Att hitta sin inre patronus.

Dementorer och Patronusbesvärjelser, idag pratar vi i Harry Pottertermer för att det går.
Alla har vi en eller flera dementorer i våra liv, men precis som Harry har många av oss svårt att finna vår egen patronusbesvärjelse. Jag tror i alla fall att jag hittat min! Än så länge klarar jag av mina inre dementorer och jag har märkt att ärren från övergreppet bleknar alltmer och livet ljusnar också för mig..

Jag har en dementor i mitt liv, jag har faktiskt flera, men den här är envis...

Jag sa till er förut att jag inte skulle tänka mer på det skit som hände mig 2003, men det är tyvärr svårt att bryta en vana, även om vanan snarare är en ful ovana. Trots att jag gör mitt bästa finns ibland det självtvivel övergreppet skapade där och spökar genom mardrömmar och dåligt självförtroende som i sin tur stör min nattsömn och min tillit till andra människor. Detta även om jag innerst inne vet att allt var en lögn, skapad av ondsinta människor i min hemkommun. "Hon är som hon är" hette det ju och dit det bär bär det väl.  Skitsnack egentligen, men ett barn tror lätt på vad elaka tungor säger, speciellt om det är det enda de säger så fort man uppenbarar sig offentligt. "Dampdampdamp" och inte ens det stämde. 

Du ska lägga fokus på vad du är tacksam för sägs det, så gör jag även med det här, även om jag vet att jag säkert inte kommer att få någon ordentlig upprättelse för detta övergrepp. För det var så det kändes, som ett övergrepp som kom om och om igen. Efter en lång tid av "du är inte som alla andra, du är efterbliven, du kommer aldrig klara av..." Fick jag nog. Vi hade precis kommit hem från Trondheim och jag sprudlade av livsenergi, som jag alltid gör när jag varit i Norge! Jag förstår på sätt och vis varför, Norge har en lite annan "anda" än vi har i Sverige och jag tror någonstans att det är skönt för någon som mår dåligt att se det. Inte konstigt att klasskamraterna fick för sig att jag var kär när jag kom tillbaka med ett glädjestrålande leende på läpparna, de hade inte rätt social kompetens för att förstå att jag egentligen fått ett höjt självförtroende den dagen då jag "kom bort" i Trondheim. Men kär var jag inte, jag var bara glad, för att jag hittat min personliga Patronus. 

För det var så, att jag tröttnade på deras dumheter redan utanför den väldiga katedralen jag alltid älskat trots min inbitna ateism. - Nidarosdomen.

De trodde väl att jag inte skulle ha något lokalsinne, men jag är född i skogen och har ett utmärkt sådant, titta på den högsta punkten och använd den. Detta gjorde jag också här. När de andra var upptagna med att glo på "domedagen" som det stora rosettfönstret (som är ännu snyggare på insidan) heter, smet jag ut bakvägen och gick ett par varv runt den väldiga betongbyggnaden för att sedan försvinna ned mot Trondheim Sentrum. Därefter gick jag och handlade innan jag åter tittade efter Nidarosdomen. Det är nämligen så, att man kan se toppen på den från nästan hela centrala Trondheim och kan du inte lokalisera dig med den finns ett annat sätt -Följ Nidälven och räkna husen! Jag hittade lätt till centralstationen genom att just räkna husen, och fick därmed en gratis semester i Trondheim, även om "lärarna" kom och försökte gräla på mig när de såg mig sitta och vänta på tåget hem. Men jag hade tröttnat på dem och sa "Vad är det med er nu då, jag väntar på tåget, jag lovade trots allt bara att hänga med er till Trondheim, inte att hänga med er I Trondheim, tror ni att jag vill dela min favoritstad, med mina barndomsminnen med er, då vet jag vem som är efterbliven." Sedan hörde jag inte vad de sa eftersom det skrattades runt om mig. Jag tror att jag tog hem poäng den dagen och jag är än idag fruktansvärt stolt över att jag gav dem den näsbränna de förtjänade den dagen. 

