Idag testade jag lite mönsterplockning!

 Delen av mig som tror på Jante säger att det här ser ganska fult ut, men det är också mina två första plockade band någonsin. Tidigare har jag mest fjantat runt med min lilla bordsvävstol och en bordskniv för att senare avsluta det i brist på material och tid. Jag ger mig själv någon vecka eller så med det här så får vi se var vi hamnar. 

I övrigt har jag kört på med lite matte, skött om tomatbuskarna som mår sjukt bra på sin vinterplats, det har till och med kommit lite nya blommor, så jag har faktiskt ganska höga förhoppningar på dem. Vi lär ha egna tomater även i vinter 🍅

Sedan har jag lite städning kvar i morgon eftersom det inte blev av idag, jag hade fullt upp med hantverk och matte. Bandvävning är faktiskt rätt kul, men det här gjorde jag mest för att jag ville testa mönsterplockning, jag har aldrig prövat detta förut, men lär nog göra det igen när tid finns, nu ska jag bli klar med mina andra projekt.

Men i kväll läggs fokus på att ordna värme inne. Elda i spisen, tända några värmeljus, samt tända mysbelysningen, så kan vi hålla höstkylan borta ett tag till!
En liten rewatch på Zyuranger får avsluta kvällen. Ta hand om er nu i höstmörkret, låt inte negativa energier ta sig in i din värld, låt inte människor med onda avsikter nå dig. Vi är fortfarande inne i en period av kaos, vilket innebär att vi måste se till att må så bra som möjligt. Mindfulness, matlagning, kreativt skapande eller bara en god bok är bra för själen. Prova det!

❃~❀~Namaste~❀~❃🙏

Sköt om dig, och  låt ingen släcka ditt mentala ljus~♡

Stora pluggardagen

Idag tänkte jag att jag skulle bli klar med bråkrepetitionen, men eftersom det var väder för det hann jag ju med att ta en liten sväng ut och titta till naturen också. Samt bygga vidare på mitt lilla sagoland som jag byggt på byrån. Förutom fontänen och oljebrännaren har jag nu lagt till lite fler oknytt som ska sitta vid timglaset tänkte jag. Det blir rätt hemtrevligt när allt lyser. 

Men bråket då? Ja, på hela kapitlet är det bara en nöt jag hittat, så jag känner mig ändå ganska nöjd med insatserna även om min inre självkritiker vill påstå att jag kan bättre. Det här hinner jag få till!
Nu har jag faktiskt inte så mycket kvar tills jag kan komma in i något roligare än bråk i alla fall, det känns bra om än det kunde ha fått vara sommar snarare än höst. 

Psykologi har jag också hållit på med, där har vi gått över från Narcissismen till Dunning-Kruger-effekten. Det är ett väldigt intressant ämne som i korta drag handlar om att människor med en högre intelligenskvot av en eller annan anledning tenderar att underskatta sina förmågor, medan människor med en lägre tenderar att göra det motsatta. Det här tänker jag att det tenderar att drabba människor med ett sämre självförtroende eller en sämre självbild eftersom de i regel inte är tillfreds med de de är. 

Att vara tillfreds med sig själv ja! Det är något jag tror är viktigt om man inte vill råka ut för människor som inte är det, exempelvis narcissister eller psykopater. Vi tenderar att vilja ha det vi önskar oss på en gång, varför vi sällan synar människor i sömmarna innan vi släpper dem inpå livet. I alla fall gör vi det om vi inte är tillfreds med oss själva och vårt umgänge. Det kan ha förödande effekter om rätt räv tar sig in i ditt liv, därför tänker jag att det kanske är viktigt att inte blint lita på folk innan man lärt känna dem ordentligt. 

Idag har jag i alla fall haft en bra eftermiddag, lagat lite mat och nött lite matte och psykologi. Hjärnan behöver lite gymnastik också den, samma sak med kroppen, själen... Helheten så att säga, det är nog då man hittar den sanna vägen till att bli tillfreds med sig själv, det tror i alla fall jag. Sköt om er, det tänker jag göra, lev! 

❃~❀~Namaste ~❀~❃ 🙏

När vädret är tråkigt får man roa sig inomhus.

Den senaste veckan har bjudit på regnrusk och gråväder, vilket betytt att man fått göra det bästa av situationen, så lite lavendel och hjärnstimulans har det fått bli, samt en och annan trevlig film. Förutom det har matlagningsintresset kommit tillbaka och en hel del idéer till hantverk har börjat komma upp.

Här har jag nu en liten hantverkslista för hösten och vintern:

• Virkning, göra klart kompisprojektet
• Testa att virka en liten Nils Holgersson.
• Sy ett förkläde
• Laga ett täcke jag inte fått till klart än.
• Fortsätta med spetsen jag inte fick klar i sommar
• Göra klart vänskapsbandet samt lära mig nya tekniker.

Förutom de här idéerna har jag planer för att återuppta Projekt Corona framöver. Det där stötte ju på patrull när jag inte hade alla saker som skulle till, sedan ska hon få sig en liten ansiktslyftning så fort jag har tid att ta hand om min lilla dalkulla. När allt är klart med detta tänkte jag börja lära mig något jag velat kunna sedan jag kom på att jag ville väva band och det är mönsterplockning, då det ser så otroligt kul ut. Det här görs i regel på bandgrind, men Corona är en leksandsstol, så det ska väl inte vara några problem med det. Men än så länge ligger det projektet på is eftersom alla delar inte finns där. Då kör jag hellre på med de projekt jag redan har tills de är klara.

Utöver handarbetsplanerna har jag alltså mest suttit och pluggat och sett på film eftersom det varit så trist väder. För regnigt för artvandring, men inte för regningt för att vintra in tomaterna vilket känns bra. Kan jag förlänga sommaren lite gör jag det och i morgon får familjen Aloe Vera komma in igen också. Tror inte de heller gillar vädret. Andra saker som ska in är möbeldynorna i växthuset samt ett par kärror pannved, så det blir lite mer att stå i i morgon.

Idag hade vi i alla fall lite att titta på på TV, vilket var trevligt:

Nils Holgerssons underbara resa -Älskar Selma så den tittade vi på

Sista delen av serien om Olav Digre, fast den kommer jag nog att titta på igen. 
Nyproduktionen av utvandrarna. 

