En ganska lugn vecka ändå!

Veckans början har spenderats med att inventera matematikuppgifter för att sedan kötta på som en idiot under både måndag och tisdag för att få alla anteckningar att fastna och se lite bättre ut än de gjort i tidigare anteckningar. Procent, promille, PPM och förändringsfaktorer har det handlat om den här veckan och just nu har det faktiskt varit tillräckligt mycket räkmacka för att kunna syssla med lite annat där, vilket känts bra. Blev en kort tur till Bispgården för att kolla upp vad som skulle göras, sedan hem och käka lite pizza, tvärsomna och så på't igen! Sitter förändringsfaktorerna åt veckan? Det ska vi allt se till att de gör!
Allt som allt har det varit en del att hinna med och faktiskt funnits tid till att städa ur plugghörnan så att man kan plugga i lugn och ro när det behövs. Det blir för kallt att sitta nere vid älven på vinterkanten så jag känner att det är dags nu!
Och även om förändringsfaktorerna känns kunna gå hyfsat behöver vi även få ordning på det största orosmomentet i kursen och det är algebra och funktioner. Inte för att jag inte tror att jag grejar dem, mer för att de vid första mötet ser rätt läskiga ut, lite som allt som är nytt! Egentligen rör det sig väl mest om "vem är Pokémon?" När det kommer till Algebra och när det kommer till funktioner handlar det väl om att stoppa in ett värde och få ut ett annat... Fortsättning följer därvidlag, men jag tror att jag har någon sorts koll på vad det är de vill veta.

Utöver matematik har jag faktiskt haft lite tid för nöjen också. Den här veckan har det bundits lite julkransar. Det var meningen att vi skulle gå till grannen, men vi blev hemma och mysade till det med läsk, lite glögg och... En förvånad katt som varje år. Katten blir alltid lika förvånad när vi drar in granris, vad i hela friden ska sådant vara bra för? Och ett helt träd dessutom?! Det måste ha brunnit i skallen på de där människorna igen, de beter sig som om de vore människor! Jadu Tigris, så är det nog, vi är bra tokiga!
Annars har jag faktiskt börjat titta på Ed Edd och Eddy igen, mycket för att det sällan är något sevärt på TV och nyheterna läser jag ju i tidningen. I tider då man ständigt jagas av negativitet är det dessutom skönt att kunna ta fram ett litet eko från barndomen eller två. Städa och skura hanns också med och jag känner ändå att veckan fyllts med både produktivitet och kreativitet, precis som jag vill ha det! Det enda jag inte hunnit med att göra är att uppdatera VR-setet, men det tänker jag att jag hinner göra åt veckan. Har jag inte fel är det även sista dagen på kursen då, vi får höra oss för. Blir det som jag planerat att det ska bli med den här kursen (och det blir det har jag bestämt) kommer jag se till att det firas och då tänkte jag att min lilla stad skulle få vara med i bilden. Tills dess, sköt om er så ses vi nästa helg! 

 

Vecka 45:s krumsprång

 De senaste två veckorna har varit fullpackade, vilket lett till att uppdateringen för vecka 45 kommit aningen sent, men här är den! 

Den här veckan har i huvudsak bestått av att plugga matte och få saker att fastna. Återigen kommer jag till insikten att det inte bara är mat som ska presenteras attraktivt för att man ska vilja ha med det att göra, det ska allt! Nu när saker inte presenteras som en osmaklig portion gröt ser det också mer attraktivt ut för mig att hålla på med. Jag slipper i alla fall ha någon som ständigt stör mitt arbete genom att sätta sig och skrika åt mig. Under onsdagen bar det av för att rätta uppgifterna jag fått och det kändes som att det gick riktigt bra, detta trots en tung start på veckan. Onsdagen fick jag börja med att rensa skallen från negativ energi som hopats under natten och inte lät mig sova speciellt länge. 
Därför var det uppfriskande att få grotta ner sig i uppgifterna och slippa tänka på allt hemskt som händer just nu. Jag passade också på att plocka fram räknestickan igen och petade lite på den. Lite lunch i form av korv med bröd hann vi med också!

Men även om det sett ut så har jag faktiskt inte bara ägnat veckan åt matematikstudier. Lite har jag städat och virkat också, samt införskaffat en ordentlig pennvässare... Nåväl, en som har en behållare och inte sprider en massa skräp kan man säga, annars en billig kinakopia av de där brittiska vevpennvässarna fast en ganska söt sådan! 