En annan sak jag gjort under några år, men som jag är otroligt nöjd med, är att jag börjat se över vilka jag umgås med. Jag har systematiskt granskat mina vänner och bekanta och funderat över vad varje person gett mig och vad de tagit från mig. Om de hjälpt mig eller stjälpt mig. Om de bidragit till min utveckling eller bara varit mentalt ohygieniska.

Slutsatsen har varit att jag värdesatt djupa och givande konversationer framför ytliga konversationer om vem som är oskuld, vem som är dum i huvudet och liknande. Jag har fått rensa bort många människor ur mitt liv, men jag har vunnit mycket på det. Ska du vara min vän ska du vara ett fjäll! Du ska vara en klippa i stormen, få mig att må bra och framförallt ska du vara berikande, annars fungerar inte du och jag och då kanske vi ska skiljas och gå åt varsitt håll. Men nu vet ni redan vad jag tycker om folk som far till fjälls va? Tänk på fjället och behandla naturen med respekt. Så om jag har en vän som ska vara ett fjäll, ska väl jag vara fjället intill. 

Sedan har jag insett hur många energitjuvar jag haft i mitt liv och kanske den hårda vägen insett att det enda sättet att bli av med parasiter är att döda dem. Nej, jag har inte dödat någon, men jag inser någonstans att om jag bara ska lyssna på folks tillkortakommanden eller snällt som en hund följa med strömmen när någon startat något fullständigt onödigt drama... Då kommer jag att sluta som en förlorare och den bilden känner jag inte igen med mig själv, jag är en överlevare och energitjuvar är inget annat än dementorer. Alla Potterheads där ute vet hur man hanterar dementorer! Hitta din patronusbesvärjelse!

Vad menar Rowling egentligen med Dementorer och Patronusbesvärjelser?

Jo, dementorn försöker suga livet ur dig, ta all din energi och till slut lämna dig som ett tomt skal. Som en av dem! Men om du i stället lyckas hitta ditt livs ljus, din patronus som hon väljer att säga i böckerna. - Då kan du besegra dementorerna och återfå kontrollen över situationen, kanske till och med över ditt liv! Ni vet vad jag sagt tidigare, men det är värt att upprepas.

Om du hör någon prata styggt om dig ska du veta en sak. Det är du som bestämmer vad som är sant och falskt om dig, den som pratar skit om andra, den gör det för att den själv är svag och kanske avundsjuk på din styrka. Halsbandet fick jag av min granne som studentgåva och jag bär det varje dag. Det säger "Take no shit! Tro på dig själv!" Jag har faktiskt lovat henne att jag ska tro på mig själv och inte på andras bullshit, så nu vill jag att ni lovar mig samma sak. Ta ingen skit från folk utan tro på din förmåga, för du vet själv att ditt liv är ditt, precis som makten och härligheten som det innebär. Kan jag ta mig ur skiten, då kan du också det! 

💓💋💪Ha en bra dag så ses vi i ett annat inlägg om ni vill det!💓💋💪

 

Ekorrar, Sashimi och ett kärt återseende

Idag har det inte varit speciellt mycket med mig, då jag sov väldigt dåligt i natt på grund av min mage som återigen bestämt sig för att bråka med mig. Den som har en trist mage vet vad jag pratar om. När du inte kan sova som du vill utan att få halsbränna eller som jag fick i natt, rethosta som får dig att tappa andan och knappt kunna sova mer på hela natten. Jag tar mig rätten att sova lite på eftermiddagen efter en sådan natt 😉

Men dagen var ändå inte fy skam! Vi har ju hela gården full av djur att ta hand om. Bland annat den här ekorrfamiljen som förgyllt hela sommaren för oss med sin närvaro! Ser ni den på taket?

Den ja! Det måste vara den charmigaste och tyvärr tamaste av ekorrarna. Idag kom den och krafsade på köksfönstret för att den ville ha lite gott att käka till lunch. Det är svårt att säga nej till de där små svarta pepparkornsögonen och den lilla rosa nosen när man ser den sitta och tallefjanta sig i fönstret alltså, så de fick varsin polarkakehalva, två ostbitar och en generös mängd frön. Ekorrarna stormtrivs, Tigris är hyperlycklig över att ha något att lura på och skatorna är flyg förbannade. Ja, det är väl det enda det, att mina små skatisar fått en del smisk av ekorrar och kråkor i sommar. Något jag inte gillar eftersom jag skämt bort de där skatorna i snart två år och de skämt bort mig med sina skatfasoner. 