Det här med lite Super Sentai så är det ändå en bra tisdag. Lite matteplugg och VR på det så har dagen ändå fyllts av något i alla fall. I morgon blir det lite utomhusjobb på förmiddagen i alla fall, så det får vi se fram emot. Städning blir det också. Det viktigaste är att man inte fryser inne när det börjar bli mörkt och tråkigt ute, the show must go on liksom även om vi vet att det blir mörkare och mörkare nu en period, då gäller det att hitta sina ljuspunkter i livet! Sköt om er, lev!

🏵~❀ Namaste ❀~🏵🙏 Stay strong 💪

 

Städtorsdag och att veta vem som bestämmer.

Denna dagen -ett liv! Så sa ju farbror Melker och jag tänker att det är bra att ha det i åtanke varje dag så att man inte glömmer det. Den här dagen har jag ägnat åt städning och tomatgroomning. Vi tänkte testa att ha dem inne under vintern och se vad som händer.  Jag tänker i alla fall tro på Farbror grön när han säger att det går. Vatten bokstavligen var och varannan dag så att tomaterna blir röda och fina. 

Sedan har vi städat lite, dammtorkat och inrett lite. I morgon tänkte jag lägga lite tid och kärlek på bok -och fönsterhyllor i vardagsrummet. Sedan tänkte jag ta ut lite mattor, kanske skura med något trevligt så att vi får det lite mysigt också den här helgen. Den här helgen tänker jag förresten ägna åt lite hantverk som blivit över, jag har några små ufon att ta tag i som jag gärna vill få klara, så det blir roligt. I kväll gör jag inte så mycket mer, en film och lite avslappning får avsluta det här kapitlet. Innan jag lämnar er, här kommer dagens tacksamheter:

Jag är idag tacksam över:

• Att jag nu mera mår så bra att jag själv har svårt att tro att det är sant. 
• Att jag bor på ett ställe där jag har möjlighet att slappna av och låta kroppen komma igen.
• Att jag har goda vänner och underbara djur omkring mig.
• Att jag kan se världen som något vackert och inte som en snökula som man bara finns i.
• Att jag faktiskt insett att jag förstår även det andra trott att jag aldrig skulle förstå. 
  
  

Det här med att inse att traumana inte har lika stor makt över vardagen som de haft, att förstå att det är här och nu jag lever, att inse att jag liksom alla andra har någon eller några som älskar mig, det känns stort! Större än någonting! Kanske större än själva livet och då är det just själva livet jag åsyftar! 
Ni vet om att jag lever med komplex PTSD, många av er vet också anledningen, men jag själv vet nu hur jag ska hantera det, om än det ibland är mer påtagligt än annars. Jag vet i alla fall hur jag ska tackla det nu och det måste jag ändå säga är stort i sig, stort såsom livet i sig.
Ta nu väl hand om varandra och om er själva, vet att ni lever och därför kan skapa en förändring om ni är missnöjda med era liv. Det är aldrig för sent att ändra på något man är missnöjd med, bara man hittar verktygen och de kommer om man bara vill ha dem. 

❀~✾~❃{Namaste}❃~✾~❀ 🙏

Buga för den du är, den du var och den du kommer att bli. Förbanna inte, förstå. Det är bara när du förstår varför saker är som de är som du kan känna dig upplyst och förnyad. Kärlek till dig och de som vandrar vid din sida. 

När du vet att du mår bra är det dumt att låta någon annan sänka dig!

Ibland inser jag faktiskt hur fint jag bor och hur fantastiskt bra jag mår! men jag tror att jag kommit till den punkt där jag vet bättre än att ta det för givet. En ska trots allt inte ta någonting för givet.

Nu när livsenergin, som av många skäl varit något låg, kommit tillbaka ser jag hur hela omgivningen mår mycket bättre, till och med krukväxterna! Ampeln med prydnadsgräs som jag haft ett bra tag har till och med börjat få en stor slöja med små vita näpna blommor och begonian jag köpte i april har inte dött än! Visst är det lite beundransvärt, med tanke på att jag aldrig lyckats så bra med begonior!

Under föregående vecka har jag verkligen överinlärt mig om hur man ska hantera empatens värsta fiende, nämligen narcissisten. De där empatistörda människorna som inte kan se en värld som inte snurrar kring enbart deras eget ego. Dessa "tankar" sina egon genom att få andra att känna sig sämre på ett eller annat vis. Vilka hemska människotyper, som på riktigt får energi av att dränera andra på olika sätt, bara för att själv få känna sig som världens mittpunkt.
Eftersom jag vet att människor med mycket empati och svårigheter att säga nej ofta råkar ut för dessa människor tänkte jag vara förberedd, så här är vad jag lärt mig:

Man kan lätt använda sig av karma när man hanterar den här sorten. 

Vet att alla får vad de förtjänar. Du liksom jag, liksom narcissisten. Narcissisten behöver inte tillmötesgås om inte du känner ett behov av att ha hen i ditt liv, och allvarligt, vem känner ett sådant behov? Nej, är det menat att du ska göra något kommer du instinktivt att göra det, inte för att någon övertalat dig till det. Eftersom vi själva är våra livs inredare är det också vi som bestämmer hur det ska se ut. Kommer någon in och försöker möblera om mot din vilja är det helt okej att säga ifrån. Om personen i fråga inte accepterar ett nej, klipp! Försöker personen i fråga stanna ändå, stå på dig!  

Vet att du inte är ensam, att du med ödmjukhet når långt. Att en narcissist alltid försöker skapa drama på olika sätt. Ibland genom att skrämmas med att få dig att tro att du är något du inte är, vet att den enda som vet vem du är är du, din omgivning kan bara gissa sig fram. Vet du bara det kan ingen skrämma dig med förtal eller killgissningar.

Det finns även en lag som talar om att leva i nuet. Narcissisten pekar gärna på misstag du gjort i ditt förflutna, eftersom de vill ha din skam. Men vet då att du lever nu, det du gjort är inte det du gör eller kommer att göra, det är något som du gjort, varken mer eller mindre. 

Omfamna dina känslor, stå för dem och var medveten om dem, men låt dem inte överväldiga dig. Bevara lugnet och narcissisten kommer inte att kunna härska över dig.
Ta ingenting narcissisten säger på allvar. Vill de att livet ska vara en teaterpjäs kan du gott välja att ta dem som de narrar de är. 

Det viktigaste av allt är att du aldrig låter dem trampa på dig, eller om vi ska citera Kent lite:

Du väljer själv hur långt du vill gå

Hur kan det vara så svårt

Har du svårt att förstå

Du har din stolthet

Sätt hårt mot hårt

Säg aldrig ja när du menar nej.

