Det värsta är ändå Superego!

 

Tittut! Jag lever, men det här gjorde riktigt ont kan jag berätta. Förra lördagen blev jag varse vad mina sjukgymnaster, gymnastiklärare och... Alla som haft med mig och fysisk aktivitet att göra menade när de sa "Bofinken, när du är som du är måste du ha rejält med muskler!" Det är jag relativt säker på nu. Är du överrörlig och otränad ska du inte hålla på och ramla i gropar. Du blir bara ful efteråt, titta vad ful jag blev efter en halv vecka! Idag kan jag i alla fall gå som en människa, så som tur är var det bara en stukning. Jag hade tur i oturen, men som rubriken lyder var superegot på mig som en igel hela veckan: "Men bofinken, var du tvungen att vara en klantskalle just nu, TITTA vad du har gjort! Nu blev du beroende av andra igen!" 

Det där med att be andra om hjälp har alltid varit något jag är ganska dålig på, många gånger har jag velat klara mig själv, därför är det fruktansvärt frustrerande när man inte kan det, liksom när man inte kan annat än ligga på rygg i soffan och svära över situationen. Nåja, i natt sover jag nere, sedan ska jag bli klok igen... Eller jag tänkte försöka återgå till min älskade säng, ni anar inte vad jag saknat den den här veckan!

Dock känner jag mig relativt välsignad med att jag har ständig tillgång till glass och så klart världens bästa mamma-katt! När jag ramlade skrek jag ganska rejält, som man gör när det gör ordentligt ont. Tigris sprang runt mig och jamade hela tiden och under tiden jag legat här nere har hon inte lämnat min sida förrän hon verkligen varit säker på att jag kan gå som folk. Hon är en riktig guldklimp! -Men hallonpralin är inget hon gillar, däremot vaniljglass! -Hallonpralin är dock en stor favorit bland köpeglassar för mig, mycket för att jag åt den en del som liten. 

Men bara för att man stukat sig kan man inte bara ligga på rygg och stirra i taket. I vart fall kan inte jag det, så jag och systern tog oss en artvandring ändå vi.

Lite högblommande svartkämpar, midsommarblomster, kabbelekor och jordreva har vi fått korn på.

Kabbelekorna är från förra lördagen, innan jag ramlade, jag är glad att jag hann logga dem. Lika glad som att ha fulla gräsmattan med små lila jordreveblommor. Freyr är en överraskningarnas man!
Utöver detta hittade vi även lite ekorrbär och skogsstjärnor.

Men vad det här är har jag ingen aning om, det är troligen en juvenil hägg som växer precis utanför vår veranda. Har inte hunnit med att kolla upp den tillräckligt noga ännu. 

Och så har jag alltså tagit fram knyppeldynan igen och det har faktiskt varit lite av en räddning under förra veckan då jag verkligen inte kunde gå någonstans. Just här håller jag på och flummar lite med en enkel "udd och stad" så att jag får in snitsen lite, men framöver tänkte jag hoppa in på en liten sockerudd med spindel så får vi se hur det går! 

Sedan har jag köpt mig en till knyppelbok också. En dansk bok med diverse "tönderknkypplingar" i. Finns även mönster och beskrivningar i den, även till den lilla söta blomman på framsidan som jag eventuellt ska testa efter min sockerudd 💪

Så även om jag fortfarande är lätt mörbultad i foten ger jag inte upp. Jag vill leva livet så normalt jag kan och framförallt vill jag hem till min säng igen... I morgon tror jag att jag ska skrida till verket med det! Nu ska jag förbereda mig för sängen och se till att bli bra i tassen. Sköt om er, kom ihåg att det alltid kunde varit värre än det är.

  Namaste🙏