Jag har hört att en del inte gillar skator eller kråkor eftersom de tenderar att döda fågelungar och rota i sopsäckar. Jag ställer snarare frågan: Om du bodde utomhus, kanske i en björk? Hade fem barn och en partner att ta hand om, ständigt måste vara på alerten för att du vet att det finns någon som vill döda och käka upp dig eller dina barn runt varje knut. Detta plus inte veta om du har mat för dagen, skulle du inte ta det första som kom under näsan på dig då? Jag tror att du hade det om du inte visste annat va? Kråkfåglar ska dessutom, enligt en studie från 2016, vara lika smarta som schimpanser och det kanske också är en anledning till att vissa människor inte gillar dem. Jag förstår mig fortfarande inte på människosläktet, men det är väl för att jag är väl medveten om att det inte är skatan eller kråkan som är skadedjuret, utan snarare vi människor. Är ju inte fåglar eller råttor som kör bil, facebookar, köper elektronik och skräp för mer än jorden klarar av och sedan i stort sett skiter i konsekvenserna, det är inte heller råttor, fåglar eller ens kackerlackor som tillverkar atombomber. Inte ens älgen gör sånt och han har sagt till mig att han håller på att ta C-körkort. Han är flitig, den där älgen!

Min poäng lär vara att vi, som är den mest invasiva arten, det största skadedjuret och det farligaste rovdjuret på jorden, kanske inte ska yttra oss som om vi hade tolkningsföreträde gällande skadedjur och invasiva arter. Däremot skulle vi kanske vara mer medvetna om vilken skada människan gör på naturen i stället för att tänka tvärt om, räven tar mina höns, älgen äter mina äpplen, skatorna förstör mina sopsäckar. Ta en titt på Stekenjokk och säg sedan att vi människor inte gör mer skada än nytta. Jag skulle dock önska att fler blev mer medvetna om sitt ansvar som människa och inte bara tänkte "jag och mitt" för det är faktiskt inte bara DIN skog, som Birk sa till Ronja när de möttes i Mattisskogen. Han sa också: "Men vill du ha den för dig ensam, då är du dummare än jag trodde när jag först såg dig.... AAAUUUUUUUUUUUU!!" 

Den här lilla blomman (om man kan kalla en halvmetersväxt liten) har vi haft av och till nere vid älven och den har skrämt vettet ur våra stockholmska sommargäster som envisats med att tro att det är en jätteloka. Det här är ingen jätteloka, den ligger inte ens nära den växten som är ett riktigt monster i storlek och dessutom kan orsaka enorma problem hos både människor och djur eftersom den har en växtsaft som kan orsaka allergiska reaktioner som verkligen inte är roliga. 

Det här är dock en typ av kvanneblomma. Jag tror inte att det är fjällkvanne, det vore väldigt konstigt om den växte här, men vi har faktiskt andra fjällväxter som jag inte trodde fanns i vår zon härnere, så säker kan man inte vara, ett säkrare kort är dock att vi har besök av Angelica Sylvestris, eller som den heter på svenska -Strätta! Den misstas lätt för fjällkvanne eller ibland, av obildat folk, jätteloka eller odört. Något jag inte förstår att de kan ta fel på, kvanneväxterna har ju runda blomställningar medan lokor och odört har platta... Kanske inte ska säga mycket om det eftersom jag bott i skogen hela livet, men det känns bara så konstigt att folk inte läst på mer än de gjort. 

Nog om naturen ett slag, nu ska jag avsluta med att berätta en annan sak.