Ibland kan man även lägga till: "Jag sa alltid ja, se vad det blev av mig." Som låten avslutas med. Ett misstag vi empater ofta gör är att vi tror att vi är elaka när vi säger ifrån och gör folk besvikna, men sanningen är ju den att om du har en sann vän som inte utnyttjar dig utan respekterar dig såsom du respekterar hen, då kan du säga nej till den vännen utan att bli straffad. En narcissist straffar den som säger ifrån, men också den som håller med. Straffet i sig är att du, oavsett vad du gör, kommer att ha en orm i ditt paradis. En orm du gör bäst i att helt enkelt slänga ut.

Med det sagt känner jag mig färdig med narcissismen, både som ämne och som inslag i mitt liv. Jag vet att man måste älska sig själv för att kunna älska andra och även att man måste älska andra för att kunna älska sig själv. Jag hoppas att du som läser detta vet det du med, att du sköter om dig och ser att du är värdefull och har folk som älskar dig. Sköt om dig!

❀ Namaste 🙏

 

Söndagens artvandring levererade höstbilder

Inte så många nya arter, en och annan trött fluga eller halvt insomnad växt, men jag är ändå nöjd med dagen. Idag har jag mest suttit inne och vilat upp mig utöver artvandringen, men i morgon ska det bli åka av, då börjar nämligen studierna igen.

Nåja, nästan, jag har bestämt mig för att göra lite annorlunda i år, nämligen läsa kurserna hemma innan jag registrerar dem, på så sätt behöver jag inte oroa mig speciellt mycket för deadline eller något annat.

Hösten är vacker om än växterna vissnar och vattendragen fryser. Det finns ju bra saker, till exempel att det finns goda skäl till att äta hemmagjord köttsoppa! 

Sedan finns det även skäl för att fika, men det gör det väl alltid? Kvällen avslutades med lite film och fika så klart. 

En chill söndag där vi mest varit med de våra, likväl värd att vara tacksam över. Idag är jag tacksam över att ha vuxit mentalt och att jag rör mig allt närmre ett liv utan traumatisering och annat skräp. Jag vågar hoppas på att jag är på väg någonstans och faktiskt då, någonstans dit jag vill vara på väg.

Sköt om dig därute!  Vet väl att även om vägen ibland känns som en omväg kommer du nå dina mål. När du väl gör det slår jag vad om att du kommer att tacka dig själv för att du gett dig chansen. Ha en underbar start på veckan!

❀Namaste🙏

 

Konsten att mota bort negativt tänkande och vända trenden!

Ni vet själva hur lätt det är att fastna i destruktiva tankar, att börja tänka negativt, men jag tror få vet hur enkelt det faktiskt är att ta sig ur det och helt enkelt se det vackra i livet, för det finns alltid något att vara glad över, så länge själva livet pågår!

Ja, men hur i hela friden gör man då, när de där otrevliga tankarna som bara kommer med dåliga nyheter kommer som oinbjudna gäster och tar över hela vardagen? Det hela är enkelt, du kanske känner dig lite tokig, men det är helt okej att känna sig lite tokig ibland, jag själv har känt mig sådan hela livet och lever ändå ett ganska bra liv nu. Ja vad gör man? Sätt ihop pekfingret med långfingret på båda händerna, sätt dem mot tinningarna och utropa ett bestämt: "NÄSTA!" Varje gång en negativ tanke kommer, sedan bestämmer du dig, nästan i samma stund, för att tänka på något positivt. Kanske fungerar det inte på en gång, men låt det gå några gånger och du kommer att se en skillnad, om inte du gör det kommer garanterat din omgivning att göra det. 

Sedan har vi ju inte bara destruktiva tankar att brottas med, vi har även destruktiva och rent av "giftiga" människor som ibland uppsöker vår vardag, du vet, de där människorna som inget hellre vill än att se dig komma ner till deras nivå om inte lägre och sedan stanna där.

I sagorna om Harry Potter nämns Dementorerna som är själlösa varelser som kommer svävande som mörka skuggskepnader och suger ur folk varje glad och trevlig tanke för att sedan lämna dem kvar i ett destruktivt mörker. I extrema fall lämnar de dem livlösa och apatiska, men det fanns ett kraftfullt vapen mot dessa varelser, det var Patronusbesvärjelsen, som frammanar offrets mest positiva och glada minnen och av dem skapar ett bländande ljus som skrämmer dementorerna på flykten.

Verklighetens dementorer kallas energitjuvar och kan besegras på samma vis. En person stjäl bara din energi om den kan göra det, så det enklaste sättet att få dem att sluta är att göra dem oförmögna till att stjäla din energi. Men hur gör man om folk går på byn och pratar nedvärderande då? Samma sak, låtsas som att deras nedvärderande snack helt enkelt inte existerar. Har du riktiga vänner är jag säker på att de känner dig och vet hur du egentligen är. En riktig vän älskar dig villkorslöst så att du kan älska din vän lika villkorslöst, inte fasen bryr de sig om skitsnack, så varför ska du då bry dig om det? Bry dig om det som är sant, lögner är bara där för att distrahera! 

Själv har jag en ljuspunkt i min lilla kattfröken som förgyller min vardag med sitt sätt att vara. Hon njuter av livets goda stunder och undviker sådant hon inte trivs av. Energitjuvar bryr hon sig inte om, men människor som ger henne något att må bra över älskar hon. Jag tror att vi kan lära oss mycket av våra husdjur, eller egentligen, av alla djur vi har omkring oss.

I veckan som var lyckades jag bli kompis med en fluga igen! Ja, det går att bli kompis med dem, eller i alla fall att få dem att förstå att man inte tänker slå ihjäl dem bara för att man lägger handen intill dem. Det här kräver tålamod och varma handflator men när man lyckas går det att ta bilder som den här, där den sitter helt lugnt på mitt pekfinger och tvättar sig! Kul trick man kan visa för sina polare 😆

Tyvärr har jag inte kommit på hur jag lär den laga mat åt mig eller diska eller så, men jag jobbar på det. Har ingen dödat den får jag ta tag i det i morgon förstås. 

Nej, just den här tog jag med mig till affären och släppte ut där, man kan nämligen inte bara kasta ut dem genom fönstret efter som de kommer in igen då de trivs bra i närheten av oss människor, vi har ju så mycket god mat och värme. Jag hoppar flugan hittade någon kompis där eller något annat, annars är det väl synd om den, vad vet man? 

