Det var tänkt att inlägget skulle komma upp tidigare, men den dator som används mest har varit inne på reparation ett tag på grund av ett svullet batteri. Ett sådant problem skapar alltid en viss oro – det är trots allt inte helt ofarligt vare sig för dator eller omgivning. Som tur var gick reparationen bra, och pengarna som lades på det kändes helt klart väl investerade. I samband med det blev det också dags att skaffa en ny extern hårddisk. En gammal finns visserligen, men dess kabel har en märklig förmåga att aldrig befinna sig på samma plats som själva hårddisken… igenkänning, någon?
Innan datorn hämtades upp blev det lunch nere på Köpmangatan tillsammans med syrran. Dagens val föll på Karage och grönt te – en stor skål med friterad kyckling, sallad och kryddor som både mättar och imponerar. För syrran var det premiär, men definitivt inte sista gången.
Efter både lunch och datorhämtning fortsatte dagen med en liten runda på gågatan. Vädret var för fint för att gå direkt hem och det kändes lockande att botanisera lite i butikerna. På Normal dök en oväntad favorit upp: Mogumogu, en thailändsk dryck med små geléliknande bitar – fermenterad kokos, sägs det. Låter kanske märkligt, men är faktiskt riktigt trevlig.
Därefter bar det vidare till Naturkompaniet för att spana efter en senapsgul Kånken, dock utan resultat. Turen fortsatte ner till Kjell & Co för att ordna den där hårddisken, och då dök kusinen upp med lite tid att slå ihjäl. Några ärenden gjordes tillsammans, en bit chokladtårta på Kärnan slank ner och samtalet flöt på. Sällskap visade sig vara precis rätt den här dagen – ibland är det betydligt trevligare att hitta på hyss i duo än på egen hand.
På senare tid har även några små ritualer letat sig tillbaka in i vardagen. Fler kristaller har fått flytta in, tacksamheten gentemot avlidna anhöriga har fått ta plats igen, och försöken att skapa en egen inre frid fortsätter. Månvattnet blev kanske inte helt rätt den här gången, men det går ju alltid att justera nästa.
En sak står i alla fall klar: tron på sig själv – och kanske på andra också – kan bära långt. Och det är en ganska fin insikt att hålla fast vid.
Och förresten – det hände precis! Virkdemonen har tydligen vaknat och bufflat igång kreativiteten igen. Två projekt är nu helt färdiga: en mössa och en tote-väska (visst heter de så?). Fler projekt är redan på gång, och Märtakuddarna ligger fortfarande kvar på menyn.
