Idag har jag äntligen tillfrisknat från blötsnuvan från helvetet och kan därmed ta hand om mina nyinskaffade växter.
Vi börjar med en sak jag köpte till min syrra för att den gamla hon fick i present när hon slutade universitetet dog. Den här individen är dock fräschare, jag har aldrig lyckats såhär bra med citrusträd tidigare men den här har vi till och med fått blommor på.
Folk påpekar att Kalamondinblommor doftar väldigt gott och intensivt och det stämmer. Särskilt efter pollinering, då doftar de väldigt starkt, lite hårschampoo över doften. Den köpte vi i förra veckan samtidigt som vi bytte bank och annat trevligt. Planeringen ligger också på att köpa två träd till, en Citron och en oliv. Dock bara en åt gången eftersom träden är både dyra och ömtåliga. Ett åt gången lär bli bra.
Folk påpekar att Kalamondinblommor doftar väldigt gott och intensivt och det stämmer. Särskilt efter pollinering, då doftar de väldigt starkt, lite hårschampoo över doften. Den köpte vi i förra veckan samtidigt som vi bytte bank och annat trevligt. Planeringen ligger också på att köpa två träd till, en Citron och en oliv. Dock bara en åt gången eftersom träden är både dyra och ömtåliga. Ett åt gången lär bli bra.
Och veckan innan köpte jag mig en annan växt som jag länge velat ha. En murgröna! Eller det är två faktiskt och de är nästan dubbelt så långa nu. Dessa kommer att hamna på en spaljé ute till sommaren, just nu bor de ovanför TV:n tills de vuxit till sig lite. I övrigt har vi lite pelargoner och en Paula som vi ska ta lite skott från och se vad det blir för tokigt av dem. Ock sedan ska väl växthusbygget igång igen, det ska in lite fler fönster, ett golv och så hyllor, sedan kan vi börja inreda vårt gröna slott! Det kan bara bli bra!!
Och plugget?
Som ni vet har Hermods stängt min kurs på grund av styggelsen kallad försäkringskassan som återigen försökt förstöra för mig. Dock har jag tagit det säkra före det osäkra eftersom jag visste hur det skulle bli så jag har skrivit upp vad som ska göras och kommer jobba på i den mån jag kan. Det rullar i stort sett på som vanligt, kanske lite långsammare utan deadline men det gör mig inte alltför mycket i nuläget.
Japanska-DAMP!
"Går det ens bra det här?"
Jadå Kiku, det är ingen fara!
Japanskan då? Hur hade jag tänkt göra med den?
Jag hade tänkt såhär: Jag ska fortsätta avancera, ger jag upp får jag väl Ryuu på mig och ni ser ju hur arg han ser ut. Hörrö!
Jag hade tänkt såhär: Jag ska fortsätta avancera, ger jag upp får jag väl Ryuu på mig och ni ser ju hur arg han ser ut. Hörrö!
Var inte så sur, Ryuu, jag sa att jag skulle fortsätta avancera!
Jag har länge sagt att jag inte vet vad jag ska göra med Mikas lektioner i framtiden. Jag vet att jag kan klara av att läsa Japanska på egen hand men jag tycker också att Mika lär ut väldigt bra saker som jag troligen kommer att sakna om jag slutar. Samtidigt hatar jag arbetsmiljön och tiderna! Kvällsstudier i all ära, men då ska det gå att koncentrera sig på ämnet man studerar och inte andra ämnen, sedan sitter det folk och skränar i klassrummet och det gör mig dels ofokuserad, dels oseriös, det är så jag fungerar. Jag tycker mycket om lektionerna i sig, men just nu känner jag mig inte nöjd med miljön.
Men bara för det tänker jag inte sluta lära mig, min gamla klasskompis sa en gång till mig att om inte studiemiljö finns så finns youtube och många gånger stämmer det här bra! Så Ryuu, bli inte besviken, jag tänkte inte ge upp, blir du glad om jag säger så och handlar därefter?
Ah vad bra! Jag gillar dig med -Just nu!
Och mer då? Nog om japanskan, vi ska prata om en annan grej innan vi avslutar!
Det här är den tjockaste av de tre böcker jag håller på att läsa just nu. De andra två är tunnare men desto tyngre att ta sig igenom. Ja, alltså det är kanske lite sjukt att jag hellre läser om Hitlers äventyr i Norge än om psykisk ohälsa och Tröndersk politik. Jag kommer att ta dem en efter en och börjar nog med Hitler ändå, han var en intressant idiot för att vara en total idiot i många, nästan alla avseenden.
Det jag sett i den här boken är väl än så länge saker jag redan fattat. Sverige hjälpte Norge först när de såg att kusten var klar, innan var man för rädd för Hitler och gjorde hellre honom till viljes än hjälpte sina bröder och systrar i Norge.
Det jag sett i den här boken är väl än så länge saker jag redan fattat. Sverige hjälpte Norge först när de såg att kusten var klar, innan var man för rädd för Hitler och gjorde hellre honom till viljes än hjälpte sina bröder och systrar i Norge.
Sedan tänker jag ge mig på "omgiven av idioter" och "Trondheimsmodellen" igen. Man måste ju leva också! På tal om att leva, nu ska jag dra och köpa mat, för det är en bra sak att ha om man ska leva -Mat!