Oro har en tendens att smyga sig på när kroppen förändras. I dag gjorde den där välbekanta motviljan mot mat sig påmind igen, och tröttheten har legat som ett tungt lock över hela dagen. Kanske är det mörkret som spelar in – den här tiden på året verkar suga energi ur de flesta.
Det som väckt mest oro är att aptiten minskat i takt med att träningen ökat. I sak är det säkert fullt normalt, men med en privat historiebok som rymmer en del ärr är reaktionen kanske inte så märklig. Erfarenheter från högstadiet, där något som liknade en begynnande anorexi tog form på grund av att måltider sällan fick ske i lugn och ro, sitter kvar. Det där släppte egentligen inte helt förrän långt senare, om ens då.
Med sådana minnen i bakgrunden är det lätt att bli vaksam. Återfall är sällan långt borta, vilket gör att balansen blir fin – att samtidigt motverka gamla mönster och hantera förändrade behov. En svår men nödvändig balansgång.
Dagen har gått i ett lugnt tempo. Lite läsning om globalisering, en del slow-TV, delvis på grund av kvinnoveckan, men också som ett sätt att acceptera att tempot inte längre kan vara detsamma. Att ständigt stressa tar mer än det ger, och ibland måste sådant som drama få stå åt sidan. Efter den senaste samhällsuppgiften blev det tydligt hur utmattande meningslösa sandlådediskussioner kan vara – högljudda, cirkulära och utan riktning. Den sortens brus dränerar mer än höstmörkret självt.
På kvällen, efter gymmet, blev det en stund i plugghörnan. Där fick paprikaplantorna lite uppmärksamhet, särskilt en som faktiskt börjat bära frukt. De hade nästan glömts bort i växthuset tidigare, men verkar klara sig fint ändå – särskilt nu när de fått lite större krukor.
Här är farmorsrutorna som blivit klara hittills. Planen är åtta högar med sex rutor i varje, och därefter är det dags att räkna igen. Det här kan mycket väl bli det största virkprojektet sedan getingboet – förhoppningsvis med ett något mer tilltalande slutresultat än det medvetet genomfula experimentet. Apropå det påminner det om de små virkade getingar som fortfarande ska göras och fästas på den där skapelsen, något som ännu inte blivit av.
Förresten, är det fler som skiljer mellan en farmorsruta och en mormorsruta? För mig har mormorsrutan fler hål, men det kan också vara en anal tanke hos undertecknad.
Kvällen bjuder inte på några större planer: julkalendern får rulla på, och dagens te ska avsmakas. Årets tekalender har hittills levererat överraskande många bra sorter och gott om ny inspiration.
Nu väntar en stillsam stund med lite läsning, tio minuter av lugn innan nästa moment, och några tankar kring hur kosten eventuellt kan justeras framöver. Ta hand om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar