En ganska slitsam, men faktiskt ändå givande vecka!

Den här veckan har varit oerhört slitsam, mycket på grund av att jag underskattade den ångestattack jag fick föregående vecka och därför fick ett ordentligt återfall under onsdagen. Ångest är drygt, speciellt kombinerat med hormonell obalans som jag tror är den största boven i hela dramat. Jag behöver lära mig kliva ur min komfortzon mer än jag gör, om inte för att inte få så många ångestattacker när folk är allmänt besvärliga. 
Och så ett erkännande. Jag ska evigt erkänna att jag inte trivs med att studera i Bispgården eftersom jag tycker att studiemiljön skickar mig direkt tillbaka till grundskolans plågsamma dagar och därför blir förknippat med detta. Att dessutom fatta att jag gått rakt in i en PTSD-trigger var allt annat än roligt, så jag har mått fruktansvärt dåligt under hela onsdagen och halva torsdagen. 

Javisst, demonerna har jagat mitt tjocka fläsk hela veckan och egentligen vill jag helst bara hiva dem åt forsen, speciellt den här. Dock är det inte så lätt, den har ju vingar! 

Zorc Necrophades från Yu-gi-oh!

Det där skämtet hade en gnutta allvar i sig. Man kan visst åsidosätta sina inre plågor, men ibland är det svårare än att bara åsidosätta dem. I synnerhet om man dras med en hormonell obalans uppe på den ångest man redan byggt upp. En tröst är att demonerna krymper i takt med att hormonströmmarna sinar i slutet på perioden men det är lika irriterande varje gång det här händer. Dessutom skrämmer det folk som bryr sig om mig och är det något jag inte gillar så är det att oroa eller skrämma folk som tycker om mig, även om det ibland är svårt att undvika.

Utöver det har jag förstått att mitt bullshitfilter visst är bra, men behöver slipas. Jag behöver absolut bli bättre på källkritik och på att inte köpa vad som helst utan att ifrågasätta det. Detta kom jag på efter att ha spenderat hela denna ångestfyllda arbetsvecka med att förbanna mig själv över att ha köpt grisen i säcken utan att först kolla vad det var för en gris. Visst, en lite mindre dålig gris än förra gången, men fortfarande inte det jag önskat mig. Arbetsmiljön är i min mening bedrövlig och inger en känsla av negativ nostalgi som man helst glömmer. Dock har jag bestämt mig för att fullfölja kursen och få goda resultat, för att sedan fortsätta med det som är kvar i Östersund. Detta även om kursen erbjuds i Bispgården. 

Vad har jag gjort under föregående vecka? -Potenser! Och det här är faktiskt en del i matematiken som jag uppskattar och tycker är rolig, trots att det finns många sidospår som leder rätt in i djungeln. Lejon gillar djungler, det är sant, men det här lejonet behöver först lära känna de enklare vägarna. 

Under fredagen tog jag ett litet snack med CSN innan jag tog ledigt för att ta en sväng till min lilla stad med föräldrarna. Eftersom vi inte stressade oss iväg hann vi luncha lite i Stugun och köpa lite sötsaker att äta på vägen in. 

Vädret var helt topp, fick shoppa lite och påminnas om att det finns bra stunder i livet även när hormonerna bråkar på ett sätt som påminner om mental krigshetsning. Hittade lite saker utöver fredagsmaten, bland annat en liten miniwhiteboard som jag kan ha att anteckna på. Ska köpa en stor framöver, som jag kan använda till att göra större anteckningar på. Lite annat jox köpte vi så klart, bland annat en hushållstork som man kan torka mat i. Sedan tänkte jag också att jag skulle köpa lite riktiga mackor att äta i bilen så att vi slapp vara överhungriga på vägen hem. En bra tanke, det blev som en picknick i bilen.  Det är såna här ljusa små stunder som påminner mig om varför jag älskar de där små tripparna till min lilla stad, eller varför inte någon annanstans. Östersund är hemma för mig, där känner jag mig trygg med studierna, lika trygg som i Gevåg 💖

Vi tog gott om tid på oss också hem och när vi kom hem gjorde vi en liten smörgåsbuffé med olika godsaker till. Perfekt fredagsmat också det, ibland behövs inte mer. Fick även hem ett gäng nya garnnystan till min mormorssjal. En ny jacka och så en frukttork som vi lekt med hela helgen. 

Fredagskvällen avslutades med lite gamla filmer från flottningstiden, bland annat med en man vid namn Amandus som var med på den tiden. En påminnelse om hur bra vi har det som kan åka bil och handla. Han fick gå från Stensjö i Ångermanland till Ragunda i Östjämtland om han ville köpa saker.

Under lördagen tog vi fram torken och torkade lite olika saker för att se vad som funkade att torka och inte. Eftersom det tar ett gäng timmar att torka grejer lät vi den stå och gå och gjorde annat under tiden. Jag gick upp och sorterade lite garn jag haft liggande, så att jag kunde få plats med mer och insåg att jag har en hel del garn. Längst ner i garnlådan låg också mina gamla bunkagrejer. Bunka är ett japanskt ord för kultur och det här är alltså ett sorts japanskt broderi som jag sysslade med för många år sedan. Sedan slutade företaget sälja broderier till Sverige så det här rann ut i sanden. Nu hittade jag grejerna längst ner i garnlådan och där har de väl hamnat nu tills jag hittat en bättre plats för dem.

Under lördagskvällen var det dags att testa chipsen och det vi kom fram till var att de kan behöva förvällas eller stekas innan man torkar dem. Alternativt att man gör ugnschips i stället. Det jag vet är att det behöver modifieras lite för att kunna göra bra hemmachips. 

Och under söndagen började projektet att röja upp inför storhelgen som står för dörren nu. Jag känner att hormonmonstret börjat krympa en aning och ångesten lägga sig igen, men det är alltid kul att ha något att göra, varför jag har mina små hobbies. Just nu är det utöver virkandet och räknandet de där fiffiga små fippelstickorna jag går och dräller omkring mig. Räknestickor helt enkelt. Det här blir fint att hålla på med när man inte orkar städa för att det gör för ont i kroppen. Städandet drar nog ut på tiden ett tag men det får det göra om det görs grundligt. 

Något som också ska göras grundligt är matten, så att jag kan bli klar med kursen och gå vidare någon gång. Jag tänker att det börjar ta sig och är väldigt nöjd med min egen insats. Kan fortfarande förbättras så klart och jag ser fram emot att utvecklas och kvitta det här kapitlet för stunden. Kommer sätta mig med det här själv när jag får tid att leka utan att störas av stress.

Och visst fan ser Zorc läskig ut med sina stora vingar, slemmiga kropp och drakliknande penis. Läskig, men inte oövervinnerlig. Visst är du lite skrämmande, men mig skrämmer du inte!
Sköt om er så fortsätter jag att kurera mig!