Den här veckan tjuvstartade vi helgen redan på torsdagen med lite varma mackor. Under fredagen tog jag itu med hela undervåningen som jag bestämt ska se så bra ut som möjligt nu, det gör ju mer för själen än att inte plocka undan efter sig, rätta mig om jag nu skulle ha fel i det.

Efter att ha städat tog jag ett stort glas dricka för att sedan börja med maten. Fläskfilé med kryddbea, ugnsrostad potatis och en fräsch sallad fick det bli. En bra fredag helt enkelt. Lördagen spenderades med att koka köttsoppa som vi ska äta i morgon. Hemmagjord köttsoppa är nog ändå helt oslagbart! Nu säger jag inte att det inte finns god mat som inte innehåller kött, det gör det säkert, men köttsoppa är en stor favorit.

Den här helgen ser jag att kaoset börjar lägga sig igen. Jag ser att allt har en anledning, det här som kom nu också. Mycket av det har fått mig att återuppta det jag släppte för ett tag sedan, att avsluta varje inlägg med några saker jag är tacksam för. Så även här:

• Jag är tacksam över att ha den mentala styrka som krävs för att inte bli nedtrampad.
• Jag är tacksam över att ha mat, husrum och värme
• Jag är tacksam över att veta att varje kaotisk period kommer att reda upp sig och att det inte nödvändigtvis behöver dröja länge.
• Jag är tacksam över att ha fått tillbaka min kreativitet och livslust!

Fyra punkter blev det idag. Jag lägger till den femte, att jag är tacksam över att vara vid liv, för det är jag varje dag. Jag har varit olycklig i många år, så det är kanske dags nu att vara lycklig! Med det sagt vill jag verkligen hoppas att just DU som läser det här, blev lite gladare av att göra det, att du vid svårmod förstår att det är något som kommer att gå över och att du kommer tillbaka om du bara har tålamod och styrka för att göra det. Du är en stjärna, precis som jag, precis som hon, han eller hen där. Du har ett värde i den här världen, så se till att du blir värdesatt för att du är du. Det är du värd! Sköt om dig, var snäll mot dig själv och andra, förstå att allt har en anledning, ett syfte, en agenda. Att inget sker bara för att och framförallt, att oavsett vad som sägs av elaka tungor har du ett värde som du ska beskydda lika mycket som dina vänners värde. Jag bugar för dig, för mig, för oss. Ta hand om dig och lev här och nu! 

💖Namaste🙏

Låt ingen, eller inget ödelägga dina drömmar, det är trots allt de som är dina vingar. Flyg mot skyarna, min ängel!

 

Framåt är den enda vägen!

Idag kände jag att det var färdigdeppat. Jag har känt mig lite låg på sistone av en eller flera anledningar. Något vi alla gör då och då, men då är det viktigt att hitta tillbaka till sitt flow så att man inte fastnar i träsket alltför länge, även om världen omkring ibland verkar ha blivit fullständigt galen. Liksom harmoni är kaos något övergående, det är bara en fråga om vad man som människa kan göra för att stå ut under tiden.

Det första handlar om att bara göra det, vi är inte gjorda för att vänta, vi är gjorda för att handla direkt, nu! Vill du må bra, ta ett aktivt steg mot det målet, vänta inte på att någon annan ska göra det åt dig, det kommer troligen inte ske utan din aktiva inblandning.

Lagen om orsak och verkan, Karmas regel nummer 1, den tror jag att vi alla känner till. What goes around comes around. Förväntar du dig kaos är det troligen kaos du kommer att få, men vad händer då om du förväntar dig det motsatta? Tänk om det är svaret på frågan om hur länge den här kaotiska perioden ska pågå? Jag vet, det är sjukt lätt att fastna i negativa och så småningom destruktiva tankar, men för mig känns det inte så hippt längre, att tänka som om världen vore ett enda stort mörkt fängelse. Varför skulle vi vilja tänka så under en längre tid? Själv är jag relativt less på sådana tankar, världen är vad man gör den till. Sedan verkar en del tro att den digitala världen skiljer sig från den analoga men det gör den inte så värst nämnvärt, den enda skillnaden är att den digitala världen är svårare för oss att förstå. Nej, varför inte vända den där negativa tanketrenden här och nu, blicka framåt, vara i nuet, låta det förflutna vara förflutet. I stället för att tänka på vad man är missnöjd med varje dag kanske man skulle ta och tänka på vad man är tacksam över. Jag tänker göra en egen liten lista nu för att visa hur jag tänker:

• Jag är tacksam över att ha någonstans att bo, där jag trivs och kan frodas.
• Jag är tacksam över att jag lever här och nu och aktivt kan välja mina handlingar.
• Jag är tacksam över att ha ett bra liv med fina människor runt om mig.
• Jag är tacksam över att ha attraktionslagen på min sida och inte tvärtom.
• Jag är tacksam över att ha ett öppet och accepterande sinne och inte tvärtom.
• Jag är tacksam över att veta att jag har ett värde, att jag klarar av det jag vill klara av.
• Jag är tacksam över att vara vid liv här och nu.

För min del vet jag vad jag är tacksam över, vad jag värdesätter högst här i livet och för mig är det faktiskt gott nog. Vad jag inte värdesätter alls, vad jag förbannar och så vidare är egentligen inte ens värt att lägga på minnet, det är ju trots allt saker jag inte värdesätter eller vill ha med att göra. Livet är vad vi gör det till och jag tänker fortsätta att göra livet till en skattkammare av saker att vara tacksam över. Du kan säkert göra samma sak, bara du hittar just dina nycklar och har viljan och den inre styrka du behöver för att göra det. Jag hoppas innerligt att du gör det! Det är en underbar känsla att må bra mentalt och den känslan unnar jag alla, jag unnar alla att kunna skratta från hjärtat och le från öra till öra utan att det någonstans känns konstlat, jag unnar alla att må bra, dig också, så ta hand om dig, framåt är den enda vägen! Leverera, visa världen hur vacker du är! Du är en stjärna! ⭐

Namaste🙏

Just nu befinner vi oss i en period av kaos.

Idag har jag mest vilat och funderat på hur jag ska kunna skydda mig själv från det kaos som nu pågår. Jag vet att vi just nu befinner oss i en kaotisk period som bara kan sluta när mänskligheten tröttnat på att skapa kaos. Just nu kan det kännas som om kaoset är här för att stanna, men det är klart att det inte är det, det är en övergående fas, men hur lång fasen är vet vi inte, så vi får helt enkelt rida ut stormen.

