Planer för Japanskan

さ~皆さん、こんばんは！

Idag ska vi snacka lite om mina japanskastudier!

Jag har nu skaffat ett ordentligt studiemål och det är att jag 2019 ska kunna åka till Stockholm (eller kanske någon annanstans? Detta är inte bestämt ännu) för att ta mitt efterlängtade JLPT-test! Det här kräver så klart pengar och tålamod, men jag är villig att ställa upp på det! Vad är JLPT? Det är en fråga jag fått tusenfaldiga gånger men läs under bilden så kanske saker klarnar upp litet

Japanese Language Proficiency Test (JLPT)/Nihongo Noryoku Shiken är ett officiellt erkänt språkprov som organiseras av Japan Foundation för att utvärdera och intyga japansk språkfärdighet hos icke-modersmålstalare. Det finns fem nivåer som sträcker sig från N5 (lättast) till N1 (svårast). Provet ges på olika platser över hela världen. I Sverige administreras provet av Japan Foundation i samarbete med SAJP, Stockholm Association for Japanese Language Proficiency Test.

Och vad betyder det här för mig?

För det första betyder det att jag måste öva upp mina koncentrationsmöjligheter för i nuläget är de inte så bra. Jag måste kunna koncentrera mig på en och samma sak i åtminstone två timmar och det ska jag öva upp för att inte kugga.
Mitt mål är att nå nivå 3 eller högre. Min lärare tror att jag kan klara av Nivå 4 åtminstone om jag tar i och pluggar, men jag vill säga 3 ändå. Jag ska alltså stänga ute allt som inte har med detta att göra. Låter som en bra utmaning i alla fall! 

Det var strax innan jul jag hörde från en person jag pratade med på Discord att testet nu finns i Stockholm också, bara det att ansökningstiden för 2018 löpt ut, så jag måste vänta i ett år. Känns inte fel, då hinner jag ju öva och har dessutom någonting att se fram emot och spara pengar till!

Jag kan eventuellt behöva en arbetsprövning till detta, men det ska inte vara så svårt enligt min åsikt, så nu ska jag bara sätta igång med att hitta studiematerial för JLPT nivå 3 då!

Men innan dess ska jag gå och skrämma postlådan! じゃね~!!

Och vad har jag haft för mig en palmsöndag? Jo det här!

Idag har jag tränat i två veckor, jag märker resultat, men jag vill ha bättre resultat än såhär. 

Till sommaren ska jag kunna springa efter posten om jag vill, utan att tappa flåset!

Någonstans i slutet av Mars tröttnade jag på min blobbkropp och började träna igen efter många års uppehåll. Det är klart att det blivit lite träningsvärk, men har i alla fall sett att jag börjat må bättre av det också. Har fått rakare kroppshållning och längre ben vad det verkar. Det var som fan, jag som trodde att jag var skapt som en geléklump!

Drönarna då?

Såhär kan jag bara göra med min flygande långben, de andra har inte autopilot nämligen...
Gjort en kort flygtur med Mambo och jag tycker väldigt bra om den här drönaren, en negativ grej är att det är en racingdrönare och att den därför rör sig väldigt fort om man rör spakarna fel, men det är väl SBS kan jag tro. Kall om händerna blir man också av att köra den.

Fick tag i den här drönarn i förra veckan och kände mig tvungen att testa att se vad den går för. Än så länge har jag bara sett lite av vad den kan, den ska kunna göra olika sorters looping och annat skoj också, men det vågar jag inte göra med katten i närheten, hon är inte så värst glad i någon av mina drönare. De far omkring och låter fult säger hon. Lite kan man väl förstå henne som inte riktigt vet vad det här ska vara bra för heller. Nästa gång ska jag försöka sparka igång appen och se om jag kanske kan filma lite med drönarn också.

I övrigt ska jag väl meka lite med Marry också men det tänkte jag ta senare.

And now to something completely different...

De här jäklarna

De här jäklarna

DE HÄR JÄKLARNA!!

 För de som inte vet vilka de här jäklarna är kan jag tala om att det är den japanska Visual keigruppen Malice Mizer som väl var som mest populära under 90talet och tidigt 2000tal.
Innan gruppen la ner hann de byta sångare tre gånger från den något excentriske sångaren Tetsu Takano, till allas vår visualkei-gud Gackt till att slutligen välja Haruna Masaki, även känd som

Klaha!

Och det är honom vi ska ta och prata lite om nu. Fans har ställt sig frågan i årtionden vad som hände med den här mannen. Han började sin karriär i en grupp som hette Pride of mind under tidigt 90tal och gjorde sedan ett långt uppehåll för att sedan återvända som frontfigur åt Malice Mizer efter att Gackt hoppat av. Efter några år lämnade också Klaha Malice Mizer för att i stället börja med ett soloprojekt, efter det har ingen hört något från honom. Och nu undrar många Visual keifans varför. Inte jag, jag har sett på en del intervjuer att han verkat både less och smårädd, så han kanske helt enkelt bara tröttnade på all uppståndelse och kanske sitter nånstans och ler åt hur korkat folk låter när de spekulerar om honom. 

Att vara känd tror jag många förstår är fruktansvärt jobbigt. Ju fler som vet vem du är, desto fler kommer att kunna söka upp dig, och är man då folkskygg är det det sista man vill. Kanske var det därför Klaha och folk som gjort liknande grejer valde att bara försvinna tills allt lagt sig... En tanke jag haft länge.

Nu ska jag rita lite fula teckningar och lägga ut på Deviantart, sen ska jag gå och stänga in min granne i vedboden där jag även gömt Klaha. Glad påsk!