kanske värt att säga att det här egentligen bara är en rolig grej som jag och min syrra håller på med. Vi samlar, läser om stenarna och ser vilka vi fastnar för. Sedan är det upp till var och en hur mycket man faktiskt tror på de egenskaper som brukar tillskrivas dem.

❤️ Zoisit med rubin

Den gröna zoisiten med rubin brukar förknippas med livsglädje, passion, återhämtning och förmågan att omvandla negativa känslor till något mer konstruktivt.

Rubinen kopplas traditionellt till kärlek, mod och vitalitet, medan zoisiten ofta förknippas med tillväxt och personlig utveckling.

Det är en ganska trevlig kombination – särskilt efter resonemanget om sociala medier och all den där mentala kloaken. 😄

💗 Kunzit

Den lavendelfärgade kunziten förknippas framför allt med kärlek, lugn, självkärlek och känslomässig mjukhet. Den brukar beskrivas som en sten för att öppna hjärtat och skapa inre ro.

Oavsett om man tror på de spirituella egenskaperna eller inte är det svårt att förneka att den är väldigt vacker. Och ibland räcker faktiskt det.

💚 Beryll

Den här lilla cremefärgade beryllen har jag också fastnat för. Beryll förknippas traditionellt med klarhet, mod, harmoni och personlig utveckling.

Det roliga med beryll är dessutom att det egentligen är en hel mineralfamilj med flera välkända varianter. Smaragd är grön beryll och akvamarin är blå beryll, för att nämna två.

Så även om själva samlandet började som en kul grej har det blivit ganska intressant att faktiskt lära sig vad det är man sitter och tittar på.

Och fler är på gång...

Samlingen är alltså inte färdigväxt än. Två stenar är fortfarande på väg hem:

💚 Grön jade – brukar förknippas med harmoni, balans, tur, välstånd och beskydd. Traditionellt har jade haft en stark symbolisk betydelse och kopplats till fred och ett balanserat liv.

🖤 Svart jade – brukar förknippas med beskydd, jordning, styrka och att stå stadigt i sig själv. Den associeras också med att hålla negativa energier borta och skapa känslomässig stabilitet.

Och eftersom syrran också ska få vara med och bygga upp lagret kommer det dessutom en zoisit med rubin till henne.

Det börjar med andra ord bli en liten samling på riktigt. -Min lilla kista börjar bli välfylld nu!

Frågan är väl bara var det här slutar. -Men det ska nog gå bra! 😅


Och så en liten kul upptäckt som gjordes i kväll.

I stadsdelen Lade i Trondheim finns en gata med ett minst sagt intressant namn för någon som faktiskt kommer från Östersund:


Østersunds Gate!

Det där väckte förstås detektiven i mig. Vad sjutton gör en gata uppkallad efter Östersund mitt i Trondheim?

Nå, med tanke på Jämtlands relation till Trondheim borde det inte vara så konstigt. Förklaringen är rätt intressant för den ovetande:

För Jämtland har alltid haft en väldigt speciell relation till Trøndelag. Man kan likna dem vid ett gift par eller liknande. Östersund grundades 1786 för att Jämtland skulle ha mindre att göra med Trondheim, vilket gick -sådär. Staden kändes länge överflödig eftersom centrum ju var Frösön. -Men så kom Meråkerbanen att öppnas 1886 vilket gav Östersund en viktig betydelse som knytpunkt mellan... -Trondheim och Östersund! Samma år fyllde dessutom staden 100 år och som en blinkning, eller kanske en "födelsedagshälsning" eller så, valde Trondheim att döpa den här lilla gatan i Lade till Östersunds Gata. -Så det er SÅNN det er!? Tänka sig att en liten gatskylt i lilla Lade plötsligt skulle påminna en om hur mycket Meråkerbanen faktiskt betyder för Jämtland och Trøndelag. En liten text på en stadskarta (som jag inte sett tidigare!?) berättar alltså en såhär rik liten historia om två regioner och en järnväg som band dem samman på ett helt nytt sätt. -Och nu är ju Meråkerbanen dessutom elektrifierad, nu fattas bara ett pyttelitet beslut, så är ett seglivat transportproblem taget av daga. För visst skulle direkttåg mellan Sundsvall och Trondheim inte sitta helt fel?


Hur som helst - förbaskat kul att snubbla över. 🙂

Har hon handarbetat då? -Ja, det finns en stor låda med UFO:n att ta itu med och koftan behöver en justering, så visst har hon det!
Men kan ni gissa vad det här ska bli?

-En "Signehalsduk"! En väninna till mig (som heter Signe) hade en stickad halsduk i något mjukt garn. Den var tubformad och behövde inte knytas om man inte ville det. Eftersom den första gången jag såg en sådan var när hon hade på sig den döpte jag dem just till Signehalsdukar. Den här stickar jag på rundsticka i ett rosa angoragarn som köptes på en loppis när jag fyllde 40. Rätt enkel metod, varannan maska avig,varannan rät,tills man är nöjd. Blir nog fler gjorda efter den här.

På virkfronten kommer det bli fler Märtakuddar. Det är ju två kvar tills målet om sex stycken är nått. Märtakudden görs med metoden Corner to corner och du använder dig av fyra färger varav en ska vara till de tunnare ränderna som ska rama in de tjockare. "Traditionellt" ska den tynnare randen vara vit eller ljus, men det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. Märta själv gjorde dem säkert av restgarner. Vem var Märta? Hon var min farmors storasyster, född 1910. Hon var en bestämd kvinna som visste vad hon ville hela vägen till dödsbädden och så var hon en av de som lärde mig virka. Min första virknål, som jag fortfarande har kvar, fick jag av henne. För några år sedan hittade jag en kudde hon virkat i Corner to Corner -Den blev Märtakudden och nu har den snart fem småsyskon.

Så visst finns annat att göra än att sitta och överösas av andras information hela dagarna. I alla fall om man är en bofink som jag! -Sköt om er nu och låt inte negativ energi förtära er, speciellt inte nu när det är högsäsong för det.



Hejdå Penicillinkur!

Två veckors förkylning verkar ha nått sin kulmen. Slemmig hals och lock för öronen dröjer sig visserligen kvar, men att slippa biverkningarn...