Hur rider man bäst ut en storm då? Genom att i så stor mån som möjligt själv undvika att utsättas för kaos, det är väl en sak, sedan måste vi alla hitta en sorts livsharmoni som kan hjälpa oss leva ett så bra liv som möjligt, även om saker blir dyrare och livet ibland ser mörkare ut. Det kaos som nu sker kommer att försvinna, men tills dess måste vi härda ut helt enkelt. Ta hand om varandra i den mån vi orkar och framför allt undvika allt som stjäl energi av oss. Jag har bestämt mig för att berika mitt liv i så stor utsträckning det nu går, till att börja med ska jag bli klar med allt jag ska bli klar med, sedan tror jag att jag vet vad jag ska göra. Men på vägen mot våra mål är vår plikt att ta hand om varandra och oss själva, så blir inte kaoset så påtagligt. Lev väl tills nästa gång vi ses.

Namaste🙏

Sista veckan med filmskapande!

Sista filmskaparveckan och det har kommit ut en hel del nytt på Youtube nu! Det har blivit en del med familjen Martin och deras skeva kompisar, men även en hel del helt nytt som kan vara av intresse för den som har "04:30-humor", vilket innebär att det är sådant mest fulla och övertrötta skrattar åt. Det finns även några klipp som tillhör mitt sidoprojekt "Familjen Martin och psykologi" som har ett lite mer seriöst tema för den som gillar sådant. Jag brukar mest använda Vyond för att kolla vad appen går för samt för att få lite utlopp för min mentala överskottsenergi.

På min kanal hittar du serier som:

¤ Britt & The Martin's, tidigare benämnd som "Britt!" 
¤ The Martin's Med vänner
¤ The Martin's med vänner, Generation II
¤ Gaiaworld
¤ Gaku & Snuske

¤ Familjen mongo (än så länge finns bara ett avsnitt ute) 

 

Sedan har jag även flummat runt lite med olika småprojekt, så kika gärna på det och lämna gärna lite konstruktiv kritik i kommentarsfältet. Tipsa mig om filmidéer eller bara skriv ner vad ni tyckte om klippet. Feedback är bra så länge det är utvecklande för den som får den.

Idag har jag i alla fall jobbat litegrann med matten. Det är konstigt hur man kan förändras med saker, för när jag var liten klarade jag inte av matte, jag orkade inte med det eftersom jag förknippade det med en massa dåliga saker. Idag älskar jag det, mycket för att jag älskar att tänka! Det är meditativt och idag känner jag ett visst lugn när jag räknar, något jag inte kunnat säga när jag gick i grundskolan. Det var helt enkelt fel arbetsmiljö för att jag skulle kunna koncentrera mig. Idag vet jag hur jag ska göra för att få till en bra studieteknik och väl är väl det. Nu kommer det äntligen att gå bra!

I morgon är det onsdag och städdag, då tänkte jag göra fint på undervåningen så får vi ta övervåningen på torsdag tänkte jag. Det känns i alla fall som att livet går åt rätt håll nu, något jag är tacksam för.
Vad är du tacksam för? Har du någon ljuspunkt i livet som du uppskattar extra mycket? Det hoppas jag i så fall att du värdesätter. Värdesätt det där som skapar ljus i livet, det är då ljuset blir starkare och hoppet växer. Sköt om dig.

❀Namaste 🙏

Ibland är det lätt att tänka "sucks to be me", men vet man då att man inte är ensam?

En tung helg har passerat, många intryck att ta in, många vänner att trösta efter politiska nederlag och så vidare. Jag är glad att jag mår så pass bra mentalt idag att jag faktiskt har ork att ta hand om dem när de faktiskt förtjänar det som mest. Men som diagnostiserad empat och kanske lite väl mycket Carebear ibland måste jag ibland lära mig var mina egna gränser går, när jag ska säga att jag kanske inte kan ta det samtalet just nu. Det är tungt att säga ifrån till vänner, men bra vänner fattar om du för det, de känner dig ju och förstår varför.

Jag kanske är lite lustig av mig som kan känna av vissa känslor som dofter eller färger? Ångesten är för mig blå och doftar lite som ett källarförråd med dålig ventilation eller kanske som den där typiska doften av "kall vinterdag med -15 och torrsnö". Ilskan är svart och har en doft som påminner en del om brandrök och svett och sådär kan det fortgå.

Det här förklarade jag för min psykolog när jag gick KBT/NeuroACT och hon förklarade då för mig att det här mycket väl kunde bero på att jag var en så kallad empat. Javisst, ordet låter fint och det är väl en gudagåva att ha massor av empati, medkänsla för andra och så vidare, men självklart finns där en hake. Det är en helt underbar gåva att kunna känna för sig själv och andra människor, att liksom känna att man vill se andra må bra och frodas. Det allra bästa jag kan få från en medmänniska är att få se den människan riktigt lycklig, att få höra personen skratta från hjärtat, är inte det den bästa gåva man kan få? Alla tycker inte det och alla kan tyvärr inte skratta från hjärtat och det gör mig så oerhört ledsen varje gång jag måste inse att det finns människor i världen som är kroniskt olyckliga, tekoppar som krossats av livets hårda vågor. Det gör ont i hjärtat att veta att det finns problem som inte jag kan lösa på egen hand, som jag inte är säker på om någon kan lösa. Jag kanske är som Nasse från Nalle puh? Eller Ior? Kanske båda? Jag vet att jag vill att folk ska må bra och att jag blir illa berörd när jag ser att alla inte kan må bra.
En annan sak jag mår lite dåligt när jag ser är narcissister eller psykopater som på riktigt mår bra av att se andra människor eller varelser överlag fara illa. Hur kan man vara en så hemsk person och leva som om det vore normalt? Jag vet inte och jag kan säkert sitta i timmar och  muttra "hur kan man bara stå ut med att vara narcissist eller psykopat?" Men samtidigt vet jag att det inte tjänar någonting till, för ingen kan egentligen hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Det om något gör ont i mig.

