De senaste två veckorna har varit fullpackade, vilket lett till att uppdateringen för vecka 45 kommit aningen sent, men här är den!
Den här veckan har i huvudsak bestått av att plugga matte och få saker att fastna. Återigen kommer jag till insikten att det inte bara är mat som ska presenteras attraktivt för att man ska vilja ha med det att göra, det ska allt! Nu när saker inte presenteras som en osmaklig portion gröt ser det också mer attraktivt ut för mig att hålla på med. Jag slipper i alla fall ha någon som ständigt stör mitt arbete genom att sätta sig och skrika åt mig. Under onsdagen bar det av för att rätta uppgifterna jag fått och det kändes som att det gick riktigt bra, detta trots en tung start på veckan. Onsdagen fick jag börja med att rensa skallen från negativ energi som hopats under natten och inte lät mig sova speciellt länge.
Därför var det uppfriskande att få grotta ner sig i uppgifterna och slippa tänka på allt hemskt som händer just nu. Jag passade också på att plocka fram räknestickan igen och petade lite på den. Lite lunch i form av korv med bröd hann vi med också!
Men även om det sett ut så har jag faktiskt inte bara ägnat veckan åt matematikstudier. Lite har jag städat och virkat också, samt införskaffat en ordentlig pennvässare... Nåväl, en som har en behållare och inte sprider en massa skräp kan man säga, annars en billig kinakopia av de där brittiska vevpennvässarna fast en ganska söt sådan!
Ju mer jag pluggar för mig själv och tänker på det som varit, desto mer förstår jag att människor med onda uppsåt inte längre kan nå mig, jag är helt enkelt inte mottaglig längre. Inte längre mottaglig för folk som "Kommit överens" med mig om saker jag aldrig ens haft en aning om att jag gått med på och det måste jag ändå säga att jag är oerhört tacksam över. Jag köpte det inte då heller, men ju äldre och tjurigare man blir, desto mindre struntprat köper man. En överenskommelse är bara en överenskommelse om alla är överens, annars är det bara ett krav.
Utöver det vanlige virkandet och pluggandet har vi ätit lite köttgryta och diskuterat matematik på ett helt annat sätt än jag gjort förut. Jag känner mig rätt tacksam över att skallen faktiskt fungerar, att den inte är trasig trots allt. Det är många som har mycket nu och för första gången på länge känner jag med dem, det där att knappt hinna dricka upp morgonteet förrän telefonen ringer och nästa uppdrag står för dörren. Den verkligheten kryper allt närmre...Just nu har jag ett ganska lugnt liv trots allt, ett liv många jämnåriga avundas, men egentligen, om vi skulle ha 50% av båda sorterna, allihopa, kanske vi alla skulle må bättre.
Det som glädjer mig är att jag nu med full säkerhet kan säga att jag förstår och gillar matematik lika mycket som jag förstår och gillar andra ämnen, något som känns oerhört skönt att säga. De som hjälpt mig ska ha tusen jävliga tack, som Prepple Houmb en gång sa. Vi nöjer oss så, men jag är väldigt tacksam ska ni veta.
Helgen var rätt lugn i alla fall, med filmkvällar och ett besök hos grannarna för att titta på deras nya kattunge och prata lite allmänt. De har skaffat en Maine Coon som kommer bli mycket större än den redan är. Busigare kan den väl inte bli, men å andra sidan är busiga barn perfekta barn.
Till helgen kommer en uppdatering om vecka 46, håll utkik efter den, tills vidare vill jag bara säga det jag alltid säger. Lita på den som du vet är vänligt inställd, den som ditt hjärta vet leder dig rätt. sköt om dig, vackra du. Shanti 💜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar