onsdag 15 juli 2020

Att hitta sin inre patronus.



Dementorer och Patronusbesvärjelser, idag pratar vi i Harry Pottertermer för att det går.
Alla har vi en eller flera dementorer i våra liv, men precis som Harry har många av oss svårt att finna vår egen patronusbesvärjelse. Jag tror i alla fall att jag hittat min! Än så länge klarar jag av mina inre dementorer och jag har märkt att ärren från övergreppet bleknar alltmer och livet ljusnar också för mig..



Jag har en dementor i mitt liv, jag har faktiskt flera, men den här är envis...
Jag sa till er förut att jag inte skulle tänka mer på det skit som hände mig 2003, men det är tyvärr svårt att bryta en vana, även om vanan snarare är en ful ovana. Trots att jag gör mitt bästa finns ibland det självtvivel övergreppet skapade där och spökar genom mardrömmar och dåligt självförtroende som i sin tur stör min nattsömn och min tillit till andra människor. Detta även om jag innerst inne vet att allt var en lögn, skapad av ondsinta människor i min hemkommun. "Hon är som hon är" hette det ju och dit det bär bär det väl.  Skitsnack egentligen, men ett barn tror lätt på vad elaka tungor säger, speciellt om det är det enda de säger så fort man uppenbarar sig offentligt. "Dampdampdamp" och inte ens det stämde. 

Du ska lägga fokus på vad du är tacksam för sägs det, så gör jag även med det här, även om jag vet att jag säkert inte kommer att få någon ordentlig upprättelse för detta övergrepp. För det var så det kändes, som ett övergrepp som kom om och om igen. Efter en lång tid av "du är inte som alla andra, du är efterbliven, du kommer aldrig klara av..." Fick jag nog. Vi hade precis kommit hem från Trondheim och jag sprudlade av livsenergi, som jag alltid gör när jag varit i Norge! Jag förstår på sätt och vis varför, Norge har en lite annan "anda" än vi har i Sverige och jag tror någonstans att det är skönt för någon som mår dåligt att se det. Inte konstigt att klasskamraterna fick för sig att jag var kär när jag kom tillbaka med ett glädjestrålande leende på läpparna, de hade inte rätt social kompetens för att förstå att jag egentligen fått ett höjt självförtroende den dagen då jag "kom bort" i Trondheim. Men kär var jag inte, jag var bara glad, för att jag hittat min personliga Patronus. 

För det var så, att jag tröttnade på deras dumheter redan utanför den väldiga katedralen jag alltid älskat trots min inbitna ateism. - Nidarosdomen.
De trodde väl att jag inte skulle ha något lokalsinne, men jag är född i skogen och har ett utmärkt sådant, titta på den högsta punkten och använd den. Detta gjorde jag också här. När de andra var upptagna med att glo på "domedagen" som det stora rosettfönstret (som är ännu snyggare på insidan) heter, smet jag ut bakvägen och gick ett par varv runt den väldiga betongbyggnaden för att sedan försvinna ned mot Trondheim Sentrum. Därefter gick jag och handlade innan jag åter tittade efter Nidarosdomen. Det är nämligen så, att man kan se toppen på den från nästan hela centrala Trondheim och kan du inte lokalisera dig med den finns ett annat sätt -Följ Nidälven och räkna husen! Jag hittade lätt till centralstationen genom att just räkna husen, och fick därmed en gratis semester i Trondheim, även om "lärarna" kom och försökte gräla på mig när de såg mig sitta och vänta på tåget hem. Men jag hade tröttnat på dem och sa "Vad är det med er nu då, jag väntar på tåget, jag lovade trots allt bara att hänga med er till Trondheim, inte att hänga med er I Trondheim, tror ni att jag vill dela min favoritstad, med mina barndomsminnen med er, då vet jag vem som är efterbliven." Sedan hörde jag inte vad de sa eftersom det skrattades runt om mig. Jag tror att jag tog hem poäng den dagen och jag är än idag fruktansvärt stolt över att jag gav dem den näsbränna de förtjänade den dagen. 

En annan sak jag gjort under några år, men som jag är otroligt nöjd med, är att jag börjat se över vilka jag umgås med. Jag har systematiskt granskat mina vänner och bekanta och funderat över vad varje person gett mig och vad de tagit från mig. Om de hjälpt mig eller stjälpt mig. Om de bidragit till min utveckling eller bara varit mentalt ohygieniska.
Slutsatsen har varit att jag värdesatt djupa och givande konversationer framför ytliga konversationer om vem som är oskuld, vem som är dum i huvudet och liknande. Jag har fått rensa bort många människor ur mitt liv, men jag har vunnit mycket på det. Ska du vara min vän ska du vara ett fjäll! Du ska vara en klippa i stormen, få mig att må bra och framförallt ska du vara berikande, annars fungerar inte du och jag och då kanske vi ska skiljas och gå åt varsitt håll. Men nu vet ni redan vad jag tycker om folk som far till fjälls va? Tänk på fjället och behandla naturen med respekt. Så om jag har en vän som ska vara ett fjäll, ska väl jag vara fjället intill. 

Sedan har jag insett hur många energitjuvar jag haft i mitt liv och kanske den hårda vägen insett att det enda sättet att bli av med parasiter är att döda dem. Nej, jag har inte dödat någon, men jag inser någonstans att om jag bara ska lyssna på folks tillkortakommanden eller snällt som en hund följa med strömmen när någon startat något fullständigt onödigt drama... Då kommer jag att sluta som en förlorare och den bilden känner jag inte igen med mig själv, jag är en överlevare och energitjuvar är inget annat än dementorer. Alla Potterheads där ute vet hur man hanterar dementorer! Hitta din patronusbesvärjelse!


Vad menar Rowling egentligen med Dementorer och Patronusbesvärjelser?
Jo, dementorn försöker suga livet ur dig, ta all din energi och till slut lämna dig som ett tomt skal. Som en av dem! Men om du i stället lyckas hitta ditt livs ljus, din patronus som hon väljer att säga i böckerna. - Då kan du besegra dementorerna och återfå kontrollen över situationen, kanske till och med över ditt liv! Ni vet vad jag sagt tidigare, men det är värt att upprepas.


Om du hör någon prata styggt om dig ska du veta en sak. Det är du som bestämmer vad som är sant och falskt om dig, den som pratar skit om andra, den gör det för att den själv är svag och kanske avundsjuk på din styrka. Halsbandet fick jag av min granne som studentgåva och jag bär det varje dag. Det säger "Take no shit! Tro på dig själv!" Jag har faktiskt lovat henne att jag ska tro på mig själv och inte på andras bullshit, så nu vill jag att ni lovar mig samma sak. Ta ingen skit från folk utan tro på din förmåga, för du vet själv att ditt liv är ditt, precis som makten och härligheten som det innebär. Kan jag ta mig ur skiten, då kan du också det! 
💓💋💪Ha en bra dag så ses vi i ett annat inlägg om ni vill det!💓💋💪
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Den här veckan har det inte hänt jättemycket

  Den här veckan började vi med att ta hand om äpplena vi fick av grannen förra lördagen. Det blev en hel del saker av dem! Torkade äppelri...