Ja, så vissa dagar kan det vara lätt att bara säga "it sucks to be me" men som tur är vet jag att det finns fler än jag som bryr sig för mycket, som blir illa berörda av all ondska i världen, som till och med skulle bli glad om självaste Putin eller Donald Trump skulle vakna en dag och inse att de kanske borde tänkt om innan de fick så många ovänner. Vi tänker, alltså finns vi. Vi som ringer akut psyk för någon annans skull ibland, vi som inte står ut med att se människor fara illa, vi som inte kan se nyheterna för allt elände, vi tänker, det gör vi, ibland kanske alldeles för mycket. Det vi måste göra är att lära oss sätta gränser för vad vi ska ta in och inte, så att vi inte står där med för mycket på våra fat för att orka äta upp allt. Men det gör så ont att sätta gränser. Kanske är det ett nödvändigt ont?

Jag brukar alltid avsluta mina blogginlägg med att uppmana alla mina läsare att ta hand om sig och sina medmänniskor, att inte tillåta sig att bli bittra, hatiska, cyniska. Att inte ta någon skit helt enkelt. Du kanske inte alltid vet om det, men även du har ett värde i den här världen och ingen har rätt att på något vis reducera ditt värde. Därför tror jag att det är viktigt, i synnerhet för dig som är empat, att veta när det är dags att säga ifrån, att vila lite, att tänka lite på sig själv också. Älska dig själv lika mycket som du älskar andra. Var snäll mot dig själv och dina medmänniskor, så ska du se att det kommer en återbetalning. Som jag alltid säger: Ta väl hand om er! Buga för ditt inre jag, den du är, den du var och den du blir. Du är värdefull!

❀Namaste🙏

Mys-lördag!

 

Idag har det varit lördag. En ganska lugn sådan då jag mest legat i sängen med den här skönheten och mysat med musik. Nåja, lite mer än det har jag faktiskt gjort, bland annat grillat nere vid älven och myst med familjen över en filmkväll med Columbo! Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker att Columbo är en kul serie att glo på när kvällarna börjar bli mörka och trista.

Under fredagen havererade bilen, så vi tog oss aldrig till Ås och bilen står nu där den står tills vi kommer på ett sätt att få därifrån den. Bummer kan man kanske tycka, men problem är ju till för att lösas, så det är vad vi kommer att göra. Bilen ska till verkstaden så fort som möjligt, syrran kan ju inte vara utan bil hela vintern igen, det är orimligt. Nåja, vi kommer väl iväg så fort bilproblemet är löst i stället, problem är som sagt till för att lösas och självklart ska även detta problem ur vägen.

I morgon tänkte jag i alla fall ta fram symaskinen och börja på mitt nästa sömnadsprojekt, nämligen ett såntdär klassiskt förkläde som tanter i gamla filmer har när de bakar. Jag tänker mig ett liknande som Dennahagga poserar med. Volanger, lite rosa, eventuellt lite söta broderier. Det blir bra tror jag! 
Så även om morgondagen kommer att handla mycket om politik, som är ett ämne jag tycker om, och säkert drama, som jag ärligt talat inte intresserar mig för, kommer jag att ha något annat att göra, det är huvudsaken, att man kan få ut något av varje dag. Detta även om inte alla dagar är soliga. Kom ihåg att solen alltid skiner, även om det ibland är moln i vägen eller jorden är vänd åt ett annat håll vet vi ju att detta inte är något som varar för alltid, världen är uppbyggd av balans och tur är väl det, annars skulle vi väl stå där på ett ben och vingla, mentalt och fysiskt och det vill väl ingen göra? Därför är det kanske extra viktigt nu på valdagen då många går och oroar sig, att vi tar hand om oss och varandra, vi är alla känsliga själar så vi kanske gör bäst i att vara rädda om varandra. Stay strong 💪🎇🎆🔥

❀Namaste🙏

Tyvärr ingen resa till Ås men likväl en händelserik dag. -Summering av fredagen.

  

Idag tog jag bussen in till Östersund eftersom vi planerade att åka till Ås därifrån. Vädret var riktigt fint för en höstdag och egentligen fanns det väldigt få saker att klaga på!

 Och när jag väl kommit in tog jag med syrran på lunch bestående av Karage, som jag inte ätit sedan innan pandemin och det är väl kanske 2-3 år sedan så jag tyckte att det var dags. Det är egentligen typ stekt kyckling med sås, ris och en liten citrussallad. Sedan fuskade jag till det med att dricka Coca-cola till det, men jag anser att man kan få fuska ibland. Gott var det, mätta blev vi, sedan hade jag en stunds dötid så jag tänkte spendera den stunden väl!

Efter maten tog jag mig en promenad ner till Badhusparken, mycket för att njuta av vädret och det lugnande ljudet av vågskvalp mot stranden. Utsikten över sjön och Frösön är inte heller att förkasta, helt otroligt att man bor bara ett gäng mil från en såhär vacker stad ändå. Vacker, inifrån och ut, som jag vill vara själv! 

     

Frej hade gjort lite fint på muren där jag satte mig, han tänkte väl att jag skulle ha något fint att titta på när jag inte läste. Fin tanke, speciellt nu när man börjat förstå tjusningen med naturens under.

 

Mest var jag här för att betrakta fågellivet och träffade efter en tid den här lilla söta skatan. Hon var lite mindre än mina skator hemma i Gevåg, förmodligen en juvenil hona. Jag hade henne i alla fall som sällskap där när jag satt och njöt av livet. Tyvärr råkade jag på en liten ångestattack när en påtänd man började förfölja mig, så jag gick iväg till ett gäng som satt och fikade, så att jag inte skulle bli helt ensam ifall han skulle bli våldsam. Skatan hakade på och det verkade som om den inte ville lämna mig ifred förrän ångesten lagt sig, först när jag slutat skaka av ångestattacken flög den iväg och här sitter jag, flera timmar efteråt och är fortfarande bitter över att jag inte hade något gott till den som tack för hjälpen den troligen inte visste att den gett mig. Kråkfåglar är fantastiska fåglar.

Som tur är fick jag hjälp av sällskapet som fikade, en av dem skjutsade mig till och med till en säkrare plats. Jag älskar människor som är villiga att hjälpa andra på det viset. Civilkurage borde fan alla ha!

Ja, innan jag drog från parken fick jag i alla fall några fina fågelbilder. Ett par juvinila fiskmåsar (som skatan umgicks mycket med) och två kajor blev det. Kajor är faktiskt vackrare än man kan tro, här tänker jag i synnerhet på deras vackra ögon som jag aldrig kan låta bli att stirra på fastän jag vet att djur inte gillar att bli utstirrade.

Kajor har nämligen riktigt isblå ögon, en ögonfärg jag själv är lite avundsjuk på då mina är mer åt det blågröna hållet. -En lite oansenlig fågel som inte låter sådär jättefint, men som har gudomliga ögon, det är väl ändå ett naturens under i sig det?