I synnerhet det lilla budskapet på sidan gör mig lite gladare varje gång jag vässar pennan. Nu använder jag sällan pennor som behöver vässas, men nu kan jag i alla fall vässa dem om det behövs. 

Ju mer jag pluggar för mig själv och tänker på det som varit, desto mer förstår jag att människor med onda uppsåt inte längre kan nå mig, jag är helt enkelt inte mottaglig längre. Inte längre mottaglig för folk som "Kommit överens" med mig om saker jag aldrig ens haft en aning om att jag gått med på och det måste jag ändå säga att jag är oerhört tacksam över. Jag köpte det inte då heller, men ju äldre och tjurigare man blir, desto mindre struntprat köper man. En överenskommelse är bara en överenskommelse om alla är överens, annars är det bara ett krav. 

Utöver det vanlige virkandet och pluggandet har vi ätit lite köttgryta och diskuterat matematik på ett helt annat sätt än jag gjort förut. Jag känner mig rätt tacksam över att skallen faktiskt fungerar, att den inte är trasig trots allt. Det är många som har mycket nu och för första gången på länge känner jag med dem, det där att knappt hinna dricka upp morgonteet förrän telefonen ringer och nästa uppdrag står för dörren. Den verkligheten kryper allt närmre...Just nu har jag ett ganska lugnt liv trots allt, ett liv många jämnåriga avundas, men egentligen, om vi skulle ha 50% av båda sorterna, allihopa, kanske vi alla skulle må bättre.
Det som glädjer mig är att jag nu med full säkerhet kan säga att jag förstår och gillar matematik lika mycket som jag förstår och gillar andra ämnen, något som känns oerhört skönt att säga. De som hjälpt mig ska ha tusen jävliga tack, som Prepple Houmb en gång sa. Vi nöjer oss så, men jag är väldigt tacksam ska ni veta.

Helgen var rätt lugn i alla fall, med filmkvällar och ett besök hos grannarna för att titta på deras nya kattunge och prata lite allmänt. De har skaffat en Maine Coon som kommer bli mycket större än den redan är. Busigare kan den väl inte bli, men å andra sidan är busiga barn perfekta barn.
Till helgen kommer en uppdatering om vecka 46, håll utkik efter den, tills vidare vill jag bara säga det jag alltid säger. Lita på den som du vet är vänligt inställd, den som ditt hjärta vet leder dig rätt. sköt om dig, vackra du. Shanti 💜

En höstlovsuppdatering!

 

Under den här veckan har jag dels ägnat mig åt att vara ledig och ta hand om mig själv, dels åt att ”förlåta och förstå” som man säger. Förra veckan försvann väldigt fort och lovet kom med många givande saker. Nya maträtter har testats och nya matteuppgifter har kommit in. Gällande matten vet jag sedan tidigare att jag måste förlåta och förstå också här. Kanske också förlåta mig själv för att jag lyssnat när jag borde ha låtit bli och vice versa. För matematik är varken tråkigt, svårt eller ens farligt, det är bara något jag låtit mig inbillas i tron om att vissa människor aldrig har fel... Men det finns inte en kotte som aldrig har fel.
Jag har i alla fall bestämt mig nu för att alltid granska saker kritiskt, för att inte bli sedd som naiv eller rent av dum. Jag kanske till och med kan bli bekväm med matematiken med tiden, kanske inom en snar framtid?

Under lovet har jag nött prefix och potenser och insett att det fortfarande handlar om den där självkänslan som jag måste jobba med. Uppgifter jag vet att jag kan, men det tvivel som såtts förr står som en buske och skymmer sanningen... Även här! -Fram med röjsågen bara!

Jag kanske borde formulera om det mantra vissa ondsinta pedagoger körde med ”lilla du, det där klarar du inte av” som alltid ekat i mitt huvud. Vi kan börja med att göra såhär: "det där klarar du inte av" För det är sant, det är inte mycket du klarar av om du aldrig får chansen att tro att du klarar av saker, får du den chansen kan du nå precis var du vill och ibland inbillar jag mig att vissa är rädda för att ge folk den chansen. En chans alla någon gång borde ha fått.
Mitt i veckan tog jag och syrran en apelsindoftande onsdag i min lilla stad. Vi började med att äta lite god lunch på Sammurai (de stavar med två M av okänd anledning) och som vanligt åt vi lite för mycket och var elefant-mätta hela dagen efteråt. Efter maten tog vi en sväng ner till Rituals för att se om de hade något trevligt att skapa en härlig spakänsla med. Köpte en hel del av favoritdoften ”Mehr” som har lite av en apelsinton i sig, men sedan ville jag ju testa något nytt, så jag tog även med mig en kroppsskrubb av det där nya märket, Alchemist nånting... Doftar lite som myrra fast sötare. Jag kan dock gå i god för att de använt riktig myrraolja i den, det går inte att ta fel på doften av myrra när man en gång känt den och det doftade verkligen myrra i hela butiken. De hade en annan doft tidigare som hette ”Yozakura” som var väldigt diskret men stärkte andra dofter väldigt bra. Den har de tyvärr plockat bort nu.