Idag gjorde jag lite "Kajsa Varg-Sashimi" vilket innebar att man tog det man hade hemma och gjorde sashimi av. 
Det var menat att jag skulle göra sushi, men riset var egentligen för löst för att kunna användas till det, dessutom hade vi inte alla saker som behövdes, så jag gjorde en sashimi av gravad lax, hoisinsås, soyasås, lite ris samt en tomatsallad. Serverades på sushifaten jag fick i studentgåva av grannarna. Och var det gott? Det var gott! Visst kunde jag ha lagt till lite rivna rotsaker, men jag var för lat den här gången, jag skyller på att jag varit löjlig i magen och inte kunnat sova.  Det var också därför det här satt som en smäck måste jag tillägga, magen sa att det var det bästa den fått på ett bra tag.  Sedan tror jag att jag måste stressa ner och lära mig prioritera innan hösten kommer tillbaka med alla sina måsten.

Jag får väl i värsta fall rigga upp altaret, droppa i något lugnande och fokusera på andning, tacksamhet och positivt tänkande. Jag har inte tid för annat i nuläget.

Sommar med Svenska 3

Plugget har stannat upp, om än för en stund. I svenskan ska jag i huvudsak arbeta med texter av olika slag och mina förutsättningar att uttrycka mig i bild och text är det väl inget fel på så, men fantasin är som ett torrt läskpapper för närvarande och det är inte bra när man läser en så omfattande kurs som Svenska 3. Eller Svenska över huvud taget.

Sedan har jag, som ni ser på bilden, återupptagit japanskastudierna om än sporadiskt. Några "lektioner" hos Mika blir det nog inte så länge studiemiljön där är lika bra som att sitta och plugga ute i en stökig skolkorridor, ta det från en med erfarenheter, det är inte optimalt. Då rotar jag hellre fram lite egna saker och pluggar själv. Här har jag plockat fram "minna no nihongo 1" som är helt och hållet på japanska vilket blir en utmaning eftersom jag inte fått lära mig konversera helt flytande tackvare alla störande moment under de där j... "Lektionerna" så jag har faktiskt tagit fram ett annat sätt att studera. Jag kommer att kopiera diverse småsaker från den här boken och lite annan litteratur jag har och sedan ha detta som "veckans japanskaövningar" för att hålla språket vid liv och eventuellt bli ganska så mycket bättre på det hela. 

I Svenskan är det först och främst en vetenskaplig text jag ska skriva och jag har valt att reda ut ämnet "Det fula ordet och varför ett ord blir just fult." Ett ganska intressant ämne när vi tänker på det. Varför rynkar en del människor på näsan om någon svär eller använder andra ord som inte är "okej" så att säga? Varför väcker ord anstöt? Det är det här jag ska skriva om och jag tror väl att det kommer att bli bra, jag har bara tagit ut mig något så förbannat på Svenska 2 och därför tror jag att allt stannat upp.

En annan intressant uppgift jag ska ägna mig åt är argumentation och inte vilken argumentation som helst heller, nej varför förenkla? Vi ska prata om språkförändringar från vikingatiden fram till nu hade jag tänkt. Jag är rädd att det här kommer att bli en fältundersökning i sig, men det lär bli intressant att fördjupa sig i det, så jag får helt enkelt sätta mig i växthuset med en stor kanna te, min favoritmugg som är stor som ett mänskligt huvud och lite najs musik och läsa på lite! Det blir säkert kul!

Sedan får vi väl se om vädret tillåter mig och katten Tigris att sitta och njuta i växthuset eller om vi blir stationerade inomhus. Förhoppningsvis kan vi vara i växthuset och ha det lika trevligt som bilden låter påskina. Är huset klart än? Nej inte än, vi ska in med ett par rutor till och fixa till så att taket sluter tätt, annars är det så gott som klart. Man kan i alla fall sitta i soffan där utan att bli blöt när det spöregnar, det är en fördel. Lika stor som fördelen att det inte blåser så klart.

Nu ska jag försöka få tyst på hjärnan och leta reda på min säng som sprungit till skogs och mellan varven utstöter ylningar av missnöje. Jag tänker att det blir ett visst företag att få hjärnan att sluta föra oväsen, men jag ska göra mitt bästa. Önska mig lycka till.