När vi sedan skulle till Ås havererade motorn så vi fick be om hjälp, men det slutade ändå med att vi fick ta en liten fika och ta nästa buss hem i stället. Bilen lär stå kvar i Östersund tills vi får därifrån den, något vi kommer göra snarast. Som tur är är Östersund en av de vackraste platser man kan få motorhaveri på, så vi fick i alla fall något fint att titta på. En liten fjäril som drack nektar till exempel.

Efter en liten hallonboll tog vi bussen som vi trodde skulle ta oss hem, men vi hamnade i Kälarne i stället, så en halvtimma till gick innan vi kom hem och åt middag, hungriga som vargar.

Och nog är jag nu trött som en bäver, men ändå inte missnöjd med fredagen. Visst fick jag väldigt lite av ingenting gjort i Östersund, men jag fick ju träffa lite folk och djur, och så fick jag ju komma ut bland folk vilket jag tror är viktigt nu efter två års isolering. Dock har jag märkt att jag, liksom många andra faktiskt saknat att vara med folk, på gott och ont kanske, ett tag trodde jag att jag fått torgskräck av att inte se folk på två år, men jag har snarare saknat att vara bland folk, det insåg jag idag. Riktigt, snällt folk alltså! När vi väl kom hem åt vi rallarfärs, en stor sallad och toppade med jordgubbar och en hembakad tunnbrödsmacka, för fredagar kräver lyx! Bönorna till färsen var dessutom kokta från scratch så de var lite extra goda. Dagen slutade bra i alla fall, trots att det kom in en del struliga element. Ås kommer vi fara till någon helg i stället, men innan dess måste vi laga bilen, sedan får vi se var vägen leder oss. Sköt om er nu, låt inte några dåliga element förstöra en perfekt dag. Du är värdefull och även om andra blundar och säger att det är skitprat ska du veta en sak. -Paradiset är här och nu, det gäller bara att öppna ögonen!

Ta hand om dig och andra runtom dig, det kommer återbetala sig med tiden!

❀Namaste🙏

Ni som sa "Ta ingen skit" idag känner jag för att tacka er -igen!

Idag har varit en bra dag. Kanske lite extra bra för att jag insett att jag kan mer än elaka tungor i generationer fått mig att tro. Stressen är inte helt borta än, men den har börjat blekna av, vilket glädjer mig nästan lika mycket som känslan av att ha blivit i alla fall lite mer självständig än jag var innan terapin, meditationssessionerna och det där med att hitta tillbaka till sitt sanna element. 

Men som med allt annat är välmående något man måste kämpa för att bevara, annars kommer något eller någon att se till att du snabbt som tusan trillar tillbaka ner i depressionsgropen. Precis som att det är viktigt att vårda sitt yttre och hålla sig ren och fräsch för att inte bli sjuk är det ju viktigt att även vårda sitt inre. Att göra det man själv känner är viktigt så långt det är möjligt, jag tror att det är viktigt.

I dessa valspurtstider är det lätt att bli stressad, att tappa tron på omvärlden och kanske även att bli bitter, det vill säga, om man låter det ske! Därför har jag gjort mitt bästa för att inte låta det ske! Jag har till att börja med anordnat en liten läshörna på övervåningen, där jag kan sitta och läsa, plugga eller bara titta på någon trevlig film. Det är onödigt att lägga till en massa stress till den som redan finns, när var dag faktiskt har nog av sin plåga, kanske även ska lägga till att var dag har sina solskensstunder, livet är sällan svart eller vitt, det är en regnbåge av färger, nyanser, intryck... Jag tror att det är viktigt att se dem alla, även om det ibland känns som en omöjlig uppgift.

Och i morgon bär det alltså av till Ås! Ja, vi ska alltså på grodjakt, jag har nämligen världens grodställe där som inte får missas.

När vi ändå är där tänker jag göra något jag borde ha gjort redan 2017 och det är att jag ska städa bort alla traumatiska minnen från den plats där jag fick dem, nämligen vid Birka strand!

Nu vill jag börja med att göra en liten disclaimer eftersom jag i stort sett bara träffade fina människor på Birka när jag studerade där. De här tramuatiska minnena kommer inte heller ifrån själva folkhögskoletiden utan tidigare. Anledningen till att jag inte alltid mådde superbra under min tid där var för att jag inte behandlat min PTSD, men det ville jag helst hålla för mig själv på den här tiden, eftersom jag inte ville lägga det på någons axlar. 

Jag har vad jag vet kanske tre episoder av traumaminnen från den här platsen, så det jag kommer att göra är att skapa bra minnen med start redan i morgon. Det här är absolut inget flum utan bygger på simpel logik. Minns man bra saker av en plats får den bra energier, minns man dåliga saker händer det motsatta, inget konstigt med det. Vill man låta lite flummig i det här, vilket jag gillar att göra kan man kalla det att "förlåta" en plats, i det här fallet kanske det handlar om ömsesidig förlåtelse, att förstå att det jag minns från förr inte är något som pågår där längre. Så att apan kan chilla en aning kanske.

Det är ju som jag sa tidigare i inlägget, viktigt att vårda sitt inre och yttre, därför är det viktigt att se till att få bort negativa minnen i den mån det går. Det här gör man genom att återvända till platsen och ersätta de negativa minnena med positiva, något jag tror alla kan göra, med lite mental styrka och positivt tänkande. Så i morgon drar vi till Ås helt enkelt! Bilder lär kanske komma om jag kommer ihåg det, sköt om er nu, låt ingen göra dig eller dina medmänniskor illa, du är en fantastisk varelse, det viktiga är bara att förstå det och bara följa sin egen inre rytm.

❀Namaste🙏

 

Nu börjar det äntligen lossna!

Ännu en pluggdag avklarad. Jag vet att jag säger det här ofta, men för mig känns det så otroligt konstigt att jag faktiskt förstår matte nu för tiden. Förr såg man mig som hopplös och ett tag trodde jag faktiskt på de som sa att jag aldrig skulle fatta de där svåra ämnena, framförallt inte matte. Jag förstår nu varför jag hade så svårt för det där ämnet och med den förståelsen tror jag att jag kan gå vidare. 
Visst, mina grundskolelärare var under all kritik och jag fick ju aldrig någon vidare behörighet för att kunna gå en ordentlig gymnasielinje mycket på grund av detta, men jag har nu märkt att det egentligen inte är så värst många ämnen som behöver tas igen. Ett eller två bara och resten kan jag fylla ut med sådant jag intresserar mig för, som psykologi för att ta ett exempel.

