Vecka 5 har mest handlat om att knyta ihop diverse säckar och skapa planeringar. Dels rotade jag fram en av de där gamla matteböckerna från 60-talet då farsan och Lasse gick i skolan. Man ska absolut inte förkasta gamla böcker som föråldrade, personligen förstår jag språket de använder där bättre än jag förstår nyare studielitteratur. Kanske för att jag läste sådant på fritiden som liten, mycket för att slippa saker som påminde om de där förargliga fröknarna. Som många av er vet skiljer jag lärare från fröknar med just det att en lärare brinner för att lära, medan en fröken snarare brinner för att bestämma över folk. Tro mig, det är ganska lätt att se skillnaden när man väl vet hur var och en av dem ser ut.
Både matematiken och samhällskunskapen avslutas någon gång vecka 9 och sedan är det äntligen dags för lite arkitektur igen. Det har jag sett fram emot så mycket att jag till och med tagit fram boken och lagt den på ett strategiskt ställe!
Att säga att jag vet vad jag vill göra med min grundläggande behörighet är inte superenkelt eftersom det finns en uppsjö av saker jag vill göra, men det glädjer mig att jag i alla fall är på väg mot ett mål nu!
Jag har en del idéer om vad jag vill göra, allt från att ge Birka en chans till eftersom jag faktiskt inte gjorde det helhjärtat på den tiden, till att ta ett mycket större steg och sikta på NTNU... Fast då måste jag så klart ge mina kompisar rätt, de där som sa "och när flyttar du till Trondheim då?" Och det vore så klart aningen förargligt! 😅
En sak vet jag i alla fall och det är att jag inte tänker låta gammal skåpmat ligga och stinka sönder min vackra värld längre, dem kan jag ge bort till mina getingar... Getingar ja!
Nu är alla virkade delar till Getingboet klara och mina prinsessfingrar jublar lite över att inte behöva virka i björnmattvarp längre. Jag vet inte vad som tog åt mig där, men med stor säkerhet kommer det att ta åt mig igen förr eller senare! Eftersom jag valt att ha massor av olika tekniker för att det ska se så struligt ut som möjligt kommer jag att behöva sy en innerpåse till den, men den delen löser sig!
Jag har alltså använt mig av grå, naturvit och grön björnmattvarp när jag gjorde den här och så har jag bara frilansat. Locket är gjort på lite samma vis och själva väskan försluts alltså med hjälp av soffknappar. Nu vet jag att det inte är alla som sparar knapparna när man kasserar gamla soffor och fåtöljer, men vi gör det och tur är väl det, nu kom några stycken väl till pass!
Själva väskan försluts med en dragsko gjord av en påtad snodd och så en lite längre snodd som faktiskt är från ett par mjukisbyxor. Och summeringen blev alltså en exakt så ful väska som jag ville ha!
Och eftersom det rått brist på O'boy i hela landet har jag så smått börjat göra egen genom att fundera ut hur många delar socker och kakao man ska ha för att det ska smaka som O'boy. Än så länge ganska nära bulls eye! Och runorna jag fick av syrran i julklapp har fått ett preliminärt halsband tills jag kommer på något bättre att ha dem i. En idé jag har är att placera dem i en kedja runt halsen tillsammans med min yggdrasilberlock, men det är än så länge bara en tanke jag har.
Och vecka 6 har börjat med att vara fast i soffan med magont och i stort sett bara äta, sova och flumsurfa. Fast lite rättvis ska jag nu vara mot mig själv, jag följde faktiskt med och handlade också och då tog jag med mig en av matteböckerna och försökte lösa några problem i den. Dock är väl det värsta med att ha ont att det stör koncentrationen vissa gånger. Frustrerande om något, speciellt när man faktiskt känner sig pepp! Då är det tur att det finns värpe, painkillers och diverse litteratur att trösta sig med. När orken väl kommer tillbaka igen kan jag göra lite mer än att ligga här och få ont i höfterna!
Dock kan jag summera det som att jag nu kan säga säkert att jag faktiskt har en del att vara glad över. Jag vet att jag snart har behörighet till att göra roligare saker än att sitta och försöka laga sånt andra förstört och det vet jag att jag har många, mig själv inkluderat, att tacka för. Jag vet att en del sa att det aldrig skulle bli något av mig, men jag kan med stor glädje säga att de hade förbaskat fel och att jag nu vet var jag ska, definitivt inte dit ni trodde!
Med det sagt, ge inte upp, för en dag kommer du lyckas att slå alla som ljugit om dig på käften och det kommer att vara bland det bästa du gjort i ditt liv! -Se fram emot det och så sköter du om dig!
