Wobleschka -Bofinken som överlevde!

Idag var det skolavslutning på Birka, och därmed är mitt år på den här underbara platsen till ända. Jag har träffat en massa underbara människor här och hoppas kunna behålla kontakten med alla, i den mån det går, med tanke på att alla inte har facebook och det mesta hängts upp på detta nu. Har i alla fall tagit någras nummer och lär säkert träffa många av de här människorna igen, när tiden är inne för sånt. Jag har lärt mig så mycket med det här året. Att ta vara på mig själv, att sträcka ut en hjälpande hand, och framför allt att ta emot en, om den sträcks ut mot mig. Jag känner mig någorlunda hel och skäms inte längre över saker som hänt mig tidigare i livet vilket faktiskt känns lite som en vinst, även om mina 50% inte gav mig något omdöme. Ibland räknas inte omdömen och betyg som den största vinsten, ibland är den största vinsten att man växer som människa och det tycker jag att jag har gjort under det här året av smärta och njutning. Jag tycker verkligen att jag har lyckats,

Jaha! Idag drog vi iväg till Länsarkivet med några klasskamrater och Eiler. Jag som nörd var ju i himmelriket bland alla dessa pärmar och dokument, och killen som jobbade där diskuterade saker på ett så intressant sätt. Ett ämne som togs upp var häxornas festande på Blåkulla, vilket var en helt galen story som bland annat handlade om att vända upp och ner på gamla tanter och ha deras rumpor som ljusstakar och att man hade sex med djävulen på något bord. Jojomen, vilt festande i Blåkulla, jag och klasskamraterna planerar en tripp redan nästa påsk! Nä, men det var jättekul att lyssna på saker. Till slut gick vi runt i huset och tittade på saker som bland annat innefattade en intressant, välnött bok som ska ha använts till häxkonster, en av anledningarna till att man anklagade folk för häxerier till höger och vänster. Innan detta tittade vi på lite banderoller, andra böcker och så lite gamla affischer. Efter länsarkivet gick jag med två klasskamrater och åt lite mat på elvan, det är en

 I natt har jag bara sovit två timmar ungefär, vilket betydde att jag fick gå och lägga mig direkt jag kom till Birka. Därefter åt jag lunch bestående av torra köttbullar som smakade leverbiff och stuvade makaroner som smakade just stuvade makaroner... Sedan blev det psykosocial hälsa, där vi såg på "klassåterträffen" av Anna Odell. En film jag sett förr och tycker är intressant ur ett psykosocialt perspektiv så där har jag inga klagomål alls på den lektionen. En analys jag gjorde var att jag jämförde vad hon gjorde med "psykisk kastration" som Freud brukade prata om på den "gamla goda" tiden. Folk började skratta och det höll nog i sig hela resten av lektionen, men jag menade faktiskt lite allvar med det där begreppet också, och kanske skrattar folk, när de känner igen vad man menar också. Idag har jag inventerat skåp och hittat massor av saker jag inte visste att jag hade ens. Mest är det så kallat "rat" som ligger och skräpar i form av pap

Ni tror inte att jag kommer att sakna denna fantastiska skola, med denna underbara natur och dessa fantastiska människor? Jo, det kommer jag verkligen att göra! Jag fick gå här i ett år och har redan både gått ner i vikt, fått bättre kondis och lärt känna rent magiska människor, människor jag verkligen behöver i mitt liv, folk som lyst upp min vardag när jag behövt det som mest. Sett ur den synvinkeln var Birka precis vad jag förväntade mig att det skulle vara. Och precis vad jag behövde! Studiemiljön inne i skolan kunde kanske ha varit bättre ibland, men bortsett från att vissa lektioner och studiemiljöer inte levde upp till mina förväntningar och att jag som 50%'are knappast kan förvänta mig något omdöme värt att hänga upp på väggen måste jag säga att den här skolan fått mig att växa på ett helt annat plan än andra saker jag prövat på. Här har jag träffat människor som lärt mig vara ödmjuk, att lita på folk och att faktiskt släppa efter och vara mig själv på ett annat sätt