Idag tog jag fram min gamla bok om kroppsorienterad psykoterapi igen och den är fortfarande lika intressant att sitta med i läshörnan. Om än jag har psykologi A, snart också B, har jag fortfarande en del kvar att lära mig, så kanske det är med alla ämnen man studerar, det kommer fram nya saker hela tiden, så fullärd kanske man aldrig blir.

Och bärsäsongen är i full gång också. Lingonen är stora och söta just nu, kanske ska ta och plocka med mig några påsar av dem hem något. I morgon under rasten kanske jag ska ta och göra det. 

I morgon är det i alla fall psykologidag och eftersom det är torsdag ska det även städas inne så att vi kan njuta av helgen i alla fall under fredagen. 

Under lördagen ska jag städa ordentligt på övervåningen så att jag kan vara där under helgen, eftersom jag valt att inte följa valet, men andra i familjen har ett relativt stort intresse av att göra det. Själv tänker jag rösta, det är det engagemang jag intresserar mig för just nu.

Vad gör vi i morgon då? Huvudfokus kommer väl läggas på att städa upp lite i vår röriga kåk, sedan hade jag som sagt tänkt plocka lingon och plugga lite psykologi. Sedan har jag även lite körkortsteori kvar att ta tag i nu när gnistan är där. Men det är i morgon, just nu har jag inte mycket kvar att göra, vi kan kalla det här en dag egentligen. Jo, just ja! "Rogers Lynchningsdag" får vi ju inte glömma! Det är mitt nästa filmprojekt som hör till min nya filmserie om Gaku och Snuske och deras kompisar. Det blir en fin liten kortfilm att avsluta dagen med. Sköt om er, följ era hjärtan och skit i vad elaka tungor säger.

Namaste 🙏

 

Rapport från en studietisdag!

Idag tycker jag studierna har gått riktigt bra. En positiv kontrast till gårdagens snömos i skallen-dag kan man väl få säga. Kanske är det jag som fuskar lite med pauserna också, jag glömmer liksom bort att det är viktigt att vila mellan varven och göra något annat än sitta med näsan i böckerna. Idag har jag varierat en del mellan att studera och gosa med katten. Stimulerande och meditativt.

Idag har jag alltså läst på om minnet som ju är lite som en växellåda mellan olika typer av minnen vi har. Det sensoriska minnet lagrar synintryck så att vi kan uppfatta dem som en helhet, som till exempel att ett tåg rör sig eller att en lampa blinkar. Korttidsminnet eller arbetsminnet sköter saker som huvudräkning, reflektion och problemlösning, långtidsminnet lagrar det vi vet (det episodiska minnet + det semantiska minnet) samt det vi kan (procedurminnet). Vi kan säga att procedurminnet är det där man har i ryggraden, typ gitarrspel, bilkörning, cykling etc. 

Ah ja! Psykologi är verkligen ett intressant ämne att fördjupa sig i, det lär dig förstå dig själv och din omgivning på ett helt annat sätt när du inte bara kan konstatera att din granne, kusin, kompis är som den är, utan även kanske varför så är fallet. Psykologi handlar alltså i mångt och mycket om att ifrågasätta sig själv och sin omgivning. Ju mer man lär sig om olika neuropsykiatriska tillstånd, trauman osv, desto mer förstår man hur saker ligger till och det är jag osäker på om alla människor klarar av ärligt talat. Jag tror att det krävs ett starkt psyke och en stor dos ödmjukhet för att inte börja överanalysera hela samhället och sedan komma fram till att hela världen lider av ADHD eller narcissism. Jag tror att det svåraste i hela det här ämnet är just att tänka: "Ja, så är det faktiskt, det accepterar jag." Ibland tror jag att människor överlag har svårt att acceptera när saker inte riktigt är som de borde. Kanske är det därför jag insett att det är bättre att ha ett fåtal bra människor omkring sig än ett tusental fans.

En sak har jag i alla fall förstått när jag började intressera mig för hela den här Namaste-grejen och det är att tystnaden kan vara nog så vacker, därför ska man kanske inte prata i onödan, eftersom man så riskerar att förstöra en vacker tystnad. Dessutom har man ju ett minneslager av en anledning, eftersom en del saker mår bäst av att stanna där och vara standbykunskap snarare än att basuneras ut till alla som vill höra på. Tystnaden är vacker i sig, njut av de stunder den finns där.

Förutom psykologin har jag även tagit itu med matten. Nu är det några sidor med bråk kvar innan det kommer ett gäng riktigt intressanta kapitel. Bråk kan vara knepigt om man inte vet hur man ska hantera det, det kanske inte bara gäller matematiska bråk, utan också de bråk man hamnar i i livet? Fast där kanske det bara handlar om vilka strider man ska ta, inom matematiken handlar det väl om att dela in en enhet i X antal X-delar och sedan hålla på och förlänga, förkorta, töja och tänja i det. Intressant när man faktiskt ser att det här egentligen bara är ett annat sätt att visa procent då. Efter bråkandet kommer i alla fall allvaret ser jag, något jag ser fram emot att ta itu med nu när jag uppskattar matematiken mer än jag gjort tidigare. Jag är verkligen tacksam över att ha insett att min hjärna faktiskt är precis lika skarp som någon annans, på vissa plan är den säkert skarpare, så fungerar alla hjärnor, annars skulle vi alla hålla på med samma sak. Jag är tacksam över att ha förmågan att förstå andra människor och jag är jävligt tacksam över att nu kunna säga att alla som sagt "lilla gumman, det där klarar inte du av!" Hade fel. Det känns faktiskt som en bra hämnd, även om de kanske inte vet om den. -Ännu.

Du vet, det vackraste vi har är våra liv. Vi värdesätter inte alltid kvalitéerna utan jagar i stället irrbloss i tron om att det ska skänka oss lycka, men blir du lyckligare av att jaga ett irrbloss? Nej, det kommer snarare att leda dig in i fördärvet, därför är mitt råd till dig som läser det här, oavsett ålder, kön eller vad det nu är, att du ska värdesätta ditt liv och inte låta någon förstöra det du byggt upp. Du är värd ett vackert liv du med, så låt ingen förstöra det vackra i ditt liv. Sköt om dig, håll dig ren, inifrån och ut. 

Namaste🙏