När vi kom till badhuset fick vi jackpot i doftbastun där veckans doft var apelsin! Det kunde ju inte bli mer perfekt med tanke på att jag själv valt apelsintema den här gången. Lite turer mellan bubbelpoolerna och de badstugor som var lediga, lite vila och avslappning och massor av sköna duschar fick det bli innan vi åkte vidare mot Lillänge för att ta en liten shoppingrunda innan hemfärd. Lite garn, julgrejer och godsaker fick vi med oss, och så tittade vi in och köpte lite riktig mat till katten också, hon ska ha något bra hon också!
Efter en lång tids väntan vid busshållplatsen kom stadsbussen till centrum och vi såg att det fanns lite tid för en varm kopp te på Espresso house. Ett gott, men väldigt varmt rooiboste blev det, så vi fick ta hjälp av lite kallt vatten för att hinna dricka upp allt innan bussen kom.

Som färdkost på hemfärden hade vi köpt sånadär mackor som vi hade när vi var i stan med familjen. Jag valde en med kyckling och syrran en med kebab.

Jag hann precis äta upp den innan jag tvärsomnade och vaknade av en stark doft av asfalt som spred sig i hela bussen. Vägarbetet i Krångede hade vi stött på redan på väg in och vi blev fast i Krångede en bra stund. Det här visste vi om sedan färden in till stan men det var ändå lite irriterande att veta att folk väntade där hemma och nu fick vänta längre än nödvändigt på oss.

Väl hemma blev det till att nysta lite garn, för självklart hade jag köpt lite av den varan till ett projekt jag håller på med. Ett av många, det här är egentligen ett som sträcker sig över tid och går ut på att täcka mitt virkskrin med mormorsrutor och farmorsrutor i olika storlekar och färgkombinationer.

Ett bra lov med många upplysningar och massor av vila. Jag känner faktiskt att jag börjar förstå saker och ting och det känner jag är på tiden om något!
Det kändes också ganska skönt att veta att Onsdagen kunde spenderas hemma med tanke på att vi faktiskt åkte till Bispgården två gånger förra onsdagen. En onsdag jag helst glömmer när jag tänker på det...
Resten av veckan har det blivit lite virkat, en del Kentklipp då jag fått lite dille på Kent igen och så en ganska full helg!

Under fredagen tog vi in ett nytt köksbord och placerade det gamla ute på verandan. Sedan har jag funderingar på att bygga en lite större whiteboard för större anteckningar och sådant. Småtavlorna är bra att ha till småsaker tänker jag.
Glassbilen tittade också ner en sväng så vi köpte lite chokladglass den här gången.

Och så har det ju varit allhelgona och vi har som vanligt tänt lite ljus för att hedra de som inte längre finns med oss fysiskt. Jag tänker ofta på de som inte finns med oss fysiskt och tänker att om man gör det är personen i fråga i alla fall inte helt död. Den här gången var det en del att tänka på och när vi stod där och tände det första gravljuset klingade klockorna, precis i tid. Kanske inte bara för de som varit utan också för det som varit. Jag tänker inte glömma någon av dem, men jag tänker i alla fall förlåta och förstå, det är trots allt det det hela går ut på.

Jag tror vet vad allt går ut på

Jag tror jag äntligen förstår

Att det finns ingen magisk genväg

Ingen rök och inga spår

Och det finns ingen enkel lösning

Inget svart och vitt, bara grått.

Man får ta det man blivit given

Och säga "jag älskar det jag fått"

//Jocke Berg

Nu vet ni vad det är jag brukar säga till er, annars säger jag det än en gång. Ta hand om er, speciellt nu när vi går mot mörkare tider. Du behöver varken förlåta eller förbanna, men en sak behöver du göra och det är att förstå och vara glad över vad som blev. Shanti, vackra du.